Jag är livrädd – Hjälp mig anmäla mitt psykotiska ex

Detta är en vansinnig berättelse men den är helt sann och detta är ingen ”övning” eller lek med din eller någon annans tid. Det är riktigt svårt att skriva en Tl;dr och jag har full respekt för att dom flesta inte kan läsa allt detta. Jag behöver alltså hjälp med att formulera anmälningar så att polisen rubricerar dom rätt och ser helheten och hennes systematik.

Med det sagt, här är situationen:

I oktober 2017 inleder jag en relation med en jämnårig kvinna, tillika en nyinflyttad granne i vår Brf i centrala Göteborg.

Det är hon som tar upp det och insisterar på att vi ska ha ett förhållande nästan omgående. Efter tveksamheter från min sida och klargöranden kring att det i så fall är långsiktigt och exklusivt, så är vi överens om att vi verkligen kör.

Efter bara några veckor övertalar hon mig om att vi måste börja skaffa barn med hänsyn till hennes biologiska klocka och hon börjar hota med att det inte kommer funka om inte jag tänker likadant där. Jag är redan investerad på olika sätt och går till slut med även på detta. Samtidigt försvinner hon på tjänsteresor och annat som helt spontant och jag börjar fråga henne på allvar om hon ljuger på något sätt. Hon börjar kalla mig paranoid och påstå att jag inbillar mig helt sjuka saker.

Dagarna före julafton ger hon mig en ordentlig kärleksförklaring innan hon sticker över till Palace-huset för en ”tråkig” julfest med jobbet (det ska inte alls bli kul men är ett måste menar hon). Hon kommer hem 01.30 och låser in sig med en på alla sätt till synes oattraktiv manlig kollega i sin etta snett nedanför min. Jag går ner och undrar vad som händer men hon skruvar av ringklockan och skriver ett sms om att hon inte ska knulla honom och att jag är sjuk i huvudet om jag tror nåt sånt. En minst sagt traumatiserande upplevelse som hon faktiskt lyckades förklara bort efter några timmar av utmattande lögner ett par dagar senare.

Under jul och mellandagarna övertalar hon mig att hon ska flytta in hos mig och att vi ska gifta oss. Hon får min hemnyckel och kontaktar en mäklare för att sälja sin egen lägenhet. Sedan försvinner hon bara helt utan förvarning igen och skriver att hon glömt att hon skulle ha klass-återträff. Samt att hon inte vet om hon kommer hem eller sover hos sin mamma som bor ganska nära i stan.

Sömnlös kontaktar jag hennes mamma på morgonen för jag måste få svart på vitt innan jag satsar allt. Mamman påstår att kvinnan är hos sin pojkvän. Hon vet inte ens vem jag är. Och det är inte den där kollegan heller.

Kort därpå får jag bara ett sms av kvinnan som blivit kontaktad av sin mamma som undrat. Jag får höra att jag är ett psykfall som kontaktar hennes mamma och återigen att jag inbillar mig massa sjuka saker och att ingenting är som jag tror men att jag förstår allt som ”härjar runt med alla”. Men jag blir direkt blockad och får inget samtal med henne. Jag skriver att hon måste lämna min hemnyckel i brevlådan hemma eller möta mig men ignoreras.

Dagen därpå anmäler jag det till polisen att min hemnyckel är borta och skickar henne ett sms om det. Kort därpå blir jag nedringd av invandrare som mordhotar mig så det blir ganska obehagligt till slut. Jag byter lås hemma direkt men kan inte låta bli att skriva till henne att jag förstår att det där lär ha varit knarklangare och att som jag frågat om lär hon ha ett grovt missbruk som hon lyckats dölja för en amatör på det området som mig.

Detta var väl ännu ett misstag för dagen efter eskalerar hoten och jag tvingas be om ursäkt till en kriminell invandrare som hon hade ljugit för något otroligt verkade det som.

På nyårsafton har jag satt upp en NEST - säkerhetskamera hemma och streamer live till vänner som håller koll på mig i skift i olika tidszoner i världen. Jag vågar inte gå ut pga de sista hoten jag fick då vi bor mycket centralt och tillgängligt osv. Det ringer på dörren på eftermiddagen, uppe i mitt trapphus (inte port-telefonen), och jag blir riktigt nervös. Det visar sig vara polisen. Jag tror att dom är där för min skull men det visar sig att kvinnan påstått att jag varit en stalker under en lång tid som inbillat mig att vi känner varandra och hör av mig trots att hon ska ha avböjt. Det tar inte många minuter innan jag har bevisat att vi haft en minst sagt intensiv relation och ett förhållande fram till dagarna före.

Det händer lite mer saker men för att försöka komma till slutet:

Kvinnan knackar på min dörr fem månader senare och lyckas efter några dagar intala mig att allt var mitt fel. Att hon bara trodde att jag var galen och paranoid och därför fick panik. Nu menar hon att hon förstått att jag verkligen inte är det och att hon alltid älskat mig och aldrig någon annan utan det var nån form av missförstånd allting. Nu vill hon bli ihop igen men jag tänker inte gå i samma fälla igen tänker jag. Men hon övertalar mig mer och mer på olika sätt och till slut slänger hon fram två biljetter till Bali för 6 månader. Vi är nu på vårkanten 2018 och dessa biljetter är från september till Mars 2019.
Hon påstår att hon sagt upp sig från sitt jobb som ekonom/inköpare och att hon vill att jag sadlar om och bygger en ny online-baserad verksamhet där hon involveras. Vi ska leva lyckliga, bilda familj och hon ska sluta jobba 9-5 som hon avskyr menar hon. Hon menar även lite ”skämtsamt” att hon haft ett alkoholmissbruk som hon ljugit om men att jag är den enda som får henne att inte vilja dricka och att hon nu slutat. (det var inte bara alkohol fick jag insett långt senare förstås). Jag accepterar till slut på olika villkor om total transparens med mera tills vidare. Hon spelar överlycklig.

Kort därpå menar hon att det är nu är min tur att ”leverera”. Alltså att bevisa för henne att jag inte leker med henne. Det låter helt absurt eftersom jag inte gjort något som tyder på det alls, men hon kräver ett frieri. Vi förlovar oss. Hon bokar in en vigsel och börjar prata om att vi ska bli en familj nu igen. Kort därpå begär hon att vi uppgraderar planerna inför vigseln och beställer en diamantring som hon ska kunna skryta med menar hon.

Hon försvinner fortfarande ibland och jag ifrågasätter mer och mer igen. Men nu kallar hon mig totalt galen av misstänksamhet och skickar mig till en KBT-psykolog för att behandla min paranoia. Hon menar att den beror på att hon ”ljög lite” sist, och att jag började inbilla mig så mycket sjukt, men att fortfarande inget var som det verkade. Den här psykologen avbryter mig när jag beskyller mig själv i 45 minuter för min ”överdrivna” misstänksamhet, och påstår att jag inte alls låter paranoid utan tvärtom sönderstressad och bedragen av nån form av ”livslögnare”. Kvinnan får höra detta via en inspelning och ler bara och suckar sedan att psykologen verkar dålig, och jag går på det. Nästa besök har kvinnan mejlat till psykologen som nu också går på att jag verkar vara paranoid då kvinnan uppenbarligen verkligen älskar mig osv.

Mittemellan dessa psykologbesök upptäcker vi att kvinnan nu blivit gravid precis som hon velat hela tiden. Abort är inte ett alternativ för henne det är tydligt och jag intalar mig att det faktiskt är superbra och att jag bara oroat mig i onödan och att allt var mitt fel på något sätt tidigare.

Veckan efter är det midsommarafton och kvinnan fyller även år på samma dag. Jag har planerat överraskningar och presenter men två dagar före säger hon att hon måste till chefens land i Stockholms skärgård på ”kickoff”. Hon lämnar det bara där men nån timma senare tar jag upp det och frågar det uppenbara – ”men tänker du att jag ska följa med då, eller hur menade du”? Hon spelar helt förvånad och säger att hon inte ens tänkte på det men att ”det nog går bra”. Kort sagt packar jag en väska med en klump i magen men vill inte verka galen igen så jag håller mig lugn. När vi väl ska gå börjar hon dock sucka och kolla snett på mig och till slut säger hon bara att ”nej, men vet du, det är nog ingen som vill ha dig där, varför ska du dit och förstöra allas midsommar”. Jag är ganska tuff i affärer och gråter nog aldrig, men detta skar genom kroppen. Jag var frågade bara hur hon kan säga något så elakt. Hon skakade bort det som ingenting och sa att hon måste gå nu och att hon ”ringer sen”. Jag sa snällt hejdå och "okej visst".

Det blev återigen uppenbart att hon ljög om saker. Hon la upp filmer på instagram där hon satt och drack bland annat med den där kollegan hon hade låst in sig med vid jul. ”Han sjung ja må ha leva” för henne. Hon var gravid och hade själv varit noga med att följa barnmorskans anvisningar och googla allt om livsmedel och graviditet. Jag ringde upp henne när jag såg detta men hon förnekade att filmen existerade tills jag skickade skärm dumpar till henne. Hon skakade hon bort det som ingenting.
När hon kom hem tog jag under natten och kollade hennes telefon. Vi hade till och med avtalat att vi fick tillgång på det sättet, men jag hade trots allt litat på henne tillräckligt (igen) fram tills nu. Hon hade fortfarande inte slutat ljuga om eller träffa den där ”pojkvännen”. Hon hade på midsommar skrivit hur mycket hon älskade honom. Utöver det hade hon fler andra affärer igång och bland annat en kille som jobbar på gymmet över gatan där jag tärnar dagligen. Hon hade sprungit en bit framför mig ut förbi hans personalrum, som att hon inte kände mig, när vi tränat ihop någon gång nyligen. Vilket jag frågade henne om men inte kopplade till just honom då. Men det var runt ett dussin killar aktivt i omlopp och flera av dom hon menat på hade ”stakat” henne tidigare i hennes liv ”efter bara någon dejt eller två”. Men det sjukaste av allt var att se att hon sagt även till tjejkompisar att hon är singel och ”har kul”. Inte i ett enda meddelande hade någon frågat om mig eller att hon nämnde att hon ens var i ett förhållande. Hon hade en ring på fingret, ett barn i magen och jag hade nu investerat stenhårt ekonomiskt. Det var svårt att ta in.

När hon såg att jag sett allt så blev hon faktiskt tyst den här gången. Men hon menade snart på att det iaf inte vara nåt annat än tidsfördriv och att ”det inte betyder nåt för dom där killarna för dom har så många tjejer och du förstår ju inte det”, menade hon på. Ännu ett minst sagt provocerande ”argument” som man inte kan bemöta riktigt utan att låta som en idiot. Alltså precis som med allt annat som hände. Man verkar galen om man reagerar på något sätt som vore ”normalt” i det sjuka läget.
Hursomhelst gjorde jag inte slut här mest pga av hennes övertalningsförmåga och barnet och att jag satt fast ekonomiskt litegrann nu (men värre skulle det bli). Hennes äldre syster träffar mig för första gången nu och menar på att jag måste sluta misstänka kvinnan och ställa så jobbiga frågor för det stressar henne. Hon menar även på att personerna som mordhotade mig tidigare inte är att leka med kort sagt. Vi träffades i trädgårdsföreningen och på vägen hem kräks jag nästan över hur bisarrt det är och hur jag kunnat hamna där. Kvinnan lugnar ner mig. Det känns bra några dagar. Men så plötsligt, och detta är i Juli:

Kvinnan säger att det kommer en snickare idag. Som ska renovera mitt kök och badrum för att hon vill ändra på det innan vi sedan ska bo där med barnet, och att det är bäst att fixa nu innan lägenheten är uthyrd i samband med resan. Jag förklarar att det inte går ekonomiskt då jag bara har några hundratusen löst som jag behöver för att hålla både oss och min verksamhet trygga under tiden vi bygger den nya verksamheten.

Kvinnan övertalar mig med att påstå att hon ska ta ut ett lånveckan efter då vi är gifta, sälja sin lägenhet och ge mig miljonbelopp som vi kan ha och leva på tills vidare. Det ser faktiskt möjligt ut (jag visste inte exakt hur kass hennes ekonomi var med obskyra privatlån med räntor och annat som jag senare fiskade fram). Hon säger åt mig att sitta i mitt hemkontor medan hon sköter allt med förhandlingar och betalningar. Nu liksom tidigare tar hon av mina kontanta reserver som är svåra att bevisa men det handlar även om bankomat-uttag.

Det är inga jättesmå belopp direkt totalt, utan mer som en normal årslön. Det är fredag och dom ska börja på måndag bestäms det. På lördagen ska vi köpa en massa kakel och andra måttbeställda material. Därefter spenderar vi kvällen på lite olika restauranger och kollar Sveriges VM-match i fotboll på restaurangmaten barken viking med mera. På vägen hem från det sista sållet vill kvinnan springa in på champagne-baren över gatan. Jag säger nej med tanke på graviditeten. Hon går utan mig. När jag kommer in har hon beställt och det är fullt med folk. Jag tvingas vara försiktig för att inte ställa till en scen och se ut som en total idiot känner jag. Hon håller dock om mig och kysser mig intensivt upprepade gånger medan hon svamlar om att jag inte går leka med henne eller lämna henne nu. Det är ju minst sagt confusing men jag kan inte förstå bättre än att jag bedyrar att jag väl absolut inte har några såna planer osv.

Hon går med på att gå hem efter en stund. Vi kommer in i hallen och hon flyger på mig och kysser mig. Lite kläder åker av men plötsligt avbryter hon mitt i en trevlig kyss (som det verkade). Jag är yr och frågar bara spontant ”vad är det”? Jag tror att jag kanske hade dålig andedräkt eller något i den stilen. Svaret blir dock, och hon kan nästan inte svälja leendet ”jag vill inte vara med dig mer”. Jag trots allt andan, och tänker nån minut. Sedan säger jag ”ok. Hämta ringen så går jag sen”. Jag syftar på vigselringen som liksom massa andra av mina ägodelar flyttats ner till henne nu i väntan på vigseln och renoveringen. Hon går iväg och kommer tillbaka utan ringen. Jag känner på mig att hon gömt den. Hon vill inte prata om det säger hon utan ber mig bara gå. Jag vägrar bråka med henne i en sån här fälla, så jag avbryter gapandet och skrikandet som uppstår och ställer mig och tar ett glas vatten i köket. Hon sitter i soffan en bit bort och har pillat på sin telefon länge. Plötsligt börjar hon skrika ut genom fönsterna ut mot vår lilla innergård. ”hjälp hjälp, hjälp mig”. Jag sätter verkligen i halsen och säger spontant ”vad fan gör du? Detta tänker jag inte vara med om jag går jag går direkt, låt mig bara ta mina grejer. Jag börjar packa mina viktigaste prylar men det börjar banka på dörren inom en minut. Jag öppnar direkt. IN kommer fyra poliser. Kort sagt ber jag dom superförsiktigt att vara försiktiga på olika sätt, med min nyss skadade axel och min klocka med mera. Det skiter dom i. Dom handfängslar mig och sätter mig i trapphuset och skriker att jag ska erkänna att jag brutit mig in och så frågar dom om jag slått henne, så att alla grannar hör.

Jag vet att jag inte får tappa tålamodet men det är så oerhört förnedrande. Jag säger väldigt lugnt att jag inte brutit mig in utan att jag bor här och att vi är förlovade. Och att jag aldrig slått någon i hela mitt liv och allra minst henne. Jag berättar att hon är gravid och att jag tror att hon gömt vigselringen under hennes trasiga köksluckor och tagit av sig den andra. Men att vi gjort hindersprövning och att vi har en vigsel inbokad med mera. Det blir tydligt att hon ljugit och även hennes syster som satt utanför med sin man och tydligen var dom som Linda hade påkallat polisen genom. Dom hade inte sagt men jag var dock utan något helt annat.

Polisen hittade alltså ringen där jag misstänkte och det blev mycket stelt för henne hörde jag först därinifrån. Det tog en stund innan dom kom ut till mig igen, och dom var mycket snällare sedan och frigjorde mig och ställde helt andra frågor. Men när jag frågade om dom kunde ge mig ringen fick dom prata sinsemellan. Till slut återkom dom och förklarade att den befinner sig i hennes lägenhet nu och då kan dom inte ta det beslutet. Jag fick den aldrig och hennes syster som har sett den förnekade i mejl att jag ens skulle ha köpt en ring (jag har dock inspelade samtal med henne där hon säger att problemet är att kvinnan inte har sånna pengar att ersätta mig med. Vilket hon ju borde ha då hon garanterat sålt den, annars kunde hon ju lämnat tillbaka den bara.)

Det som blir så extremt sjukt är att jag där och då inser att pengarna är borta och att jag inte kommer få någon miljon kommande vecka. Det är en riktig rävsax jag blir klipp i då jag inte har pengar att försörja mig med hemma längre. Verksamheten går i princip i konkurs direkt (det är en annan historia) på grund av den här likviditetskrisen och min lägenhet är dessutom uthyrd från och med månaden efter. Jag har inte pengar till mat ens så jag tvingas ta biljetten till Bali och leva på hyresintäkten då jag hade lite överskott när jag hyrde ut lägenheten.

Kvinnan hade möjligheten att cancelera biljetten men hade inte fått boka om den till en annan kille trots att hon försökt sa flygbolaget. Fram till avresan fortsatte hon lämna lappar och meddelanden till mig om att hon ska behålla barnet men att det är så synd att jag är så ”psykiskt störd” att jag aldrig kan få komma nära mitt barn. Jag tar inte riktigt åt mig men försöker fråga henna om det stämmer (jag antog att hon hade gjort abort). Hon tar då nån skärmdump och filmer mig även när jag helt försiktigt försöker knacka på och prata med henne. Hon la tydligen ut detta på sin snapchat och påstod att jag var en stalker, och övertygade framförallt vissa av sina andra ”pojkvänner” om att så var fallet. Det visar sig till slut att hon inte alls var gravid längre. Vad som hände med barnet fick jag aldrig veta trots att jag försökte fråga snällt. Det enda jag vet är att det hon sa var ren lögn och skapat för att provocera och såra mig ännu mer om det gick antagligen. Alltså genom att jag skulle förstå att hon inte tänker ge mig sanningen om någonting alls. Så att jag ska undra och helst tänka på henne för alltid. Det är så hon känner sig mäktig, så mycket har jag ju räknat ut i efterhand.


Innan avresan och fortfarande även från Bali lyckas hon övertyga mig om att hon är utbränd och att det är hon som är offret på något sätt för att allt vart så jobbigt och stressande för henne. Hon utrycker det som att andra män runt om henne ”förstår att hon haft problem med en granne” och liknande kommentarer, och menar på att alla tycker det är så hemskt synd om henne och att jag borde tycka ÄNNU mer synd om henne. Trots att jag inte har något så lyckas hon övertala mig att sälja av vissa prylar hemma i ett förråd så att hon kan hämta upp kontanter av köparen. Sedan blockar hon mig plötsligt bara.

Jag kan skriva en bok om detta, men jag var lämnad på Bali med ingenting och helt ensam. Det fanns ingen plan och man får inte jobba i Indonesien som besökare. Det tog mig ett helt år att ha råd att flyga hem igen. Jag har lite tillgångar men inget jag kunde sälja av och leva på under den tiden. När jag kom hem såg jag till in förskräckelse att hon bor kvar precis bredvid min lägenhet. Jag vet att hon har förnekat rakt av att nånting alls har hänt eller att hon nånsin känt den här grannen, alltså mig.
Jag har faktiskt lyckats komma över hela skiten och bygga upp något helt nytt. Jag mår bra på många sätt. Men jag är LIVRÄDD för henne och att hon återigen ska ringa polisen eller skicka maffiagubbar på mig. Jag kan inte bo i min egen lägenhet och vill inte ens berätta för folk eller grannar vart jag bor eller när jag är hemma i stan.

Vad jag vill ha hjälp med är att formulera olika anmälningar till polisen så att dom tar det på allvar och inte lägger ner det. Enligt en advokat jag konsulterat kan vi stämma henne annars men det rör ju sig om brottsmål och för mig handlar det inte om pengarna längre utan om att få henne dömd för något så att hennes lögner, utnyttjande och bedrägerier bekräftas och inte kan förnekas längre.

Frågan är vad man ska kalla det och hur man ska göra det tydligt och rubricera det rätt.
Jag är som ni ser ingen stjärna på att skriva, eller att skriva kortfattat. Ni kan säkerligen hjälpa mig, och många flashbackare lär ha erfarenhet av hur man skriver och granskar polisanmälningar tänker jag?

Exempelvis:

Ocker. (Ja det är ju vad det var. Systematiskt utnyttjande och avsiktliga lögner för ekonomisk vinning).

Förolämpning/Ofredande/trakasserier/förtal (lögnerna om att jag ska ha hittat på att jag ens känner henne. Lögnerna för polisen upprepade gånger osv.)

Stöld (ringen framförallt då polisen var på plats, och den var bara några dagar gammal. Jag har kvittot och certet.)

Oavsett om du kan hjälpa till eller inte så tackar jag för att du scrollade eller rent av läste igenom skiten!

Mvh

Jag vet inte.
Lämna ?
Varför vet du inte om du gråter ?

Kan man övertala dig till precis vad som helst?

Kontakta en advokat så blir det rätt från början med eventuell polisanmälan.

Om historien är sann så har du råkat ut för en kvinnlig psykopat. Det finns en bok om detta som du bör läsa. Ev. kan du där även få råd om hur du kan gå vidare. Det viktigaste är att du fjärmar dig från denna destruktiva människa på alla sätt du kan.

Du hade ju hoppat från en bro om hon hade bett om det. Helt otrolig berättelse

Du har självklart råkat ut för en råbankad psykopat, de har extremt bra manipulativa tendenser. Har du inte rosa hår så kan de glatt övertala dig till att du har det bara du tittar dig själv i spegeln.
Fy fan vad hemskt.
Det bästa du kan göra är att helt glömma henne, alternativt in henne för domstolen men då hon är extremt manipulativ så kan de få jobbiga konsekvenser likt att hon anmäler dig för saker du inte har gjort, och hon är ju dessutom bra på att övertyga. De säkraste är att du nog bara lämnar henne.

Några rader skulle räcka för att beskriva, jag tröttnade i första inlägget när "du gick till en psykolog för att skylla på dig själv".

Som andra skrivit så är hon en psykopat.

Det är emellertid inte olagligt att vara psykopat.

Orkade inte läsa hela men vad är det för fel på dig?
Hur vet du ens att barnet är ditt med tanke på hon verkar ha knullat varenda man hon ser?
Självklart är hon psykopat men mer självhat än vad du har har jag aldrig hört talas om.
På något sätt förtjänar ni varandra.