GrK skriver: "Vid tiden för aktuella leveranser var ammunitionen licensbelagd och kunde köpas antingen på enskild licens eller på s.k. klubblicens." (s.205)
"Liggande licens" verkar vara ett informellt begrepp som utvidgar en materialares klubblicens. Men om det här stämmer fanns även enskild licens för ammunition. CA pratar om att han köpte ammo från materialaren, men det utesluter kanske inte att han senare skaffade en enskild licens, och kunde handla var som helst?
Det tror jag aldrig att han fått. Eller, efter ändrad vapenlagstiftning i början av nittiotalet så kom licens att köpa adekvat ammunition för sitt vapen att ingå i vapenlicensen.
Ja, det var allmän praxis. Klubbens ammunitionslicens låg hos handlaren och medlemmar kunde köpa mot uppvisande av medlemskort. Det hindrar ju inte att klubben själv också köpte.
Och hur APK gjorde i varje tid vet jag inte, men de praktiserade åtminstone periodvis liggande licens i butik. Det vet jag med säkerhet.
Tack för ett riktigt bra inlägg!
Beteckningen B21 i analysen (länken) vad står det för uppslagsnummer där? IV12286 ?
Hittade "endast" IV12386 https://wpu.nu/wiki/Avsnitt:IV12386
Ja det verkar vara rätt serie, men tidiga dnr börjar med X- exemplevis X-11229 Hallkvist Vapen möjligen överförda till IV-
Ja det verkar vara rätt serie, men tidiga dnr börjar med X- exemplevis X-11229 Hallkvist Vapen möjligen överförda till IV-
Tack, ja det är lite suddigt i denna utskrift. Dessutom är uppslagsnumret skrivet för hand.
Kollade 12286 vilket verkar fel. Det är uppslag under avsnitt U. RAF och tysk terrorism.
2286 är ett tips... avsnitt D. Dessvärre maskat i liggaren.
Det är ju inte ovanligt att uppslagen byter avsnitt, men löpnumret brukar ibland behållas.
Jag vill inte påstå att jag har uttömmande kunskap men tillhör definitivt inte dem som helt avfärdar isotopanalyser. Tvärtom, jag tror att PU var ganska nära att nå hela vägen fram.
Ett fåtal avvikelser
Det förekommer ett fåtal helt avvikande resultat, men sett till helheten är isotopanalyserna sammanhållna och tillförlitliga, särskilt under svenska förhållanden 1986. Mindre avvikelser kan bero på olika faktorer, och det är viktigt att vara försiktig med att dra slutsatser baserade på enskilda avvikande mätningar av kulor.
Gällande direkta avvikelser specifikt för B21 och KE:
Gällande B21:
Hantering
Kulan B21 lämnades in tillsammans med en flik från en ammunitionsask märkt 53RA9. Här finns risken att fliken kan ha tillhört en annan patron, eller att patronen hade sitt ursprung i en annan ask, där ägaren har flyttat över och samlat ihop.
Spill i fabriken
PM- och RA-leveranserna ligger mycket nära varandra i tid. Det skiljer tre månader mellan tillverkningsomgångarna. Eftersom kulorna är tillverkade så nära varandra kan det förstås hända att någon enskild kula från en tidigare tillverkningsomgång kan ha förpackats något senare. Tänk dig ungefär att man lagrar blykulor i en tunna och tar dem därifrån.
SKL kommenterar:
”Many manufacturers stockpile lead bullets in a bin before they are assembled to produce the cartridges of a particular production lot. Thus, there is not a direct correlation between the production lots of the bullets and those of the cartridges themselves.” Ref: Andrasko, Kopp, Åbrink, Skiöld 1993: "Lead Isotope Ratios in Lead Smears and Bullet Fragments and Application in Firearm Investigations"
Som vi ser i den bredare översynen nedan är detta dock att betrakta som mycket ovanligt.
Gällande KE (03KE1):
Detta är vad jag förstår den enda kulan som sägs komma från en helt annan, ej närliggande tillverkningsomgång (maj 1975) och som också överensstämmer med palmekulorna.
Givet att kulan inte har tagits från en obruten förpackning kan man inte utesluta samma typ av hanteringsfel som tidigare nämnts. Det kan dock också vara så att KE överlappar med PM. I så fall har vi att göra med ammunition från 1975 och PU har endast hittat en sådan kula.
Kulan har dock ett okänt ursprung och överlämnades till SKL av, vad jag förstår, en privatperson från Östersund. Generellt bör man vara försiktig med att dra slutsatser baserat på en avvikande mätning av en enskild kula, särskilt under dessa förhållanden.
Materialet som helhet
PU/SKL köpte nästan hela lagret av WMP som fanns kvar i Europa för att kunna genomföra alla provskjutningar och analyser. Eftersom tillverkningen av WMP avslutades 1982 fanns endast det som fanns på lagerhyllorna kvar. Från denna åtgärd kan vi dra vissa slutsatser.
Låg omsättningshastighet och spridda skurar
Efter inköpet kunde SKL konstatera att det fanns ammunition från 1960-talet till 1982 kvar på lagerhyllorna. Just det här inköpet var fördelat på 43 askar från 27 olika tillverkningsomgångar. Detta antyder hur osannolikt det är att GM köpte sin ammunition utanför Sverige.
Metoden är användbar
SKL genomförde omfattande tester(*) som visar att WMP-kulorna var likadana inom samma ask (13 askar), och att de skiljde sig åt mellan olika tillverkningsomgångar (24 askar). Det finns ingen mer omfattande analys än denna gällande WMP 1986.
Rapportens slutsatser:
Inom samma ask:
”The isotope ratios for bullets from the same box agreed within the experimental errors. This result is important for the practical use of lead isotope measurements in forensic firearm investigation”
Mellan olika tillverkningsomgångar:
”The high precision isotope ratio measurements could distinguish between lead from the homicide case and nearly all bullets from the ammunition boxes that were investigated.”
Ref: Andrasko, Kopp, Åbrink, Skiöld 1993: "Lead Isotope Ratios in Lead Smears and Bullet Fragments and Application in Firearm Investigations"
Det finns alltså ett omfattande material förutom de analyser som PU utförde via naturhistoriska gällande specifika kulor, vilket pekar på att WMP materialet är väl sammanhållet och tillförlitligt för analys.
Det har även skrivits en del i akademiska kretsar. Det finns en doktorsavhandling och ett geologiskt institut i Norge som har publicerat papper i ämnet. Deras slutsatser har påverkat den allmänna uppfattningen och PU:s ståndpunkt. Författarna delar min slutsats, men är mer återhållsamma. Eller rättare sagt, jag delar författarnas slutsatser men är inte lika försiktig.
Så sent som 2015 kan vi läsa följande baserat på en omfattande analys:
”In this work we used a likelihood ratio approach to compare recovered fragments of bullets and bullets of known origin. We have demonstrated that determination of isotopic composition of lead may be applicable both in investigative phase as well as in the courtroom and adding useful information.”
Sjåstad et al "Lead isotope ratios for bullets, forensic evaluation in a Bayesian paradigm" 2015
Detta resultat kompletterar SKL:s rapport från 1993 och indikerar att det inte finns något konkret som tyder på att isotopanalyser är helt oanvändbara för WMP under svenska förhållanden 1986.
Min invändning mot dem som helt ifrågasätter isotopanalyser för MOP är att de inte tar hänsyn till hela kontexten samt lyfter enskilda avvikelser som kan ha en naturlig förklaring. Vi har mer information om MOP-kulorna än bara deras isotopförhållande, såsom hantering, volymer och en mycket begränsad distribution.
Jämfört med vanliga kalibrar som 9mm eller .22, som finns i miljontals exemplar runt om i landet, distribuerades WMP bara i cirka 500 askar på 1980-talet, varav endast 118 kom från rätt leverans. Detta faktum kan vara avgörande för hur vi tolkar resultaten och förstår eventuella avvikelser eller anomalier i data.
Ja, tack för ett otroligt inlägg.
Jag ska läsa mer i detalj senare, är fräck nog att ställa en till fråga, du skriver att PU köpte så mycket WMP de kunde i Europa – testade man aldrig att försöka köpa i t ex Sydafrika? Kroatien? Turkiet/Irak?
Ja, tack för ett otroligt inlägg.
Jag ska läsa mer i detalj senare, är fräck nog att ställa en till fråga, du skriver att PU köpte så mycket WMP de kunde i Europa – testade man aldrig att försöka köpa i t ex Sydafrika? Kroatien? Turkiet/Irak?
Det verkar inte så, men jag citerar bara SKL:s rapport och Sonny B:s officiella uttalanden.
"More than 90 bullets were analyzed in this study, taken mostly from boxes purchased at various ammunition shops in Europe. A total of 43 ammunition boxes were supplied to our laboratory. Some of the boxes were of older date (produced during the 1960s), the majority was produced during the period between 1976 and 1982. The production of this specific kind of ammunition was stopped in 1982."
Jag kommer på tre personer på rak arm som verkar haft tillgång till Palmemordsammunitionen.
Christer A, vägsaltmannen/ingenjören och polisman Ö.
Att vägsalt synes haft tillgång verkar klarlagt.
Det är väl inte styrkt att CGÖ skall ha haft tillgång till ammunitionen mordnatten?
Oavsett så har ingen av dessa två haft möjlighet till att begå dådet.
Både vägsalt samt särskilt Ö har inte haft möjligheten till att begå dådet då det knappast befunnit sig på mordplatsen i mordögonblicket.
Christer Andersson blåljuger om sitt alibi,och när denna lögn spräcks så kan det oavsett endast konstateras att Christer Andersson saknar alibi.
Christer Andersson är den ende potentiala gärningsmannen i materialet som har Medel-Möjlighet-Motiv.
Christer Andersson är den ende potentiala gärningsmannen i materialet som har Medel-Möjlighet-Motiv.
Finns det uppgifter som tyder på att han hade sinnelaget för att kunna begå en så extrem handling?
Liksom inte bara knäppa Palme utan även försöka undanröja Lisbeth likt en fullblodspsykopat. Och verka ganska opåverkad sekunderna efter (ingen omedelbar panik).
Vi har incidenten med TV:n men vad jag förstår är det långt ifrån säkert att det faktiskt gick till på det sättet. Uppgiftslämnaren befann ju sig inte i lägenheten själv utan påstår att Andersson själv skulle ha berättat detta för honom? Om jag minns rätt.
Allt man vet är att ett skott avlossades i lägenheten. Det kan ju ha varit ett rent misstag vilket Andersson själv hävdade.
Att vägsalt synes haft tillgång verkar klarlagt.
Det är väl inte styrkt att CGÖ skall ha haft tillgång till ammunitionen mordnatten?
Oavsett så har ingen av dessa två haft möjlighet till att begå dådet.
Både vägsalt samt särskilt Ö har inte haft möjligheten till att begå dådet då det knappast befunnit sig på mordplatsen i mordögonblicket.
Christer Andersson blåljuger om sitt alibi,och när denna lögn spräcks så kan det oavsett endast konstateras att Christer Andersson saknar alibi.
Christer Andersson är den ende potentiala gärningsmannen i materialet som har Medel-Möjlighet-Motiv.
Ö kan vara intressant som medhjälpare till mordet och Ö kunde nog fixa fram det mesta i vapenväg men gissningsvis skulle han inte hjälpt till med metalpiercing utan använt någon vanligare ammunition.
Vägsalt/ingenjören har sin dåvarande flickvän som alibi.
"Alibit är att han under mordnatten var hos sin dåvarande flickvän. Kvinnan som i dag är i 75-årsåldern har dock inte kunnat styrka det."
