Självmordstankar och funderingar

Nu ligger jag här i sängen igen, sömnlös.
Tankarna snurrar och jag känner mig illamående, det känns som om ingen förstår mig.
Jag ler och är glad, skämtar och skrattar utanpå, men inombords har jag ångest, mina nära tror att jag mår bra, alla tror att jag mår bra.
Känslor är något jag förtrycker, förmodligen för att jag växte upp i en familj där det var tabu att visa känslor - Men jag har mycket känslor inom mig.
När jag väl har samlat mod och visat känslor, släppt på muren jag har runtom mig, så har det alltid slutat med att jag har blivit sårad, det känns nästan som om jag drar till mig människor som vill få mig att må dåligt.

Jag börjar tro att jag är manodepressiv, vissa dagar känns det som om jag vunnit på lotto, andra dagar vill jag hoppa framför tuben.
Någon psykolog har jag inte besökt om man inte räknar med några korta visit under tonåren, jag tror inte att en psykolog kan hjälpa mig.

Jag tänker på självmord dagligen, på morgonen, innan jag går och lägger mig, vetskapen om att jag kan avsluta mitt liv när jag vill hjälper mig att somna, har jag märkt.
Tanken att jag skulle göra många i min närhet så otroligt ledsna skrämmer mig till den grad att självmord nästan är uteslutet, samtidigt vet jag att jag är viktigast i mitt liv.

Jag kände väl egentligen bara för att skriva av mig och undrar om någon där ute varit i samma tankar och tagit sig ur det, i så fall, hur?

Livet är inte värt att leva, om man inte har föds med rätt förutsättningar. Jag hatar Sverige och svenskar. Jag har fått mitt liv förstört av svenskar. Min mor fick nyligen diagnostiserad lungcancer, jag kände euforisk känsla, jag hoppas kärringen dör. Självmord är den bästa lösningen om man har dragit en nitlott i livet.

Min bror höll också inne sina känslor och förtryckte hur han egentlingen mådde liknande som du beskriver, han begick självmord.

Det låter verkligen hemskt att du ska behöva må såhär.

Utifrån det du beskriver känns det som att du håller uppe en fasad och den kommer att brytas ner i sinom tid man kommer inte orka hur mycket som helst utan att behöva döva smärtan i slutändan eller på något sätt att få utlopp för sina känslor.

Och jag vädjar verkligen till dig att inte begå självmord oavsett om du inte har tankarna på det, det kan förändras eftersom när du verkligen är på botten kommer huvudet att vara så sönderbombat av det jobbiga så det blir svårt att tänka rationellt.

Jag skulle verkligen vilja att du fick bukt på det här och sedan oavsett att vara ärlig mot dig själv. Behöver du verkligen hålla uppe sidan med att allt är perfekt fast det är skit?

Kan försäkra dig om att dina nära och kära eller vänner skulle göra vad som helst för att verkligen få dig lycklig. Hoppas jag innerligt!

Du förtjänar att må bra.

För övrigt så uteslut inte en Psykolog, du verkar vara nere så serotonin balansen verkar ju vara lite låg. Men vad du än gör så gör dig själv inget ont utan det finns hjälp.

skriva av sig är en bra början!!!

Jag tror du kan gå till din husläkare och be denne att ge dig remiss till KBT behandling hos psykolog...

då får du ett bollplank

sen beror mkt på vår logiska kultur där känsloyttringar ses som oseriösa

KBT behandling och uppsök sedan miljöer där du kan leva ut dina känslor singelklubb dating sport kultur eller kontemplera genom meditation, vad du vill...

jag bodde i långa perioder i billiga glad-länder som toppar Positivt Bemötande ( är hemska för en del fattiga där) men bra för dig och många oxå i dessa länder även en del fattiga har mkt bra sociala liv...

topp tre; Brasilien, Thailand & Colombia

HDI Human Development Index toppas av nordiska länder och Japan men paradoxalt ligger dessa länder oxå väldigt högt i självmord.

KBT, kuliga aktiviteter, ensam- meditation , resa till länder som toppar inom Positivt Bemötande

bara sådär rakt av...kommer på mer imorgon...Lev. Väl så länge, lev!!!!

För några år sedan var jag i en liknande sits, Sömnlösa nätter, ångest och oro, självhat och självmordstankar. Jag ville inte besvära någon med mina problem så jag höll det för mig själv. Vilket lede till några halvtaskiga självmordsförsök och missbruk.
Prata med någon, vem som helst egentligen, och berätta hur du mår och känner. Jag testade att gå till en psykolog men kände ganska snabbt att det inte var något för mig, så jag öppnade upp mig för min mamma, vilket var jävligt tufft eftersom hon var den sista jag ville besvära, med det var kanske det bästa jag gjorde.
Gå till en läkare så får de göra en bedömning och kanske så får du medicin.
Det sämsta du kan göra är att sopa ditt välmående under mattan, ta tag i det på en gång.
Jag är fortfarande inte glad eller lycklig, men jag tänker att sånt här tar tid.
Om du vill prata så skriv pm.

Krya på dig

Försök bryta det negativa mönstret och försök se positivt på tillvaron, du har fått ett liv helt gratis, och jag förmodar att du inte är döv och kan röra dig, var glad för det och tänk på alla rullstolsburna som ser positivt på livet ?

Det är ju du som hatar Sverige och svenskar, du önskar kvinnan som gav dig liv döden, Du har seriösa problem min vän om du känner så, jag har inte haft det lättaste livet men jag skulle aldrig önska min egen mor döden eller någon annan för den delen.
Sluta klaga på dina förutsättningar och gör något åt din situation istället, så länge du inte har ett funktionshinder som fysiskt hindrar dig från att göra något vettigt av ditt liv så ska du inte klaga, jag lovar att det finns människor som har det 10 gånger värre situation än dig. Du skriver osammanhängande och ber andra att ta sitt liv. Försök hjälpa någon att inte göra det istället.
Väx upp.

Hon födde mig mot min vilja. Man tvingas in i livet utan vilja ha det. Väx upp, ditt jävla evolutionära stolpskott. Du kan hoppa från en bro, så vi slipper dina förpestade gener i genpoolen. De som har 10 gånger värre än mig, har ju också föds mot sin vilja in i ett liv de inte vill ha. Bara rika, begåvade och vackra människor ska få skaffa barn. Du skriver osammanhängande, idiot.

Mannen du mår inte bra, sök hjälp. Du är otrevligt och verkar ha väldigt mycket hat inom dig.
Du verkar se livet svart på vitt, det är inte så det fungerar. Jag fattar att du har mycket smärta inom dig men att ta ut den på andra och säga till folk att ta sitt liv hjälper varken dig eller någon annan.
Jag vet inte hur dina relationer och vänner ser ut men försök jobba på dig själv att bli den bästa versionen av dig själv som du kan bli, man kan ändra sig till det bättre, men du måste ju vilja det själv.

Jag tänker inte lägga ner mer energi på någon som säger att jag ska ta mitt liv men jag hoppas att allt löser sig för dig och att du hittar dig själv igen. Ta hand om dig.

Ja jo, jag försöker att vara positiv, är i en dålig period i livet och förhoppningsvis tar jag mig ur den i sinom tid.

Tackar, slänger iväg ett PM till dig.
Är inte intresserad utav att äta piller, vill försöka komma åt grundorsaken till att jag mår dåligt.
Lycklig kommer jag nog aldrig att vara heller, är nöjd så länge jag mår okej.

Att flytta till ett varmare land har jag seriösa funderingar på, även meditation. Gäller att göra det bara.