Citat:
Ursprungligen postat av
aw
Det finns två sidor av det här:
1. Ponera att det kom en pandemi som bara var dödlig för barn under 12 år. Inte ens jag som drabbas tror att lösningen är att staten låser in 75-åringar tills de dör av ensamhet istället. Lösningen är att jag med familj bosätter oss i skogen med hemskolning och ett hagelgevär tills det finns ett vaccin.
2. Folk har en vansinnig övertro på statens inflytande. Svenska folket är inte schackpjäser som Magdalena Andersson flyttar runt. Samhället är en självständig organism som gör som den vill, och Maggan kämpar med att överhuvudtaget påverka människors beteende alls. Nästan alla smittas i ett privat sammanhang utom synhåll för staten, där bara den egna självbevarelsedriften sätter gränserna för vilken risk man tar, oavsett var staten lagt ribban. Att stänga krogen klockan åtta är bara att jävlas med människor. Den som kan tänka sig att gå på krogen i en pandemi kommer inte göra något ansvarsfullt bara för att krogen är stängd.
Jag begär inte att precis alla tvångsåtgärder ska vara förbjudna. Men det ska självklart vara otillåtet att tvångsvaccinera hela befolkningen med ett nödvaccin, att stänga verksamheter och begränsa människors möjlighet att leva normalt utan någon vetenskaplig evidens för att det hjälper, eller att använda grupptryck, skuldbeläggning och utfrysning som ett instrument för lydnad och för att förhindra människor från att göra en individanpassad krishantering.
Håller med om att restriktionerna varit godtyckliga, stänga krogen efter klockan åtta var väl för att man tänkte att folk inte skulle hinna bli så fulla att de började kramas medan de skulle vara ansvarsfulla och hålla en meters distans före klockan åtta. Så är det ju inte. Så om det var nåt slags svensk mellanmjölksvariant av att visa handlingskraft, hålla köpcentrum öppna men förbjuda konserter teatrar sportevenemang större demonstrationer, känns ju som en halvmesyr. Svårt att veta givetvis vad som hade hänt om man bara kört frivillighet rakt igenom, som Tegnell ville från början. Hade dödstalen skenat iväg ännu mer?
I Sydkorea var de snabba med masstestning, smittspårning och appar som höll koll på var folk var, och de har mycket låga dödstal. Det är också en annan kultur, folk är väl mer disciplinerade helt enkelt och dessutom är det vanligt att ta på sig skyddsmask i Asien för att undvika smittor.
I Sverige: grupptryck, skuldbeläggning och utfrysning har väl i första hand kommit från allmänheten, folk i allmänhet, och en del proffstyckare i tidningen. Det har varit mycket i sociala medier, folk som blir skitförbannade för att folk brutit mot rekommendationerna och åkt på skidresa fast rekommendationen var att stanna hemma. Vissa mindre orter i Sverige har det nästan varit hatstämningar när 08-or dykt upp. Skidåkare och sommarstugebesökare har fått mycket hat på facebook. Man kan jämföra kulturer, det finns stora skillnader i mentalitet. I början i Sverige pratade Tegnell och andra mycket om att svenskar kan ta eget ansvar och inte behöver några order. Inte så alldeles sant. I andra mer auktoritära länder blir det nästan revolution mot restriktioner. I Sydkorea och kanske Japan sägs det att man sätter kollektivet främst och inte har ett lika stort behov av individuell frihet. Hur det än är med den saken så har de lyckats begränsa smittspridningen och dödstalen, och jag tänker att om det kommer något riktigt ruggigt längre fram så är det dem man ska lära sig av. Förvänta sig att de som är i mest riskzon ska flytta ut i skogen och isolera sig känns mindre sannolikt, särskilt om det är en pandemi som slår brett, många åldersgrupper osv.