När mådde ni som bäst ?

Jo nog skulle också säga runt 20 var den bästa tiden. Gymnasiet avklarat, värnplikten avklarad. Hela världen ligger inför dina fötter. Du är ung och du har poäng nog för att i princip bli vad du vill. Allt förutom läkare men det ville man ju inte bli ändå.

Det var nog den bästa tiden. Sedan går det utför efter det. För alla skulle jag tro.

5-13 år skulle jag säga är en spelnörd i grunden och kan ibland söka på gamla spel som kom till nes-snes och kan inte låta bli att släppa en tår ibland för det var så sjukt kul att spela.

Jag önskade att mina barn skulle få uppleva den tiden då internet knappt var en grej, vilka tider..

Var nog då jag blev könsmogen och upptäckte runkandets ädla konst. Nyhetens behag höll i sig 2-3 år med multipla runk varje dygn. Fick man tag i en bra porrblaska så kunde hela natten gå åt så man inte ens hade kraft att gå till skolan

Håller med. Tycker faktiskt det är lite sorligt att höra att vissa tycker att livet var som bäst för 20 år sen.

Varje period av livet har sina för- och nackdelar.

När man var yngre hade man inget ansvar men inte heller några pengar. Nu har man en massa ansvar men också pengar.

När man var singel kunde man göra vad man ville när man ville, men det kunde också periodvis vara ensamt. Nu är man aldrig ensam, och skulle inte ha något emot att få vara det emellanåt.

Jag tror att människan i grund och botten i varierande grad lider av "gräset är grönare på andra sidan"-fenomenet, och alltid strävar efter något bättre.

Att sedan tiden sätter sina spår och lämnar en rosaskimrande illusion över gångna tider har inte mycket att göra med verkligheten.

Det finns många som t.ex. pratar sig varma om hur roligt det var att göra lumpen, när faktum är att många av dom hatade varje sekund av det och har totalt filtrerat minnen av när man suttit i någon förbannad grop ute i skogen och frusit samtidigt som det spöregnat eller när man inte sovit mer än ett par timmar i stöten under någon lägervecka.

Samma fenomen gäller också i allmänhet för dom som pratar sig varma om tiden som barn.

Tror de flesta skulle må betydligt bättre om dom uppskattade vad dom har just nu istället för att tänka på vad som varit eller vad som skulle kunna komma.

Men pengar spelar så liten roll egentligen , jag har en bra lön och bra kapital på kontot men i slutändan spelar det ingen roll på något sätt...

Jag gillade tiden utan krav, okej att budgeten var tightare men man kunde ofta göra det man ville.

Första året efter jag tog gymnasieexamen (11'). Gymnasiet för mig var ett rent helvete med ångest som delvis fortfarande sitter kvar idag...

Innan jag fyllde tio och min ångestsjukdom bröt ut mådde jag som bäst. Dessutom var man för liten för att förstå och der var skönt.

Starkt gjort, alkoholen är också en sån sak... om man känner sig lite hängig en dag så är det lätt hänt att man flyr med
Några öl

Usch kan än idag drömma mardrömmar om gymnasiet , alla falska människor och trist tillvaro

Enklaste perioderna för mig i livet har varit 0-12 år och 35 och uppåt.

Ungdomstiden är svårare. Man vet inte vad som ska hända och man har saker att oroa sig för.

Varför 35 och uppåt ? Allt går utför nu... vi blir äldre, tröttare och fysikens lagar ställer till problem som vi inte kan förneka

Håller man igång så är fysiken inget större problem i livet, såvida man inte har otur och åker på allvarliga skador och sjukdomar.

35+ för att jag inte behöver oroa mig för något materiellt och behöver inte oroa mig för familjebildning då det redan skett. Jag är nöjd med det jag gjort i livet och känner att jag åstadkommit det viktigaste i livet. Jag har ansvar och en viktig roll, har meningsfull sysselsättning samtidigt som det nu finns tid för sann njutning.