Hur orka leva ett liv när man är själsligt död / ointresserad?

Har under större delen av mitt liv känt mig så totalt tom gentemot livet. Har inga intressen, inget som utgör mig till människa och har under mina tjugofem år i livet inte fått ett hum om vad jag skulle vilja göra. Att jag ser bra ut är ingen tröst när man är trög och apatiskt inställd till livet. Allt jag gör är enbart för att jag måste, inte för att jag vill det direkt. Ser inte tjusningen i livet och alltid sett mig som en ointressant människa, vilket jag ju är. Blivit varslad från varje arbetsplats och gällande kompisar så var man alltid den som var i bakgrunden. Orkar inte med skiten längre, jag bara existerar...

Jag tror att heroin passar såna som vill ligga i fosterställning.

Jag håller med!! Om inte annat brukar ju heroinister få rätt bra spring i benen när avtändningen kickar in och då blir de snabbt rätt uppfinningsrika och intresserade av de mesta som kan inbringa lite pengar till nästa fix!

Tar opiater då och då redan, men det stadiet är tyvärr bara kortvarigt

Börja meditera.
Riktiga yogis skulle avundas dig, för du är redan en bra bit på väg.
Deras mål är att utplåna alla drifter och känslor, för att uppnå Nirvana.

Han säger ju att han är apatisk inte att han uppnått "serenity". Milsvidd skillnad och utplåna känslor och drifter har absolut ingenting med saken att göra.

Livet går upp och ner i vågor. Någonting finns det väl som du är intresserad av?

Skriv dagbok så slipper du en massa tankar som blockerar, du verkar förövrigt behöva en käftsmäll om dagen.

Kan bara instämma. Jag sysslar mest med tidsfördriv, inte för att det är kul eller intressant utan mest för att få tiden att gå. Brinner inte för något och är oengagerad, energilös och känner mig ganska ointresserad av det mesta. Bryr mig knappt om Corona-hysterin.

Tar inga större initiativ, är ganska viljesvag och har aldrig haft något drömyrke. Tränar inte fysiskt. Har svårt att tänka mig att skaffa barn. Jag orkar inte sociala sammanhang och därvid låtsas vara intresserad. Blir bara uttröttad.

Har som du, ett fördelaktigt yttre (och fått detta bekräftat flertalet ggr) och har haft många beundrarinnor men avböjt nästan alla utom i två fall då jag hade löst förhållande i typ 1 mån vardera. Hade sex (för det skall man ju göra) med en utav dem två ggr men kände mig ointresserad och det var ingen höjdare direkt.

Ser mig själv som ointressant, tråkig, menlös och tafatt.

Tror att jag har lite av bl.a. dystymi (kronisk depression), ångest (GAD), autism (trögfattad socialt).

Kolla upp ditt testosteron via werlabs, kan mycket möjligt vara så att du har brist på det och behöver hjälp.

Börja med att lyssna på Eckhart's tolles böcker och därefter börja titta lite i Bibeln och läs. Där kan du hämta kunskap om hur du ska hantera det som jag upplever som en totalt övertag av ditt ego. Du har absolut inget att förlora, bara massa att vinna.
Det hjälpte mig, för jag hade en tillvaro som du men befinner mig på en väg mot ett sunt liv efter 20år och om du runkar, måste du sluta genast. Där försvinner mycket av livs motivationen.

Det ska få dig på andra tankar.

Varför inte göra en insats i den tid som råder ifall du inte bryr dig om ditt eget liv? Kör mattransporter, hjälp till i vården, hjälp människor i riskgrupper att handla? Om du sedan klarar dig och överlever har du gjort många riktigt goda gärningar som du kanske finner mening i. Och om du själv blir sjuk och dör så är ju ingen skada skedd eftersom du inte bryr dig. Oavsett vilket så är det bättre än att knarka ihjäl sig.

Nu finns världens chans att bli hjälte för den som har sådan dragning.