Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

Ni som känner mig vet att jag inte brukar vara aktiv på Facebook. Men nu har jag något viktigt att säga. Jag är sjuk i förmodad Covid-19 sedan mitten på mars, och är oroad över vad jag upptäckt.

I Sverige pratas det om att man antingen kan bli milt sjuk i Covid-19 eller drabbas svårt. Krutet läggs såklart på att förstå hur sjukdomen drabbar den senare gruppen, som ofta hamnar i intensivvård.
Men det finns en tredje grupp. Vi som blivit rejält sjuka med andningssvårigheter, hjärtproblem, feber, intensiv huvudvärk, nervproblem mm, men som som inte har organsvikt och som överlever utan syrgas och intubering. Eftersom vi inte skrivs in på sjukhus så testas vi inte heller. Vi får ingen diagnos och förblir osynliga i statistiken. Ingen kunskap om oss kan samlas.

Det riktigt obehagliga med denna grupp är att många utav oss inte blir bra. Personligen är jag nu på slutet av v 11 med feber. Det är alltså två månader. Jag orkar nästan ingenting. Jag är långtifrån ensam. Media rapporterar om oss som om vi vore enskilda undantag, men fb är pinfull med människor som inte blir bra inom de 2-6 veckor som kommuniceras. Symtomen är väldigt många och förvirrande men trötthet, feberpendlande, andningsproblem, hjärtproblem, smärtor i bröst och rygg är några av dem.

Människor i den här gruppen är rädda. Hur påverkas kroppen av så långvarig sjukdom? Kommer vi någonsin bli friska, kommer vi bli sjukskrivna, kommer Försäkringskassan tro oss?

Kunskapsläget i vården är extremt lågt gällande denna grupp. Men mest oroande är att man inte verkar göra något för att lära sig heller. Vi kodas inte in någonstans, så ingen kan forska eller ens samla information om detta. Folkhälsomyndigheten fortsätter att basunera ut att de flesta blir milt sjuka. Men hur kan de veta det, när de inte ens tar reda på hur många vi är? Man kan bara hitta det man söker efter och ingen verkar söka efter oss. Man utgår ifrån att det bara finns två scenarior, akut livshotande sjukdom eller mild luftvägsinfektion som går över på ett par veckor.

Vi måste förstå att det finns lägen mellan lite snuva och intensivvård. Det kommer kosta vårt samhälle enormt mycket i lidande och pengar om det visar sig att en grupp inte kommer tillbaka till arbetslivet. Även Italien rapporterar om denna grupp. Den finns och måste tas på allvar. Det måste komma direktiv uppifrån om att gruppen ska följas. Inte fortsätta vara osynlig i all statistik!

Jag mår ungefär som jag gjorde för en månad sedan. Jag har inte akut andnöd som i början av sjukdomen, men i övrigt mår jag inte bättre. I söndags hade jag 39,7. Vanligtvis kring 38,5. Hur länge orkar kroppen ha det så?

Jag vill inte ha en massa symtati eller en offerkofta. Jag vill att ni hjälper oss som är långtidssjuka att föra ut budskapet, att vi finns! Samhället måste börja samla information om fenomenet långstidsjukdom i Covid19. Tacksam för hjälp att sprida det budskapet.

Var rädda om er och ta denna sjukdom på allvar.