Hur blir människor kriminella?

Jag har länge undrat hur människor blir kriminella och de flesta gångerna har jag fått svaren de hamnade i fel kretsar, men hur? Det är en ökning i kriminalitet i förorter och där kan jag förstå att man skulle ha någon som man växt upp med som sedan har vänner eller själv är kriminell, oså vidare eller att det finns andra där eftersom det är ett utsatt som område t.ex Bergsjön, Biskopsgården. Men är det enda sättet verkligen att ha turen att man känner någon som själv är kriminell? Jag vet också att det finns exempel på kriminella som finns i t.ex Hovås där ingen har de här socioekonomiska problemen som finns i förorterna. Hur kan en person som växer upp i ett ställe där ingen är kriminell lyckas på något sätt få kontakt med kriminella? Hur lyckas ens den här personen ta sig in i den kriminella undervärlden? Jag undrar liksom hur en person blir kriminell från början. Är det något de har ett speciellt sätt att söka sig till eller är det bara baserat på turen/chansen att man känner någon?

En bättre fråga är:
Hur blev vi laglydiga?

Det börjar väl med att de hatar väckarklokor och fortsätter med att de möter andra som dom under första tiden i anstalten.

Nästan alla människor är mer- eller mindre kriminella, beroende på hur man hårdrar det. Har du t.ex. någonsin kört för fort? Gått mot röd gubbe? Provsmakat en vindruva i affären utan att betala? Ja, i så fall har du begått ett brott och är per definition kriminell.

Sedan finns det såklart grader av kriminalitet men min gissning är att det är uppväxten/omgivningen som påverkar mest (eller som det så fint heter: "socio-ekonomiska faktorer") men även att "tillfället gör tjuven" dvs. man ser en chans att tjäna snabba pengar, överväger om det är värt risken för att slutligen ta steget över till the dark side.

För varje brott man begår sänks sedan den moraliska tröskeln alltmer och det som började med ett tillfälligt klipp kanske ger mersmak och övergår i en lukrativ livsstil som det är svårt att lämna igen för ett vanligt, tråkigt svensson-jobb.

Ungefär så.

Nja. Det är väl en sak att man bryter mot vissa lagar ibland. Det gör väl alla.

Att däremot med våld eller genom tjyveri tillskansa sig andras egendom är en helt annan sak som ligger djupt rotat i mänsklighetens kollektiva moral.

Det är inte alls komplicerat. Alla människor i hela världen kan bedöma om någon är kriminell eller inte.

Man kan ju börja knarka.
Bra i CV:et för en kriminell.

Hittar ett sätt att få snabba cash och därifrån eskalerar det. Åker in på kåken och träffar äldre som lär upp och tar med en ut på nya bus. Torskar på ringa narkotika brott eget bruk och blir ställd utanför samhället i viss mån och känner hopplöshet osv osv

Genom att andra säger vad som är "lagligt" eller inte.

Det kan vara något medfött också.
Jag känner till några kriminella som aldrig slutat att vara det och som visade redan som barn att något var fel, stölder av kamrater och så.

Känner för den delen även till dem som lärt sig att vara kriminella och då blir det väl också naturligt att hitta sina egna.
Det spelar väl egentligen ingen roll vad det gäller så lyckas man ändå hitta sina gelikar. Om inte förr så senare.
Och hittar man inga så kan man själv och på egen hand.
Man kan nog födas kriminell, tror jag. En del upphör med sina brott medan andra aldrig slutar och den gruppen väljer ju själva att vara kriminella.
Kriminalitet är väl en drivkraft som vilken annan som helst och jag tror också att kriminellt beteende kan vara symptom för något annat, något man är mer för stunden och av olika orsaker.

Beror nästan alltid på en oansvarsfull och ensamstående mamma.

Hon skaffade barn med ett svin till pappa och därför skilde sig
Hon skaffade barn med ett svin som skiljde sig från henne
Hon skaffade barn med en bra kille men skrämde iväg honom då hon själv var ett svin
Hon skaffade barn med en bra kille, men hon trodde hon var bättre och skilde sig.

Behöver ju inte vara så. Pappan kan ju vara snäll men väldigt frånvarande medans mamman är alkoholist och barnmisshandlare, mytoman och narcissistisk.