Vad grundar sig då de återstående lediga kapaciteten som Socialstyrelsen ständigt går ut med? 1/5 ledig kapacitet har uppreppats flertalet gånger och jag undrar i vilken utsträckning dessa ens kan bemannas...
Jag känner en person som dött som nekat intensivvård med anledning att han hade hjärtflimmer och eventuellt andra komplikationer som jag inte känner till (tidigare utförd hjärtoperation). Han blev 70 år och lämnar två barn och fru efter sig. Efter att ha läst nedanstående läkare undrar man vad hans chanser hade varit i ett annat land.
Så säger nio läkare till DN
Läkare 1:
– Vi ser patienter som uppenbart behöver respirator, vi ser inga klara anledningar till att vi inte skulle ge dem det och för tre månader sedan skulle de ha fått det.
Läkaren uppger att hen under den senaste månaden sett sig tvingad att tjata in tre patienter, som kommit till iva, men att fem patienter mellan 60-85 år nekats.
– Merparten gick bort. Jag skulle säga att de hade fått iva för ett halvår sedan. I mitt tycke hade de haft en chans.
Läkare 2:
– Orsaken till de hårda prioriteringarna tror vi är att det saknas personal att bemanna fler iva-platser. Man har sängar, respiratorer och övrig utrustning - men det saknas intensivvårdsläkare och intensivvårdssköterskor. Genom att prioritera hårt kan man fortsätta att säga att det inte råder någon brist på intensivvårdsplatser, eftersom man ju kan styra efterfrågan genom att prioritera hårdare. På så sätt kommer det aldrig att uppstå någon ”brist”, och man kan fortsätta att hävda att beredskapen varit tillräcklig.
Läkare 3:
– Frågan är otroligt laddad och jag tycker det är skitbra att det granskas. När allt drog igång tittade man mot Italien där 50 procent på iva dog. ”Därför måste vi sätta högre murar”, sa man här i korridorerna.
– I Italien handlar det om katolicismen att man tar in ”alla” för iva-vård, man talar inte om palliativ vård och behandlingsbegränsningar. Italien är ett dumt land att jämföra med, men då satte man väldigt höga murar väldigt tidigt i Sverige. Man nekar tillexempel en 75-åring med njursvikt eller en 70-åring med bara diabetes och hypertoni iva-plats. Man hänvisar till biologisk ålder, men det stämmer inte – vi vet att dessa personer hade kunnat klara sig.
Läkare 4:
En läkare deltog vid ett informationsmöte 6 april i Solna, då dokumentet för prioriteringar presenterades av PMI. Bara läkare var inbjudna.
– Jag tyckte att det var ett ganska obehagligt möte. Vi rekommenderades att inte prata med media då det skulle bli besvärliga följdfrågor.
Läkare 5:
En specialistläkare på Nya Karolinska säger att uppgifter i media om att det finns lediga intensivvårdsplatser är missvisande, då kvaliteten på intensivvård sänkts. Varje läkare tar hand om tre gånger så många patienter jämfört med tidigare och man har i vissa fall slutat intensivvårda i övrigt friska 60-åringar, enligt läkaren.
– Normalt är patienterna på iva mellan 60 och 80 år. Om man kollar på medelåldern på intensivvårdsavdelningarna nu, så ser man ganska snart att nästan ingen är över 70 år. Det betyder att de över 70 inte släpps in. Det är den enda förklaringen. Sedan ska kanske inte alla ha intensivvård för de gagnas inte av det, och det är självklart att man gör prioriteringar. Men ribban för att sluta intensivvårda är mycket lägre än den skulle ha varit i vanliga fall.
Läkare 6:
En läkare säger att det blivit tydligt att det var andra prioriteringar som gällde för intensivvården bland andra dialyspatienter insjuknat i covid-19.
– Då fick vi veta att de inte kunde komma in på intensivvården på grund av att de behövde dialys.
Det gällde även patienter som var aktuella för transplantation, ett av Karolinskas profilområden, och en grupp patienter med förväntat lång överlevnad.
– Vi frågade ”men vad är det här”, och undrade hur ett sådant beslut kunnat fattas utan att vi kände till det.
Läkare 7:
En läkare som arbetar med akut omhändertagande på Karolinska i Huddinge uppger att pressen var hårdare för ett par veckor sedan, men att det nu är normala prioriteringar.
Läkare 8:
– Jag anser inte att några felaktiga prioriteringar gjorts här på Huddinge, men från Karolinska i Solna, Danderyd och St Göran hör jag hiskeliga historier.
Läkare 9:
Christina Agvald Öhman, överläkare:
– Det som stör mig mer och mer är att det sägs att vi har en kapacitet att ta emot fler patienter. Och det har vi till viss del, men jag tror att kollegor i andra specialiteter inte förstår att vi måste prioritera ännu tydligare än vi har gjort tidigare. Med väldigt många patienter, så är det klart att vården blir sämre. Det är självklart att vi med 200 intensivvårdspatienter i Stockholm inte kan ge vård på samma nivå som vi gjorde förut.
https://www.dn.se/sthlm/lakare-vi-tvingas-till-harda-prioriteringar/
