Jag blev förkyld men hosta och feber första gången när coronaviruset kom till Sverige. Men hade ju inte varit i Kina och ätit fladdermus, och det var ju det som gällde då. När jag kände mig tillräckligt bra för att återgå i arbete, var jag dock lite tveksam om det gick att tänka så nu, med tanke på Corona. Det var vid läget lite osäkert hur det spreds. Bestämde mig för att höra direkt med arbetsplatsen om man kunde komma tillbaka jobbet med lite hosta, med tanke på det nya viruset som härjade nu. Och blev ifrågasatt för min fråga, på ett lite lätt hånfullt sätt. Jaja då har jag bevis iallafall (på sms) tänkte jag. Och har ryggen fri utifall det blir andra ord i skrällan sen. Var på jobbet med milda förkylningssymptom i en vecka utan att någon tycker det var konstigt. Vecka två fick man inte längre vara på jobbet med hosta, så jag skickades hem. Hostan tog slut så jag kom tillbaka efter en vecka. Sen under helgen efter bröt en helt annan influensa ut, under loppet av ett dygn ungefär. Vad i helvete är det här tänkte jag, och kollade vad som skiljde coronaviruset från en vanlig förkylning eller annan influensa. Bara en punkt på listan fattades i mitt fall. Dessutom hade jag inga febernedsättande hemma naturligtvis. Skickad ett lite gnälligt sms till min sambo: du får nog köpa med Alvedon på hemvägen, för jag är lite sjuk. Efter ytterligare några timmar var jag inte bara sjuk utan behövde någon som kom hem och räddade mig omedelbart: var är du? Jag har fått Corona! Hur lång tid tar det innan du är hemma? Ta med medicin. Fråga om dina kompisar har medicin, för det är slut på alla apoteken.
När han väl kom hem låg jag i sängen och yrande av feber, svettades och skakade av frossa, med spräng huvudvärk (av all hosta förmodligen). Hade ont överallt i hela kroppen, magen kändes som den skulle explodera, vilket senare resulterade i diarré. Och lipade som en liten unge när det gick upp för mig att han skulle iväg igen, efter att ha lämnat medicin. Ska du lämna mig ensam så här sjuk??? Jag kan inte vara ensam nu! Jag är sjuk. Buuhuu. 😭 Jag lyckades iallafall somna ifrån tillståndet. Och när jag vaknade nästa dag var sjukdomen på en mer normal nivå.
Jag vet fortfarande inte vad det är för virus. Jag har läst mig till att man inte ska belasta vården, varesig på telefon eller åka till sjukhuset - förrän man eventuellt behöver vård. Och då blir man testad för coronaviruset. Det viktigaste nu, är att inte gå ut och smitta andra. Och det ska gudarna veta att jag inte ens kan göra nu. Jag är fortfarande sjuk. Det jag behöver veta sen, när jag känner mig frisk helt och hållet, är hur länge behöver man vara frisk innan man går ut överhuvudtaget. Men jag inte på långa vägar där ännu, så det blir nästa problem. Men det blir inte för tidigt denna gången, det kan jag lova.
Jag är inte gammal, ingen riskgrupp, har bra fysik, sunda levnadsvanor och blir sällan sjuk. Och jag blir definitivt aldrig sjuk på det mjäkiga sättet som jag fick erfara för några dagar sedan. Lite pinsamt faktiskt. Men det får man väl bju på.
Så jag vet inte om jag har det eller inte. Vad tror ni? Jag tror jag kommer överleva iallafall, så det är ingen idé att hoppas på det värsta. 😉
