Citat:
Ursprungligen postat av
hardusettminapa
Skillnaden är att ivermectin och hydroxoklorochin har använts i decennier utan biverkningar. Det senare används i många afrikanska länder som profylax mot malaria och har så gjorts i 70 år. Av någon anledning tycks dessa länder inte drabbats särskilt svårt av covid...
Darwin Awards kommer delas ut till vaccintroende foliehattar likt du själv som helt utan att tveka sprutar in ett otestat, förhastat, experimentellt DNA-manipulerande vaccin i era kroppar.
Nja inte utan biverkan. Det här är biverkningar av Iver mektin:
Citat:
Biverkningar
Övergående hypereosinofili, leverfunktionsstörningar inklusive akut hepatit, ökade leverenzymer, hyperbilirubinemi och hematuri har rapporterats.
I mycket sällsynta fall har även toxisk epidermal nekrolys och Stevens-Johnsons syndrom rapporterats.
Biverkningarna är relaterade till parasitdensiteten och är i de flesta fall milda och övergående, men kan vara svårare hos patienter som är infekterade med mer än en parasit, särskilt Loa loa.
Svår och eventuellt livshotande encefalopati har i sällsynta fall beskrivits efter administrering av ivermektin, särskilt hos patienter som även var kraftigt infekterade med Loa loa. Hos dessa patienter har även följande biverkningar rapporterats: rygg- eller nacksmärta, okulär hyperemi, subkonjunktival blödning, dyspne, urin- och/eller avföringsinkontinens, svårigheter att stå/gå, förändringar i mental status, förvirring, letargi, stupor eller koma (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Hos patienter som fått ivermektin för behandling av strongyloidiasis har följande biverkningar rapporterats: asteni, buksmärta, anorexi, förstoppning, diarré, illamående, kräkningar, svindel, somnolens, yrsel, tremor, övergående hypereosinofili, leukopeni/anemi och ökning av ALAT/alkaliskt fosfatas. Vid behandling av filariasis orsakad av Wuchereria bancrofti tycks biverkningarnas intensitet inte vara dosberoende utan är relaterad till densiteten av mikrofilarier i blodet. Följande har beskrivits: feber, huvudvärk, asteni, svaghetskänsla, myalgi, artralgi, diffus smärta, matsmältningsstörningar såsom anorexi, illamående, buksmärta och epigastriesmärta, hosta, obehagskänsla i andningsvägarna, halsont, ortostatisk hypotension, frossa, yrsel, kraftig svettning, smärta eller obehagskänsla i testiklarna.
Efter administrering av ivermektin hos patienter med Onchocerca volvulus-infektion har följande överkänslighetsreaktioner (reaktioner av Mazzotti-typ) som beror på död av mikrofilarier observerats: klåda, urtikaria, konjunktivit, artralgi, myalgi (inklusive abdominal myalgi), feber, ödem, lymfadenit, adenopatier, illamående, kräkningar, diarré, ortostatisk hypotension, yrsel, takykardi, asteni, huvudvärk. Dessa symtom har i sällsynta fall varit svåra. Ett fåtal fall av försämrad astma har också beskrivits. Hos dessa patienter har även onormal känselförnimmelse i ögonen, ögonlocksödem, främre uveit, konjunktivit, limbit, keratit och korioretinit eller koroidit rapporterats. Dessa tecken kan bero på själva sjukdomen och har ibland även förekommit efter behandlingen. De var sällan svåra och försvann i allmänhet utan kortikosteroidbehandling.
Konjunktival blödning har rapporterats hos patienter med onchocerciasis.
Observationer av avstötning av vuxen spolmask har beskrivits efter intag av ivermektin.
Hos patienter med skabb kan övergående försämring av klåda observeras i början av behandlingen.