Tråden om Christer Andersson

På Gunnar Walls blogg spekuleras det om Christers skott mot sin tv.
En gissning är att han skulle ha varit berusad och därav vårdslös med vapnet.
Är det någon som vet vilket förhållande Christer hade till alkohol?

Det är mycket rimligt att tänka sig berusning vid en händelse likt denna. Dock har jag, åtminstone tidigare, inte fått intrycket att CA skulle varit särskilt begiven på att berusa sig. En omdömesförlust på tv-skjutningsnivå kräver väl en sådan av inte obefintlig grad. Å andra sidan, så var hans tröskel här kanske lägre än folks i allmänhet.

Vad vet man då om CA och alkohol.

Omkring 1980 inte mycket. Han klarar att sköta ett deltidsjobb.

På åttiotalet går han en del på krogen (ensam). Om han främst äter eller dricker där och hur mycket isf är okänt.

När han skuggas vid ett tillfälle (ett av få) senare så besöker han Systembolaget.

Har också två av varandra oberoende uppgifter om att CA innehade/hanterade hembränd sprit på nittiotalet. Och en uppgift om att förekom spritkonsumtion, dock inte i något övermått såvitt känt.

Ett par spekulationer:

Tv:n skjuts i viss närtid till miljonvinsten och vederbörligt eventuellt firande. Han har vid tillfället också beviljats vapenlicenser helt eller tämligen nyligen.

CA led av psykiatrisk problematik olika tider i livet. Om detta gällde även mitt i livet så gissar jag att han inte sökte vård för detta. ”Självmedicinering” kan ha förekommit.

Någon grad av alkoholpåverkan vid tv-skottet framstår givet detta och händelsens karaktär som inte otrolig.

Ingen aning om koppling till alkohol, men Gunnar skriver angående Christers våldsbenägenhet:

"Vad vet vi om CA:s eventuella våldsbenägenhet? Vad finns det att ta på där i första hand? Och vilken relation har i så fall våldshandlingar från hans sida till berusning?"
https://gunnarwall.wordpress.com/2022/06/05/dokument-avslojar-aklagarna-ville-anvanda-polisens-hemliga-infiltratorer-mot-christer-a/#comment-35945

De våldsyttringar från CA:s håll som är allmänt kända är väl den sk. "papillonsparken" och "pendeltågsmisshandeln". I inget av de fallen finns det något som tyder på att CA skulle ha varit alkoholpåverkad. Snarare tvärtom skulle jag säga efter att ha läst förhören med de inblandade.

Om det du säger stämmer kan man nog ta bort misstanken om vådaskott under vapenvård.
En så van vapenhanterare som Christer borde inte göra ett så grovt misstag

Om det är sant eller inte har jag naturligtvis inte en aning om. Men enligt den kvinnliga hundägaren skall alltså CA helt oprovocerat ha sparkat på hennes papillonhane så hårt att den sedan inte längre gick att använda för avel. Sedan huruvida CA (om han nu sparkade/föste undan den) verkligen skall ha orsakat hunden lidande eller inte är kanske mer oklart. Om någon skall anklagas för djurplågeri här så är det kanske i så fall snarare den som sedan böjde hundens huvud bakåt tills den skrek av smärta.

När började Christer betala böterna för hundsparken?

Domen var ju i nära anslutning till mordet och Christer vägrade betala först. Om han började betala efter mordet kan det då tyda på att ilska för detta lagts sig, och att han ville ligga lågt och inte sticka ut

Han uppger inte ens vapenvård själv. Det är andra som hört om händelsen och som tänker sig detta som en möjlighet.

Själv uppger han att han satt i bostaden och ”fumlade” med vapnet då det plötsligt råkar gå av.

Vapenvård framstår dessutom som orimligt. Utföra sådan med laddad revolver som han dessutom ska ha spänt hanen på.

Han var nyligen beviljad licens för sina två vapen vid händelsen. Skjutvanan hade han skaffat sig under tre år på klubben med dess vapen. Förmodligen inte med revolver.

Som jag tolkat de lite svårtydda dokumenten jag har från Kronofogden, så får han betalningsförelägganden i slutet av januari och i februari 1986. Skulden verkar regleras i februari. Inte så mycket annat att göra för att undgå utmätning.

När det gäller våldet på pendeltåget är det klarlagt att CA blev provocerad av några ungdomar. Han blev dömd för misshandel.

Vid hundsparken blev han kanske först biten innan han sparkade hunden. Hundägaren har visserligen uppgivit att sparken skedde utan någon anledning och detta trodde domstolen på.

Vid båda dessa händelser behövs ingen berusning,det räcker med vanlig irritation och argsinthet.

Gällande hundsparken håller jag med. Hundarna hoppar runt CA:s ben och grannarna gapar åt varandra rörande hundhållning, något de tjafsat om även tidigare. Tingsrätten fäster dock inte större tilltro till en av parterna framför den andra. De framstår båda som lika stolliga och har en tydlig konflikt. Åtalet i delen olaga hot ogillas. Djurplågeri fälls han till ansvar för då det finns ett veterinärintyg.

Pendeltågsmisshandeln är i ett helt annat härad. Det är av allt att döma beskedliga ungdomar som förmodligen sitter och tittar på CA som utstrålar något så man inte kan låta bli. Försöka hålla sig för skratt osv. Slänga en papperstuss. Att i en sådan situation inte gorma lite och gå därifrån, utan gå fram och "sakligt" slå den man provoceras av med knytnäven rakt i ansiktet vittnar om en avvikande person. Inte lite vanlig irritabilitet.

Även om man lite kan bortse från hundsparken och åtalet för olaga hot, så är han dömd två gånger för våldsbrott. Det är också en gudomlig slump att han blir dömd för misshandeln. Ungdomarna råkar få syn på CA vid ett senare tillfälle och det finns polis precis i närheten.

Detta medför att ytterligare brottslighet av liknande slag som aldrig blivit känd är ganska trolig.

(Att han skulle varit berusad vid något av de två brottstillfällena finns det inget som talar för.)

ok, då borde väl irritationen över detta vara som högst alldeles innan mordet. Kan ju spä på allmänt hat mot samhället, förutom aktieskatten.

Jag tror att han upplevde sig, riktigt eller oriktigt, som oskyldigt dömd. I vilken grad detta kan ha påverkat honom i slutet av februari 1986 kan man fundera på.

Han har fått flera påminnelser och krav gällande två skulder efter domen och därmed tillfällen att begrunda detta under hösten/vintern. Att låta en fordran gå till kronofogden har ett högt pris i form av betalningsanmärkning. Han har inga andra skulder där före 90-talet. Man kan anta att han var ganska brydd då han, för att slippa indrivning, reglerar den sista skulden 7/2.

PU kände tyvärr inte till detta. Det hade varit intressant att höra om hans inställning till domen, betalningskraven och att han tog två betalningsanmärkningar för saken samt vad han tänkte om detta februari 1986.