Rättfärdiga induktion?

Har en specifik sak någonsin hänt mer än en gång? Det verkar inte troligt. Så det enda skälet till att induktion någonsin har verkat fungera är för att människor har tyckt att två helt olika saker har varit tillräckligt "lika varandra" för att kallas för samma sak. Typ som att "solen går upp". Universum är i två helt olika tillstånd mellan två soluppgångar. En människa kan i sin ignorans inte skilja på dom och säger därför i sin arrogans att det är samma sak. Så underlaget för att induktion någonsin har fungerat förut är taget ur luften.

Vidare fundering. Jag antar att alla håller med om att induktion är en gissning. Vare sig man vill kalla det kvalificerad gissning eller inte så känns det rimligt eftersom jag inte kan vara helt säker på någonting. Kan jag säga att gissningen är bättre eller sämre ifall den blir sann eller inte? Säg att ett mynt inte är viktat och någon singlar det helt slumpmässigt. Om jag gissar rätt 2 gånger i rad, säger det något om att jag kommer gissa rätt 3e gången? Om jag gissar rätt 200 gånger i rad under samma förhållanden, säger det ett enda ord mer än att jag gissade rätt 200 gånger i rad? Det kanske känns mer betydelsefullt än så men det finns ingenting som säger att det kan vara så.

Så induktion är till att börja med en bedömningsfråga, och hur bra det än funkar så kan det inte rättfärdigas teoretiskt. Med andra ord, framtiden är lika okännbar som vilken kunskap som helst. Är någon genuint förvånad?

Min övertygelse är att induktion är en produkt av darwinistisk evolution. Det går att betrakta det som ett rent logiskt resonemang, vilket inte är fel, och det är användbart, men det missar poängen.

I ett vidare perspektiv handlar induktion om mönsterigenkänning och att sätta saker i kategorier. Induktion är en förväntning att statistiska fakta kan projiceras till framtiden med viss säkerhet. Det är ett mycket intressantare område än du misslyckas att måla upp det som.

Slutligen hör det här inte hemma i akademisk filosofi och bör flyttas till det generella forumet.

Induktion går att rättfärdiga inom konstruktivism.
Om det står i NE att röd är en färg så kan vi acceptera påståendet att röd är en färg och spara ett citat som bevis. Även om någon annan källa anger att röd inte skulle vara en färg så falsifierar inte det NEs konstruktion eller vårat sparade citat. Induktion kan därför användas inom konstruktivism för att härleda slutsatser.

Bertrand Russell - Filosofins problem 1912. Den första populärfilosofiska boken som gick genom all filosofi så att alla skulle kunna begripa det.
Jag läste den i somras och jag blev överraskad av hur korkade alla filosoferna var, då han krossade samtliga filosofer men lämnade just denna fråga öppen.

Filosofin är död och ingen har skrivit bättre än den boken. Vi har andra vetenskapsområden som tagit över problemet som detta, men det var intressant att se när brytpunkten skedde och var tillsammans med den Speciella relativitetsteorin av Einstein som städade bort etern 1905, slutet på metafysikens tidsålder. Och därmed även slutet på filosofin.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Eter_(fysik))

Induktion är ett sätt att se in i framtiden, att det skulle följa ett slags mönster som tidigare har inträffat och ske igen, vilket man aldrig kan vara säker på.

Det rör sig om sannolikheter snarare, ja. I guess. Annars skulle försäkringsbolag inte kunna existera.