Fruktansvärd ångest.

Hej allihopa.
Detta problem jag har, har jag aldrig vågat berätta för någon och gör det nu för första gången då det verkligen tär på mig. Jag lever med ångest och depression dagligen, men det jag tänker ta upp i denna tråden är att varje gång jag ska resa iväg någonstans eller vara någonstans där jag inte känner mig trygg eller om jag ska besöka platser som är okända för mig så får jag så extrema ångest och panikattacker så att jag börjar böla, ligger och kaskadspyr och får sån grov panik att jag måste ta mig hem. Jag har alltid haft det såhär så länge jag kan minnas. T.ex när jag gick i skolan och skulle på utflykter med skolan där det inkluderade att sova över.

Jag fick då dessa anfallen som oftast resulterade till att jag åkte hem. Det har varit gånger där jag har hållit mig och behövt kräkas och sätta mig ned på golvet och böla. Jag har absolut ingen hemlängtan, det finns ingenting jag längtar till där hemma som utlöser dessa anfall. Jag har försökt konfrontera mig själv vad det kan orsakas av men jag hittar tamejfan ingen som helst anledning. Dock när jag har varit yngre och åkt iväg på semester med mina föräldrar och syskon har allt känts okej för att de har liksom varit en tryggpunkt där med mig. Grejen är att nu till sommaren så ska jag iväg med några kompisar till ett annat land. Jag har ångest redan nu att det ska bli ett helvete av resan och att allt måste ställas in, och att jag får stå och skämmas. Lider jag av någon sjukdom? Jag har planer på att söka upp vård för min depression och min dagliga ångest, och tänker då ifall jag ska slänga upp detta samtidigt och prata med någon.

Jag måste tillägga att när jag var väldigt liten (7-9) möjligtvis så hade jag liknande anfall av olika ting, typ så som åska och dåligt väder som försvann med åren, men detta med att sova på okända platser har suttit kvar i mig och är ett problem än idag.

Edit: Kanske var lite otydlig men detta händer endast när jag ska sova borta på okända platser.

Gå till doktorn o säg det du skrev här.
Förmodligen, kommer du att få en månads testförpackning för till en av doktorn utvald läkemedelsbehandling, som kan tänkas lindra dina besvär.
Kan du inte prata känslor o så med dina vänner, finns det i regel en kurator/terapeut på din vårdcentral som du kan påbörja en behandling med i form av samtal kring ditt beteende, tankar o känslor. Som en knuff åt rätt håll.

Börja med det.
Du riskerar liksom att missa livet, isolera dig, om du inte jobbar för att föra ditt mående framåt.

Så jag borde börja med att prata med en kurator på vårdcentralen sen leder dem mig till en eventuell behandling?

Du börjar med din läkare på vårdcentralen. Visa honom eller henne det du skrev i tråden, det är en jättebra och tydlig beskrivning av din besvär och är till hjälp när du ska få rätt behandling. I ditt fall är det medicin och Kognitiv beteendeterapi som gäller. Det går att behandla det du har problem med! Tro aldrig något annat. Men du måste våga söka hjälp och prata om det. Skriv igen om du behöver mer råd eller har frågor!

Tror du jag kan visa honom/henne den här tråden? Jag har problem med att prata känslor och besvär inför människor. Speciellt människor jag inte känner. Jag är rädd att jag ska börja skratta eller liknande då jag pratar med människor om problem för att det är sättet för mig att liksom varva ned hjärnan.

Kanske du borde få lite grepp om den där fobin innan du drar iväg utomlands.
Jag har själv haft långa depressionsperioder i yngre år, och undvikit långresor som jag egentligen gillar.
Oroade mig för att få ett sånt skov medan jag var borta.

Alltså grejen är att det är ingen fobi att åka iväg så. Det liksom bara kommer. Jag kan vara med världens skönaste kompisar och ha det sjukt roligt men sen när vi typ ska slagga eller när skymningen börjar komma så händer detta.

Ja ta med din telefon och visa tråden vid läkarbesöket. Det här är inget konstigt fall för en läkare och de vet vilken behandling du behöver. Eller så skriver du ut ditt inlägg och svaren du fått på din skrivare och tar med.
Ring redan på onsdag morgon och be om en tid, så att du tar itu med det här med en gång.

Det verkar iaf vara vissa situationer som framkallar ångestattackerna.

Du bokar in ett läkarbesök o förklarar dina besvär för doktorn.
Denne kanske inte kommer att själv föreslå en samtalskontakt med kurator, 'bara' förskriva dig läkemedel, men du bör flika in frågan om doktorn har möjlighet att i sin tur ordna ett kuratorbesök åt dig.
När kuratorn med tiden har pejlat in mer specifikt på vad du kan ha för diagnos (oundvikligt, man får alltid diagnos vid de flesta vårdbesök) så får doktorn återkoppling från kuratorn, kan göra en noggrannare bedömni7 o kan på så vis justera din läkemedelsbehandling för det fall det behövs.

Ring imorgon/idag o oroa dig inte för detta steget, många som går o lider i det tysta, rädda för vad 'folk ska tro o tycka'. Lycka till.

Okej tack då vet jag ungefär hur det kommer gå till. Jag vet bara inte vad jag ska prioritera, detta är ett stort problem för mig och drabbar mig hårt men jag vet inte om jag ska ta upp detta först eller om jag ska börja med min dagliga ångest som kryper upp på mig sisådär ofta och min depression. Eller om jag ska ta upp alltihop samtidigt.

Edit: Glömde säga att mina föräldrar vet inte ens om detta. Jag brukade ringa dem förr under skoltiden när vi var iväg i full panik och då visste dem att det var ett problem. De tror definitivt inte att det är ett problem idag. Därför vet jag inte hur jag ska hantera ifall det får reda på att jag har varit hos läkare, kuratorer med mera. Eventuellt att jag får någon medicin utskriven.

Du ska inte prioritera något utan du tar upp all ångest du har, och får i vissa situationer.