Har jag några känslor egentligen?

Hej!

Något jag har tänkt på är om jag saknar känslor? Jag kan känna av rädslor, oro & ångest. Vad jag tror, är att jag kan känna känslor av förälskelser. Däremot känner jag att jag aldrig haft ''fjärilar i magen'' och därav tror jag att jag inte upplevt kärleks känslor än. Å andra sidan har jag inte haft något förhållande för dem människor som jag haft förälskelse för. De har alltid varit obesvarade, så jag har kunnat gå vidare med tiden.

Men det senaste har jag tänkt på att jag känner ingen oro eller rädslor som andra verkar känna när det kommer till det här med dagens kris. Jag tyckte det var små drygt att min skola behövde stängas ner och jag skall därmed plugga på distans. Jag tycker nämligen det inte är någon stor grej, men ändå ageras det som om det var stort. Men nu när jag märker att restauranger har stängt på obestämd tid på grund coronaviruset och massa andra saker sker i samhället på grund av cornoaviruset. Tänker jag om det är egentligen en allvarlig grej, bara jag inte känner någon oro.

Det är även samma sak med en kvinna jag förut tyckte om. Men på grund av flytt gick vi i skilda vägar. Jag trodde att jag skulle bli glad av att se henne. Men när jag såg henne i en bil och hon tittande mot mig samtidigt osm hon log och vinkade glatt. Tittade tillbaks, som om jag ''visste'' att hon skulle dyka upp så vart jag inte förvånad, jag kände mig fullkomlig neutral inombords och bara vinkande åt henne. I själva verket tänkte jaga tt jag borde ha blivit glad.

Är jag en skådespelare som ibland går in i karaktärer och låtsas vara glad och lurar andra människor inkl mig att jag blir glad åt andra m.m. Jag vet att jag ibland kan lura omgivningen som om att jag gillar barn t.ex eller något sådant, bara för att visa att jag är en känslig man av mig.

Däremot är jag helt säker på att jag har sympati. Dock måste det krävas något extremt som skall dyka upp för att jag skall känna sorg för människan. Oftast något lik av mobbning/förstör personen VIKTIGASTE OCH FAVORIT sak, som denne är stolt och glad för. Annars känner jag inga känslor alls.

Jag har tänkt på detta. Så pass djupt att jag börjar tänka om jag lurat mig själv. Vad skulle hända om jag visade att jag saknar känslor? Är det ens möjligt att lura sig själv? Och varför gör jag ens det? För att det är norm att ha känslor och därför vill jag lura mig själv? Skulle jag ha reagerat annorlunda om jag såg personen på gatan, fotvandrades istället för att hon satt i en bil? Men lite chock och glädje borde jag väl ha känt. Så som ''Jaha, där är ju hon, så trevligt!!'' eller något.

Det finns ett tillstånd som heter alexitymi och som innebär att man har svårt att identifiera känslor.

Man har känslor, men har svårt att förstå dem. Ofta har man en ganska liten repertoar av känslor som man förstår och känner igen.

Detta leder till att det också blir svårt att förstå andra människor och deras känslor, man har begränsad empati.

Många alexitymiker gör precis som du beskriver, "skådespelar" för att passa in och framstå som om man känner känslor.

Alexitymi är mycket vanligt som ett symptom på autismspektrumstörning. Man kan dock ha alexitymi utan att vara autist också.

Det finns självtester du kan hitta på nätet som kan ge en vink om ifall du har alexitymi. Om det verkar som om du har det tycker jag att du kan vända dig till psykiatrin för en utredning. Det finns terapiformer som kan vara hjälpsamma. Ofta är det i närmare relationer alexitymi kan bli ett problem, inte minst för din partner eftersom du kan ha svårt med empati. Då kan det vara bra att du har verktyg för att hantera dina svårigheter.

Berätta gärna hur det går!

Du har väl tryckt undan dina känslor under en viss tid, säkert redan som barn.

Har du mäjligtvis en länk till en svensk sida, eller åtminstone med svensk test? Jag vill bevsara frågorna så korrekt som möjligt.

Kan du berätta mer. För jag känner mig lite vilsen när du säger att man har svårt att beskriva sina känslor. Det tror jag inte att jag har. Eller jag känner att jag måste få veta mer vad det innebär att ha ''Svårt att identifera sina känslor''. Vad innebär det liksom?

Du får lägga ned lite googlingsinsatser så hittar du säkert mer info om alexitymi och tester du kan göra.

Att ha svårt att identifiera känslor betyder att man kan ha känslor inom sig som man inte märker, eller att man inte förstår vad man känner.
Ibland kan det leda till misstolkningar, så att man kanske har en känsla av irritation, men missförstår den och istället tror att man har ont någonstans i kroppen.

När man inte vet vad man känner får man inte samma vägledning i olika situationer som den som inte har alexitymi.
Man kanske träffar en tänkbar partner men är osäker på vad man egentligen tycker om denna person- känner man kärlek, vill man kramas och kyssas, blir man glad eller känner man något annat då den andra personen säger att den tycker om en?
För den som har kontakt med sina känslor flyter sådana situationer på av sig själv, men för den som har alexitymi kan varje steg i relationen till andra innebära massor av funderande och man kanske inte heller kan komma fram till tex.hur man känner inför att kyssa någon, om man egentligen vill det eller ej.

Att ha svårt att beskriva sina känslor hänger samman med att man har svårt att identifiera dem. Om man inte vet hur man känner (eller ens OM man känner nåt), så är det förstås svårt att berätta det med ord.

Alexitymi kan både vara relaterat till autism och ha andra orsaker. Om man fått för lite, eller fel sorts, känslomässigt stöd då man var liten, kan man växa upp till en känslomässigt stympad person. Då är det vanligt att man också har en personlighetsstörning, men undantag finns.

Att som alexitymiker ha lätt att förledas av andra människor och tex.dras in i gemenskaper som är destruktiva för en, eller inleda relationer som man innerst inne kanske inte vill ha, är vanligt. Det beror på att man har en svag känslomässig vägledning från sig själv- man förstår inte när man far illa eftersom man inte känner några känslor, eller inte förstår sina känslor.

Ingenting som jag känner igen mig. Har nog aldrig tagit mina psykiska känslor till att det skulle gjort ont någonstans.