Hur ska jag orka?

Snälla hjälp mig. Jag ser bara mörkt nu. Jag vet inte hur jag ska klara en dag till med denna smärtan.
Allt har ryckts ifrån mig idag. Och jag står ensam med barn. Har ni några tips på hur man kan bli fri från psykisk smärta så jag orkar leva vidare? Jag vill inte dö. Jag vill bara inte lida såhär mer. Och snälla säg inte droger eller sån skit. Jag ska vara en fungerande förälder.
Aldrig övermannats såhär totalt av sorg och krossat hjärta förut.

Hjärtesorg lär man sig leva med, det går aldrig riktigt över är min erfarenhet, men en vacker dag känner man att man kan gå vidare. Tills dess får du bida din tid, och leva med att det känns skit. Men det går över, du kommer inte känna så här för alltid.

Droger gör bara i längden att obalansen signalsubstanser blir större i längden.

Obalansen kan upplevas av antingen näringsbrist eller för att du helt enkelt mår dåligt av en anledning.

När du mår dåligt psykiskt så säger kroppen till dig att du mår dåligt psykiskt kemiskt och därför mår du dåligt.

Inte konstigare än så.

Svaret e fan att jobba med problemen istället för att tro att det finns nån magisk formula som "löser" problemet utan jobb.

Men den där magiska formulan kommer bara straffa dig. Det är sättet evolutionen säger till dig att du gör fel.

Livet går inte ut på att få allt gratis. Livet går ut på att jobba för det...

Tack. Denna gång lär det inte gå över. Jag ser liksom inget hopp längre.

Alltså jag har ”jobbat” för det i många år. Men nu har något drabbat mig jag inte kunde rå över och jag känner bara ATT JAG GREJAR INTE DETTA!!!
DENNA GÅNG ÄR ANNORLUNDA!!

Du har underbara barn att tänka på! Träffa psykolog och ta dig igenom detta.
Lycka till!

Kvinnor är mer uthålliga än män så jag skulle aldrig ha mage att ge dig råd. Du skriver ju "jag vill inte dö". Resten fixar du Tuff-Nattstormen. Oroa dig inte Prinsessan.

Ja verkligen men ändå är jag helt nedslagen och det skrämmer mig. Jag har bett om psykolog/kurator men det är lång väntetid så vården levererar ännu en gång..

Jag har inte styrkan helt själv hur mycket jag än vill. För jobbigt för länge. Inget stöd har man runt sig heller. Inget alls.

Du har kanske inte jobbat med livet filosofiskt, spirituellt och på djupet.

acceptans mannen...

Utsidan är inte allt...

Jag e man och allt handlar inte om ifall man har en fitta eller kuk. Det handlar om hjärnan asså....

1) huvudet över ytan pga barn
2) var inte rädd för att be om hjälp.
3) se över ditt nätverk - kan du få stöd och hjälp där? Tex med barnpassning.
4) går det att tala med arbetsgivaren - finns företagshälsovård?
5) kan läkare tillfälligt skriva ut sömntabletter som inte är beroendeframkallande?
6) har du råd att betala för psykolog med egna pengar?
7) alla som väljer livet överlever.
Osv.

Det klart du har styrkan. Läs lite Flashback, film, osv. i kväll, i natt. Sen tar du en dag i sänder och efter mörkret kommer solsken.