Ekonomiskt stöd från vart?

Vet inte om någon sagt det, men är det inte rehabiliterings-sjukpenning du borde få, minns dock ej vad det heter på riktigt. Det är en annan typ av sjukskrivning i alla fall.

Sedan borde du överklaga soc beslut, har man en rimlig bostadsrätt borde det gå att få behålla den, om avgiften är som en normal hyra.

Vet soc om att du stod inför val att få lvm?

Synd att du inte fick det egentligen, då hade de betalat.

Alla kan hamna i en kris, rik som fattig. Då vill man att systemet ska fungera, speciellt om man har betalat skatt hela livet. Varför ska man annars betala skatt när man ändå inte får ett skit tillbaka när man behöver det?

Hoppas som sagt att det löser sig för dig

Brännvin var det inte, däremot vanligt vin i galet stora mängder typ 4 flaskor dagligen det senaste året.

Anställning har inte vart något problem, jag är duktig på vad jag gör även om det uppenbart gick för långt till sist.

Har alltid sett till att ha pengar sparade. Årsskiftet 2017-2018 hade jag nog 500.000kr på kontot. Det var även då mitt missbruk började spåra ut rejält.

I början av september förra året startade dessa problem och då hade jag knappt 100.000kr på kontot, pengar jag levt på sedan dess. Dumt nog var jag naiv och trodde att jag skulle få någon form av ersättning så jag fortsatte att leva som vanligt istället för att leva rejält snålt.

Belåna bostadsrätten kan bli svårt då jag som sagt har 0kr i inkomst.

Mamzen skulle absolut ställa upp, men att sova på en madrass i hennes vardagsrum känns inte värdigt. Hon har jobbat som undersköterska och har därmed inte den fetaste pensionen, det skulle kännas fel att snylta på henne även om jag vet att hon skulle göra allt för mig.

Papzen dog för många, många år sedan också förnedrad av samhället då han med välspridd cancer nekades sjukpenning av försäkringskassan.

Mamzen är trots allt bästa alternativet - hon kanske dessutom det blir kul med sällskap.

Antar att du menar förebyggande sjukpenning. Det har jag kollat upp. Problemet är att sådan inte kan begäras retroaktivt samt att behandlingen ska vara godkänd av försäkringskassan.

Är visserligen säker på att behandlingen jag går på är godkänd och får ha tanken om förebyggande sjukpenning i bakhuvudet.

På måndag fortsätter fighten. Ska ta upp problematiken med mina behandlare och se om de kan hjälpa på något sätt samt kontakta soc.

Tackar för alla svar jag fått!

Hur länge har du varit i det här missbruket?

Alldeles för länge, alltså åratal. Har sökt hjälp i åtminstone 2år men inte erbjudits annan än antabus.

Antabus är självklart bra, men som missbrukare kan jag säga att det även krävs ytterligare behandling.

Det går inte att dricka en snaps antabus och tro att problemet är löst. I de allra flesta fall krävs det mer.

En snaps antabus befriar inte en kidnappad hjärna.

Har nu läst på lite vad det gäller SoL och så vitt jag förstår har Soc inte rätt att neka mig ekonomiskt bistånd även om jag bor i bostadsrätt.

De kan neka mig bistånd och kräva försäljning om jag har en mycket hög avgift samt om mitt bidragsberoende väntas bli långvarigt.

Min avgift är 4700kr i en Stockholmsförort, jag lär rimligen inte hitta ett billigare boende. Jag ska gå behandling intensivt i 10veckor vilket åtminstone jag inte anser är långvarigt biståndsberoende.

Vad anser ni? Har jag missat något i lagen?

Har talat med biståndsenheten och de kräver att jag initierar en försäljning. Men vart sjutton ska jag bo sen?

Kutym är 3månaders inflyttningstid och då lär jag ha ett jobb, dock vara bostadslös om soc får som de vill. Vilket inte kommer vara till gagn för någon.

Är smått desperat då jag i nuläget inte ens har råd till mat utan lever på hårdbröd och vatten. SL-kortet går ut den 28:e sedan är det enligt soc promenader som gäller för att nå sjukvård samt behandlare, något som kommer innebära ca: 3 timmars promenad per dag.

Kruxet är att dom gör individuella bedömningar, så även i dom fall det är ganska uppenbart att alla förlorar på att sälja en lägenhet så kan dom göra den bedömningen...Och överklaga beslutet är ju så dags om du väl sålt den.
Jag har svårt att se att 3 månader är "långvarigt", särskilt om du vet att du har antingen arbete eller annan försörjning efter dessa 3 månader.

För även om du lägger ut lägenheten till försäljning, blir ju din situation sämre sedan och kanske dyrare i hyresrätt?

Kolla ifall det finns något sorts ombud inom kommunen, typ personligt ombud eller vad det kan heta, som skulle kunna hjälpa dig att kolla upp vad soc faktiskt kan kräva i ett sånt här läge.
Ifall det inte finns, se om du kan få en tid hos kurator eller diakon, som kanske kan hjälpa dig att kolla upp detta?

Och be kyrkan/församlingen (diakonen) om akut ekonomiskt hjälp ifall du inte redan gjort det, dom kan ofta hjälpa till med ett visst ekonomiskt stöd, åtminstone så att man har mat och kan ta sig till planerad behandling.
Inte alla församlingar som ger hjälp, men det är värt att kolla. Du kanske kan få presentkort på en mataffär och kanske hjälp med att lösa SL-kort?

Håller tummarna

Hur går det? Har du fått någon klarhet i hur soc tänker kring ev försäljning av din bostadsrätt?

Du verkar ha koll på reglerna, men kollade i Socialstyrelsens riktlinjer för ekonomiskt bistånd för en vän till mig, och råkade på detta:

"Bostad som har ett ekonomiskt värde
En villa eller en bostadsrätt bör endast betraktas som realiserbar tillgång, om en försäljning bedöms kunna ge ett intäktsöverskott som motiverar åtgärden och det finns möjlighet att ordna annat boende. Även om ett överskott talar för en försäljning kan en sådan vara olämplig av andra skäl (jfr avsnittet ”Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov” s. 8). Om försäljningen blir aktuell, bör den enskilde få skälig tid på sig att sälja villan eller bostadsrätten (jfr avsnittet ”Skälig tid för bostadsbyte” s. 9).

Hur innehav av en villa eller en bostadsrätt bör behandlas i övrigt framgår i avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7."

Och har man då läst om boendekostnad vid kortare hjälpbehov än 3 månader så bör dom gå efter dom faktiska kostnaderna precis som du var inne på.