Citat:
Ursprungligen postat av
IlDivino
Invektiv? Det är mest ett mönster jag reagerat på, vill man känna sig träffad är det upp till var och en.
Jag är klart villig att ändra min ståndpunkt, så upplys mig gärna om de parametrarna som du har tillgängliga och nuvarande data saknar, samt ”ett bredare perspektiv”?
Som sagt, i nuläget talar datan för att friska barn, unga och vuxna överlever till 99,9%. Riskgrupperna har betydligt, betydligt sämre odds, och dessa vill vissa ha bland smittade barn och barnbarn istället för skyddade bakom lås och bom i sjukhem, vårdhem och ålderdomshem med hårda restriktioner.
I samma stund som datan ändras så ändrar jag mig.
Okej jag ska inleda med att jag instämmer i en sak, nämligen att skydda riskgrupper. Men problemet är att långt ifrån alla äldre bor på vårdhem och ålderdomshem. Många bor faktiskt i egna hus och lägenheter till långt efter att de passerat 70 år. Men att skydda dessa boenden är ändå självklart, men räcker det tror du, räcker det för att upprätthålla sjukvården, som redan innan COVID-19 gick på knäna?
Vad innebär det för samhället i stort när sjukvården är oerhört utsatt och går från stabsläge till totalt kaos? Vad innebär det när flera gånger så många (som antas överleva) ändå blir så pass sjuka att de behöver vård och inte kan jobba. Vad innebär det när samhället slutar att fungera för att så många som arbetar blir för sjuka?
Jo vi får exakt samma effekt som en "lock down" ändå, fast nu har vi helt enkelt ingen kontroll utan är tvingade till att stänga ner. Detta är den risk jag ser och det är fullt förståeligt att just Sverige och svenskarna reagerar som om vi vore handlingsförlamade. Vi bor i ett land där vi är lika omhändertagna och skyddade som de som arbetar på en skyddad verkstad.
Svenskarna är ett folk med affärstraditioner där vi inte kan fatta snabba beslut utan ska alltid kolla och dubbelkolla. Om än det är bra att vara noggrann så förlorar vi tid på detta, ibland måste man agera och agera rejält. Jag tar hellre en stor förlust nu än en katastrof längre fram, om det är en resonabel risk för det. Jag tycker risken är överhängande.
Att agera proaktivt är alltid bättre än att inte agera alls, då slipper vi politiker som ska göra avbön med "vi såg det inte komma" och liknande.
Eller ska vi bara hoppas på tur?