Nostalgi-deprimerad 80-Talet

Tjena! Nu är det så att jag är deprimerad, Vilket händer alla.. Men denna gång så är det ett ”Nostalgi depression”..

Svårt att förklara. Men är född 1999, Och inte levt på 80-talet.. Men jag får Nostalgi av 80-talet.. Och blir extremt deprimerad.. T.ex när jag lyssnar på Carola Häggkvist - Främling, kollar på filmklipp på Malmö i 80-talet då blir jag totalt deprimerad. Jag tänker på Malmö där jag bor och hur smutsigt det har blivit.. Som om allt är har dött.
Detta påverkar mitt jobb. Och mitt liv!
Finns det någon som har lidit av detta? Som har lyckats bli frisk på nåt sätt?
Mvh
Jonas

Jag upplevde 80-talet.
Det Sverige vi nu lever i är en ruin jämfört.

Tyvärr kommer landet aldrig återställa sig och vi har inget annat val än att vänja oss som det nu ser ut.

Du är inte ensam om att må dåligt i dagens Sverige.
Den psykiska ohälsan stiger för var dag.
En stor bidragande orsak till detta är just den utvecklingen som landet har tagit.

Förr hade ungdomar framtidstro, den tron har sjunkit markant.

Ont om arbeten, helt galna anställningsontervjuver och uttagningsprocesser idag.
Ont om bostäder. Förr var bostad lätt att hitta. Bara ringa ett fastighetsbolag så hade de massor att erbjuda.
Ett skyddsnät ej värt namnet idag.
Stressade föräldrar.
Barn som växer upp med bara en förälder är mer regel än undantag.
Och främst givetvis den massiva invandringen av araber som gör livet till ett helvete för många svenskar i skolåldern.

Nä, jag lider med alla ni svenskar som mår dåligt av landet Sverige.

@mrstardust Håller med! extremt sorligt... Malmö i 80- talet var fullt med unga framgångsrika studenter, entreprenörer och mäklare.. Hoppas att ett mirakel fixar till vårt Sverige. Finns inget annat väg.

Det finns ett ord för det som jag inte minns.

Upplever det med viss musik.. Saknad och känsla av nostalgi/eller ha förlorat något man aldrig haft.

Men det är du själv som aktivt väljer att stanna i känslan.

Bryt av och gör nåt annat.tex läs på om tacksamhet. Finns myclet att vara tacksam för, väldigt mycket.

Är själv inte född på 80-talet men den teknologiska aspekten av ur det såg ut då jämfört med nu gör mig också deprimerad. Alla mina kompisar är jämt på de där förbannade sociala medierna till o med när man pratar med dem. Folk träffades utan att först behöva ha "snapat" varandra och sånt skit. Sociala medier fanns inte på den tiden och folk var mer sociala och allt var bättre. Sen fanns inte PK i lika stor utsträckning vilket är fantastiskt. Var inte med på den tiden men kan bara föreställa mig hur man kan yttra sig öppet och bruka vilka ord man vill utan att idioter stirrar på en och säger "nu generaliserar du alla muslimer" och blablabla.

Dagens barn kommer aldrig uppleva den underbara frustration som infinner sig av att spola fram och tillbaka på en VHS.

Eller att spola ett kassettband med en säkerhetsnål för att spara på batteriet till freestylen.

nästan allt va bättre på 80 talet , till ock med det som va riktigt sunkigt

saknar mobilfritt samhälle och orange telefonhytter , stridsplanet j37 viggen , volvo 240 , alla vhs filmer , när du kunde köpa skarp ammo på järnhandeln som 14-15åring

det va tider det

Och kassettbandet och blyertspennan.

ts: Jag lider av samma, men inte angående 80- talet.
Men jag har lyckats släppa det där nu(det mesta av det) och gå vidare. Insåg till slut att jag alltid suttit fast i det gamla och där har jag suttit och tiden fått stå stilla och jag med.
Inte bra det där, man måste ge upp saker på vägen och följa med utvecklingen.
Jag vet inte om detta är möjligt bara med viljans kraft eller om det måste gå så långt att man till slut märker hur mycket man gått miste om medan livet rullat på?
Men allt som händer är heller inte dåligt, det måste man som troende och övertygad nostalgiker också påminna sig själv om.

Ett tips på vägen är också att undvika det som gör en deprimerad. Jag slutade frossa i all nostalgi och det hjälpte mycket.

Riktigt så långt gick jag aldrig men det förekom säkert.

Nu är jag lite för ung för att ha upplevt 80-talet i mentalt mogen ålder (är mellan 30 och 40), men tycker det känns som att folk hade lite mer skön smart självdistans och även distans till samhället i stort förr.

Tänker spontant på ett musikprogram som jag minns från radio där de intervjuade en black metal-snubbe från Norge. Idag hade tonen antingen varit förlöjligande eller överdrivet öppensinnad och berömmande bara för att signalera hur jäkla woke man är. Tonen i det programmet var mer "Här är en snubbe som diggar död och att måla sig i ansiktet. Nu ska vi se vad vi kan göra för intressant av det".

Tja, du kanske levde då i ditt tidigare liv och för att förstå det så behöver du acceptera att detta liv vi lever nu inte är det enda som vi lever och levt.
Det finns beskrivet av vissa som forskat i ämnet att beteendemönster och personlighetsdrag kan finnas kvar från tidigare inkarnationer.
Nu är det inte så troligt att du levt just i Malmö i din tidigare inkarnation, men kanske i någon annan större stad, vilket skulle kunna förklara lite smutskänslan du upplever idag av storstaden.
Intressant är det att du upplever Carola Häggkvist Främling starkt; det skulle ju kunna tyda på att din tidigare inkarnation varit här i Sverige eller åtminstone i norden måhända.. men det kan också röra sig om ett djuppsykologiskt perspektiv där du alienerar dig med betydelsen av ordet främling och hur detta framförs av Carola. I ett rent djuppsykologiskt perspektiv skulle även dina andra nostalgikänslor kunna förklaras i liknande termer såsom smutsen i storstaden, där du för närvarande upplever det mesta som negativt såsom kriminaliteten, invandringen.. i det hela taget hur Malmö förvandlats till ett slags inferno, ett slags ghetto och när du blickar tillbaks på 80-talet så kanske det är nationalromantiska känslor det betingar. I och med det är du farligt nära att kanske komma att vilja att rösta på SD, eller kanske till och med AFS.
Eller så kanske det bara är så att du har väldigt lätt att hänfalla åt fantasins värld..
Har du jämfört miljöerna du ser numera med bilder från 80-talet på samma stadsmiljöer och gator?
I verkligheten kanske det inte var så rosa skimrande som du föreställer dig det, utan det kanske kan vara så att du har en pågående aspekt hos månen och neptunus i ditt horoskop som aspekteras utav någon av de tyngre planeterna under en period nu.. detta kommer troligen försigå under en tid framöver, lätta upp lite och sedan återkomma med kraft efter att du under den lugnare perioden reflekterat över hur det kommer sig att du varit så fokuserad på dessa tankar i livet som med nostalgin just nu.
Ett hett tips är att det kan vara Pluto som aspekterar antingen placeringen av månen vs neptunus i ditt horoskop eller rättare sagt både och..

Annars då, vad mera saknar du från 80-talet?

En lista att beta av huruvida det känns bekant eller inte för att kunna avgöra om det är från ett tidigare liv eller nostalgisk fantasi.. en varning är befogad och det är t,ex om du sett saker i din omgivning som härstammar från 80-talet, så kan det lätt smyga sig in som falska minnen av att ha upplevt 80-talet.

Skinheads, Reggaefans, synthare, hårdrockare och svartrockare..
VHS band och hyrfilm
Kassettband och Freestyles
Vinylskivor vs cd skivor (cd skivor började komma under 80-talet, men konkurrerade ut vinylen först i början på 90-talet)
Volvo 240 & 740, den senare blev Sveriges vanligaste bil under andra halvan av 80-talet

Ett annat sätt att kolla om det möjligtvis är så att du levt en inkarnation under 80-talet är att kika på nedanstående länkar.

https://www.hant.se/lol/19-saker-bar...0-talet-minns/

https://skonahem.com/inredning/kok/8...ngen-vi-minns/

https://alltommat.se/16-godissorter-...fran-80-talet/

http://egensinnigt.lindabrattstrom.s...lada-80-talet/

https://www.gb.se/nostalgi.html

http://80tal.se/lask/

https://www.expressen.se/omtalat/lol...star-ett-dugg/