Apropå denna artikel:
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/modellerna-visar-hur-svart-det-ar-att-rakna-pa-en-pandemi/
Nu ska det slås mot de som varnade för en möjlig väldigt farlig utveckling.
Artikeln bygger på en missuppfattning på vad man ska ha dessa modeller till. De ger perspektiv på en möjlig utveckling, så att man kan vara föreberedd på olika scenarior, och ska inte tas som en bokstavlig prognos. Så är det med exponentiell tillväxt som är extremt känslig för ingångsvärden. Nu har Sveriges restriktioner lett till ett reproduktionstal på runt 1, vilket gett väldigt hög dödlighet, men inte total vårdkollaps. Det visste vi inte i mars. Hade vi reducerat reproduktionstalet bara från 2,5 till bara 1,5 hade vårdbehovet varit tio gånger högre i maj, och runt 50000 döda i juli. Så känsligt är det. Man kan illustrera skillnad med att tunnelbanetrafiken i Stockholm gått ned med två tredjedelar mot att den bara skulle ha gått ned med 40-50 procent. Uppenbarligen tog många sitt ansvar trots allt, men betänk även att Tegnell var mot att jobba hemifrån i början då han tyckte att det var ojämlikt. Även ett reproduktionstal på 1,1 är väldigt farligt på några månaders sikt.
Dessa skillnader är för övrigt tydliga i de olika scenarier som Rocklöw presenterar – deras misstag var att det inte kunde förutsäga exakt vilket reproduktionstal Sveriges strategi skulle leda till. I ett annat land, ex. Storbritannien, skulle en liknande strategi ha lett till ett högre reproduktionstal, kanske runt 1,5.
Det är som rysk roulette, du kan överleva, men du borde aldrig ha spelat spelet. Nu gick skottet, men vi hade tur och blev bara allvarligt sårade med vissa hjärnskador som följd. Bättre förstås än att dö, men helt horribelt och obetänksamt att prioritera cafebesök framför människoliv.