Mycket påhopp och pajkastning i tråden. Dags att lätta lite på stämningen [Ni som är allmänt skitnödiga behöver såklart inte läsa vidare]
Någonstans i världen i en nära framtid…
Barnbarn: Hur hamnade vi egenligen här farfar?
Farfar: Tja, det var pandemin år 2020 som ställde till det.
Barnbarn: Kan du berätta lite om Sverige, hur var det att leva där innan pandemin?
Farfar: Jo, det var faktiskt riktigt bra, i varje fall när jag var ung.
Barnbarn: Vad menar du, när du var ung?
Farfar: När jag var liten så var Sverige näst intill ett paradis. Vi som var unga var ute och lekte hela tiden. Det fanns en tillit till andra. Dörrar var olåsta, cyklar likaså, och det var en bra sammanhållning i samhället. Grannar hjälpte varandra och alla levde i en harmonisk tillvaro. Men sedan kom en pellejöns vid namn Olof Palme som ändrade på det hela.
Barnbarn: Jaha, på vilket sätt då?
Farfar: Jo men Palme var en riktig filur. Han kom från en överklassfamilj på Östermalm och var utbildad i USA. Trots detta var han en liten smygkommunist som vurmade for länder som Sovjetunionen, Kuba och Östtyskland. Han såg till att tjänstemannaansvaret avskaffades och smög in diverse vänsterelement in i alla samhällsbärande institutioner, vilket innebar att diverse subversiva krafter sakta men säkert tog över allt i samhället.
Barnbarn: Jaja, jag förstår inte så mycket av det du säger, men hur länge fick han härja då?
Farfar: Ja du, tillräckligt länge for att ställa till med en irreversibel skada för landet, innan någon mulade fanskapet.
Barnbarn: Mulade?
Farfar: Ja, han blev knäppt med en 357:a, poof...
Barnbarn: Ojdå...men blev det inte bättre i landet efter det?
Farfar: Oh nej, Palmes vänstervirus hade fått fäste i hela landet, alla myndigheter hade vid det laget blivit ordentligt marinerade i hans röda ideologi.
Barnbarn: Vad menar du med „röd ideologi“ farfar?
Farfar: Jo, Sverige gick nu sakta men säkert gentemot en flod av feminism, kommunism och vidöppna gränser gentemot den tredje världen
Barnbarn: Hur menar du då?
Farfar: Allt i samhället började genomsyras av debatter där man pushade för folk med udda sexuella läggningar, hat gentemot vita män och en världsunik inställning, där hundratusentals från tredje världen fick en fristad varje år, mestadels unga arga män.
Barnbarn: Ojojoj, det låter ju inte särskilt genomtänkt. Fanns det tillräckligt med bostäder för alla dessa nyanlända unga arga män?
Farfar: Nej, men det var inget som bekymrade våra politiker.
Barnbarn: Ok, men fick de jobb?
Farfar: Haha...lilla lustigkurre där. De flesta som överhuvudtaget fick jobb av dessa unga arga män, fick s.k. subventionerade jobb där staten gick in och betalade 80% av deras lön, resten gick på bidrag, och/eller sålde knark.
Barnbarn: Oj, det kan inte ha varit så bra för ekonomin.
Farfar: [Klappar sitt barnbarn på huvudet] Nä, nästan hälften av landets 290 kommuner gick minus mot slutet.
Barnbarn: Oj då, det låter som det var tuffa tider.
Farfar: Ja det var det. Vi hade minst vårdplatser per capita i hela EU. Vi var i botten när det gäller antalet poliser per capita i EU, men i toppen när det gäller begångna våldsbrott.
Barnbarn: Ojojoj, hur kunde det bli så här tokigt?
Farfar: [Klappar sitt barnbarn återigen på huvudet] Ja du förstår, om man tar in miljontals analfabeter och människor med ett medel-IQ på 70, så blir landet till slut en spegelbild av skithålorna som dessa människor lämnade.
Barnbarn: Hur menar du då farfar?
Farfar: Tja, Sverige fick tillbaka diverse sjukdomar som hade varit utrotade i decennier. Vi fick också helt nya fenomen, så som balkongflygningar, stenkastning mot polis och räddningstjänst, tusentals bilbränder varje år, dagliga gängskjutningar, tiggare i varje gatuhörn. Åldringsrån, bidragsfusk, enkom utländska narkotikaligor, ensamkommande kriminella flyktingbarn i 30-årsåldern, o.s.v.
Barnbarn: Usch, men det där lät ju inget trevligt alls. Men det hade väl inget att göra med pandemin som bröt ut?
Farfar: Tja, slutresultatet hade med det att göra.
Barnbarn: Hur menar du då?
Farfar: Jo, i och med att samhället styrdes om till en feministisk regering så blev det fatala brister i hur vi stod rustade inför pandemin.
Barnbarn: Nu hänger jag inte riktigt med.
Farfar: Jo tyvärr så var folkhälsomyndighetens fokus enkom på allt annat än att säkerhetställa utrustning och beredskap vi en eventuell pandemi. Det viktigaste för de mer än 70% kvinnor som jobbade där var en jämställdhetsintegrering. Den feministiska regeringen var mer intresserad av att främja jämställdhet än att att stoppa en eventuell smittspridning vid en pandemi.
Barnbarn: Nämen, det låter ju förfärligt. Fanns det inga tillverkare i Sverige av diverse skyddsutrustning som kunde tillgodose sjukvården med material?
Farfar: Jo, vi hade företag som Getinge och Sundström. Getinge tillverkade respiratorer och Sundström andningsskydd. Getinge exporterade det mesta av tillverkningen, och Sverige fick på nåder 200 respiratorer inom ramen av flera månader, vilket räckte till några få procent av det totala behovet. Sundström fick inte ens en förfrågan från Sverige, så sjukhuspersonalen fick klara sig utan munskydd. Därmed blev det brist på sjukvårdspersonal eftersom de sedermera insjuknade.
Barnbarn: Men vaddå?, räckte inte respiratorerna till för alla?
Farfar: Nej, sjukvården fick prioritera. Både gammelfarfar och gammelfarmor fick ta ner skylten till förmån av de där 30-åriga ensamkommande kriminella unga arga männen som jag nämnde tidigare.
Barnbarn: Hade inte folkhälsomyndigheten någon planering överhuvudtaget?
Farfar: Njä, deras frontman, Anders Tegnell, den vajande majskolven, trodde först inte att viruset skulle spridas utanför Kina. När det väl kom till Europa så trodde han inte att det skulle komma till Sverige. Han tyckte sedan också att det var ok att åka skidor i närheten av virusets epicentrum i Europa.
Barnbarn: Men usch då. Ställdes ingen till svars för allt det där?
Farfar: Nej, som jag sa, tjänstemannaansvaret togs bort många år tidigare.
Barnbarn: Men vad hände med de ansvariga?
Farfar: Jo, både groggnäsan Steffe, som var vår statsminister, ja du vet han som jag en gång i tiden berättade för dig var den där gubben som inte ens klarade att slutföra sin svetsarutbildning, och Anders Tegnell stack till en virusfri söderhavsö.
Barnbarn: Coolt, så de klarade sig alltså?
Farfar: Nja, Steffe fick smak for den lokala spritdrycken och utvecklade snabbt Korsakoffs syndrom, och förpassades till de sälla jaktmarkerna. Anders gick tyvärr samma öde till mötes. Han blev shaman och häxdoktor för den lokala byn och hade 20 fruar. Sorgligt nog för Anders så blev han smittad av ett okänt könsvirus och fick bita i gräset.
Barnbarn: Karma?
Farfar: Ja
Någonstans i världen i en nära framtid…
Barnbarn: Hur hamnade vi egenligen här farfar?
Farfar: Tja, det var pandemin år 2020 som ställde till det.
Barnbarn: Kan du berätta lite om Sverige, hur var det att leva där innan pandemin?
Farfar: Jo, det var faktiskt riktigt bra, i varje fall när jag var ung.
Barnbarn: Vad menar du, när du var ung?
Farfar: När jag var liten så var Sverige näst intill ett paradis. Vi som var unga var ute och lekte hela tiden. Det fanns en tillit till andra. Dörrar var olåsta, cyklar likaså, och det var en bra sammanhållning i samhället. Grannar hjälpte varandra och alla levde i en harmonisk tillvaro. Men sedan kom en pellejöns vid namn Olof Palme som ändrade på det hela.
Barnbarn: Jaha, på vilket sätt då?
Farfar: Jo men Palme var en riktig filur. Han kom från en överklassfamilj på Östermalm och var utbildad i USA. Trots detta var han en liten smygkommunist som vurmade for länder som Sovjetunionen, Kuba och Östtyskland. Han såg till att tjänstemannaansvaret avskaffades och smög in diverse vänsterelement in i alla samhällsbärande institutioner, vilket innebar att diverse subversiva krafter sakta men säkert tog över allt i samhället.
Barnbarn: Jaja, jag förstår inte så mycket av det du säger, men hur länge fick han härja då?
Farfar: Ja du, tillräckligt länge for att ställa till med en irreversibel skada för landet, innan någon mulade fanskapet.
Barnbarn: Mulade?
Farfar: Ja, han blev knäppt med en 357:a, poof...
Barnbarn: Ojdå...men blev det inte bättre i landet efter det?
Farfar: Oh nej, Palmes vänstervirus hade fått fäste i hela landet, alla myndigheter hade vid det laget blivit ordentligt marinerade i hans röda ideologi.
Barnbarn: Vad menar du med „röd ideologi“ farfar?
Farfar: Jo, Sverige gick nu sakta men säkert gentemot en flod av feminism, kommunism och vidöppna gränser gentemot den tredje världen
Barnbarn: Hur menar du då?
Farfar: Allt i samhället började genomsyras av debatter där man pushade för folk med udda sexuella läggningar, hat gentemot vita män och en världsunik inställning, där hundratusentals från tredje världen fick en fristad varje år, mestadels unga arga män.
Barnbarn: Ojojoj, det låter ju inte särskilt genomtänkt. Fanns det tillräckligt med bostäder för alla dessa nyanlända unga arga män?
Farfar: Nej, men det var inget som bekymrade våra politiker.
Barnbarn: Ok, men fick de jobb?
Farfar: Haha...lilla lustigkurre där. De flesta som överhuvudtaget fick jobb av dessa unga arga män, fick s.k. subventionerade jobb där staten gick in och betalade 80% av deras lön, resten gick på bidrag, och/eller sålde knark.
Barnbarn: Oj, det kan inte ha varit så bra för ekonomin.
Farfar: [Klappar sitt barnbarn på huvudet] Nä, nästan hälften av landets 290 kommuner gick minus mot slutet.
Barnbarn: Oj då, det låter som det var tuffa tider.
Farfar: Ja det var det. Vi hade minst vårdplatser per capita i hela EU. Vi var i botten när det gäller antalet poliser per capita i EU, men i toppen när det gäller begångna våldsbrott.
Barnbarn: Ojojoj, hur kunde det bli så här tokigt?
Farfar: [Klappar sitt barnbarn återigen på huvudet] Ja du förstår, om man tar in miljontals analfabeter och människor med ett medel-IQ på 70, så blir landet till slut en spegelbild av skithålorna som dessa människor lämnade.
Barnbarn: Hur menar du då farfar?
Farfar: Tja, Sverige fick tillbaka diverse sjukdomar som hade varit utrotade i decennier. Vi fick också helt nya fenomen, så som balkongflygningar, stenkastning mot polis och räddningstjänst, tusentals bilbränder varje år, dagliga gängskjutningar, tiggare i varje gatuhörn. Åldringsrån, bidragsfusk, enkom utländska narkotikaligor, ensamkommande kriminella flyktingbarn i 30-årsåldern, o.s.v.
Barnbarn: Usch, men det där lät ju inget trevligt alls. Men det hade väl inget att göra med pandemin som bröt ut?
Farfar: Tja, slutresultatet hade med det att göra.
Barnbarn: Hur menar du då?
Farfar: Jo, i och med att samhället styrdes om till en feministisk regering så blev det fatala brister i hur vi stod rustade inför pandemin.
Barnbarn: Nu hänger jag inte riktigt med.
Farfar: Jo tyvärr så var folkhälsomyndighetens fokus enkom på allt annat än att säkerhetställa utrustning och beredskap vi en eventuell pandemi. Det viktigaste för de mer än 70% kvinnor som jobbade där var en jämställdhetsintegrering. Den feministiska regeringen var mer intresserad av att främja jämställdhet än att att stoppa en eventuell smittspridning vid en pandemi.
Barnbarn: Nämen, det låter ju förfärligt. Fanns det inga tillverkare i Sverige av diverse skyddsutrustning som kunde tillgodose sjukvården med material?
Farfar: Jo, vi hade företag som Getinge och Sundström. Getinge tillverkade respiratorer och Sundström andningsskydd. Getinge exporterade det mesta av tillverkningen, och Sverige fick på nåder 200 respiratorer inom ramen av flera månader, vilket räckte till några få procent av det totala behovet. Sundström fick inte ens en förfrågan från Sverige, så sjukhuspersonalen fick klara sig utan munskydd. Därmed blev det brist på sjukvårdspersonal eftersom de sedermera insjuknade.
Barnbarn: Men vaddå?, räckte inte respiratorerna till för alla?
Farfar: Nej, sjukvården fick prioritera. Både gammelfarfar och gammelfarmor fick ta ner skylten till förmån av de där 30-åriga ensamkommande kriminella unga arga männen som jag nämnde tidigare.
Barnbarn: Hade inte folkhälsomyndigheten någon planering överhuvudtaget?
Farfar: Njä, deras frontman, Anders Tegnell, den vajande majskolven, trodde först inte att viruset skulle spridas utanför Kina. När det väl kom till Europa så trodde han inte att det skulle komma till Sverige. Han tyckte sedan också att det var ok att åka skidor i närheten av virusets epicentrum i Europa.
Barnbarn: Men usch då. Ställdes ingen till svars för allt det där?
Farfar: Nej, som jag sa, tjänstemannaansvaret togs bort många år tidigare.
Barnbarn: Men vad hände med de ansvariga?
Farfar: Jo, både groggnäsan Steffe, som var vår statsminister, ja du vet han som jag en gång i tiden berättade för dig var den där gubben som inte ens klarade att slutföra sin svetsarutbildning, och Anders Tegnell stack till en virusfri söderhavsö.
Barnbarn: Coolt, så de klarade sig alltså?
Farfar: Nja, Steffe fick smak for den lokala spritdrycken och utvecklade snabbt Korsakoffs syndrom, och förpassades till de sälla jaktmarkerna. Anders gick tyvärr samma öde till mötes. Han blev shaman och häxdoktor för den lokala byn och hade 20 fruar. Sorgligt nog för Anders så blev han smittad av ett okänt könsvirus och fick bita i gräset.
Barnbarn: Karma?
Farfar: Ja
__________________
Senast redigerad av IQ-145 2020-03-29 kl. 20:30.
Senast redigerad av IQ-145 2020-03-29 kl. 20:30.
