Citat:
Ursprungligen postat av
ApfelBirne
Jag håller med. Det är INTE så minnet fungerar. Finns numera hur mycket forskning som helst som visar på att vi kommer ihåg traumatiska händelser BÄTTRE än andra händelser och att teorin om bortträngda minnen eller om att hjärnan skulle ”stänga av” vid trauman är mycket tveksam. Synd att psykiatrin i Sverige inte verkar hänga med utvecklingen, Rs läkare som hon träffade kort efter att hon blev häktat levererade tom idén om att glömma bort omständigheterna kring Es död. Per Oehme och R nappade mer än gärna.
Det är märkligt hur många förövare som inte minns sina brott i Sverige medans det är ett ovanligt fenomen i många andra länder. Brottsoffren minns konstigt nog alltid, är det inte de som borde blockera mest?
Och jag håller helt med dig i övrigt. E var inte tillräckligt mycket värd för P och R för att de skulle sluta knarka, hon var inte tillräckligt mycket värd för att de skulle låta henne växa upp i det som hade blivit hennes familj, hon var inte tillräckligt mycket värd för att ringa 112 och rädda hennes liv och nu är hon inte tillräckligt mycket värd för att R ska säga sanningen och ta ansvar.
Jag läste förresten just det som du skrev om din mammas död. Det måste ha varit fruktansvärt. Hoppas att du fick stödet du behövde då.
Jag tror att dem ville få hem sitt barn. Älskade dem henne som man ska? Njea Nej jag känner att det är omöjligt med två människor som lider av så mycket psykiska problem och drogproblem mm att dem kan avvara den kärlek man ska till sitt barn för dem är uppslukad helt eller till viss del av sina egna problem. Speciellt när man 1. Väljer att lämna barnet nyfött på BB. Det ska mycket till att göra det kammarrätten! 2. Inte har någon anknytning alls.
Men dem fick tillbaka henne ändå och trodde allt skulle lösa sig.
R kommenterade tidigt att E grät för minsta lilla. Att fosterhemamman var hennes riktiga mamma (hon säger 2 olika saker här med. I ett förhör säger hon att E aldrig någonsin pratade om fostermamman och inte ville ha henne på besök MEN i ett sms till en vän skriver hon att ungen tror att fostermamman är hennes riktiga mamma)
R säger olika saker till allting. Inte en enda story går ju ihop någonstans. Det är skrämmande att inte en kammarrätt kan avgöra detta, när dem sitter så högt upp som dem gör.
Men en människa med mycket ångest, stress och ett beroende som tar på nerverna får till slut nog. När alla anmälningar kommer in tror jag att hatet växte allt mer och hennes tålamod till E var ungefär 0. Så pratade ungen så sa nog R till direkt att hon skulle vara tyst. Hon skyllde alltid på E. Hade inte E funnits hade dem inte blivit anmälda. Hade E inte funnits så hade det varit bättre. När E kom tillbaka fick dem bara problem på sig.
Aldrig en enda självinsikt att dem betett sig illa och att folk stod upp för E och E's hälsa.
Jag mår illa av ens tanken men E blev nog slagen, knuffad, hyshad, drogad och fullständigt nertryckt av sin egna mamma under en bra period. Minst 3 månader om man tolkar smsen. Den här kvinnans själviska och egoistiska sida växte starkare när hatet växte ikapp.
Tack för omtanken! Vi fick hjälp och vi alla mår bra och har bra liv ändå. I slutändan handlar det om att göra det bästa man kan och kämpa lite för bättre liv!