Om tid endast existerar i universum men inte utanför (kvantfluktuationer)

Innebär inte det att endast ett (1) big bang ägt rum? Om det inte finns någon tid utanför big bang-starten bör ju kvantfluktuationerna vara oföränderliga och således också big banget som cykliskt följer det och sedan imploderar ner till samma kvantfluktuation igen.

Om universum Är slutet, vilket nya fynd pekar på.......

Mänsklig matematik är inte fulländad till att förklara existensen i sin helhet, tyvärr

Mänsklig matematik har ju haft väldigt många rätt hittills och lyckats såväl bevisa som utesluta saker. Higgs bosonen bekräftade mänsklig matematik.

Det finns inget externt till universum utan det är oändligt. Du kan inte heller applicera tid på det, för då skulle enheten (det oändliga utan gränser) bli ett (ändligt med gränser). Jag vet inte om matematik kan förklara detta eller ej, men logik kan.

Skulle vi gå på din teori så skulle det finnas något utanför det externa, i en oändlig loop. Och skulle vi blanda in tid och big bang (som universums stat, obs jag förnekar inte big bang) så skulle universum ha behövts skapats. Om universum har skapats, vad fanns då innan och vart ifrån skapades det? Dessa argument bryta lätt ner av logik och slutsatsen blir, hur du än vrider och vänder på det, oändligt.

Det faller om det nu är så att det skapas nya universum för varje val som görs av individen (Multiverse teori)

Matematik och fysik har varit användbara för att påvisa och utesluta företeelser inom rumstiden. Ingen mänsklig aktivitet går rimligen att applicera på det som befinner sig bortom rumstiden.

Du syftar på Många Världar-teorin, inte multiverse, som inte är en vetenskaplig teori (går ej att falsifiera).

Jo, kvantfluktuationsbubbel följt av big bang, som en skiva som spelas hela tiden. Det kan inte uppstå nya kausala sekvenser om kvantbubblet inte är föremål för tidspassage. Det är därmed oföränderligt. Om initialvillkoren är oföränderliga är även det som efterföljer dem oföränderligt.

Den här frågan berör egentligen endast alla de olika varianterna av hur man tolkar tid. Det finns tusentals modeller med allt från att tid endast är en illusion, till fler-tidsdimensionella varianter och allt däremellan.
Frågan är så otroligt stor och komplex och behandlad inom en fysikalisk kontext fortfarande på gränslandet till filosofi, men då filosofi med respekt till fysikaliska lagar.

Så det går inte att svara på detta med någon som helst säkerhet eftersom vi vet så otroligt lite om tid, eller främst kanske hur man ska tolka fenomenet.

I en modell där tidsflödet är en illusion så kan såklart fler universan finnas oaktat den intuitiva bilden av tidens flöde.

I de mer allmänna modellerna, där tolkningen är att tidsflödet är ett verkligt fenomen så kan, såklart, inte någonting hända, eftersom det går emot själva definitionen av tid.

I övrigt så undrar jag hur du härleder att universum skulle vara cykliskt utifrån detta?
Jag undrar även vad det betyder att någonting imploderar till en fluktuation, kvant eller ej?

Så alltså, om tidsflödet är ett verkligt fenomen så kräver en händelse tid i och med dess definition.
Om tidsflödet inte existerar så kan andra universan existera.

Så frågan rör tolkning av modeller som berör tid. Vilket är en enormt stor och komplex fråga som ingen har svar på.


Njeee... Vad jag tror du menar är att vetenskaplig metodik funkar. Matte och fysik är såklart sammanvävt, men att säga att någonting som härleds via vetenskaplig metodik i sig bekräftar matematik är fel, trots att dess symbios med vetenskaplig metodik är vital och stämmer.
Matematik bygger på logiska axiom vars applicering därefter historiskt visat sig fungera väldigt bra.
Men det finns matematiska problem, så att prata om "bevis" är lite starkt, även om matematikens funktionalitet är så otroligt bra att vi gott kan säga att den mesta matematiken som existerar är "bevisad". Men även inom fysiska modeller så finns det matematik som kräver att man pillar lite på den då matematiken inte passar perfekt. Någon mer kunnig än jag får gärna rätta mig, men när man pysslar med Diracnotationer och dess representerade matriser med dess komplexa konjugat så får man i vissa lägen, av logiska skäl, förändra ett - till ett + för att få det att stämma.

Vad jag vill ha sagt är att om man ska prata om bevis för matematik så är det där ett dåligt exempel.

Matematik funkar bra, men att säga att den är bevisad är en längre diskussion för sig.


"Universum", per definition betyder ju allt, så vad man menar när man pratar om flera universum är egentligen "universan". Så ett multiversum är ett universum med många till oändligt med univarsan.

Att ett universa är oändligt i någon mening står inte i motsatsförhållande till att det inte skulle kunna finnas externa univarsan som också är oändliga.

Varför skulle man inte kunna applicera tid på det, och varför inte av de skälen som föranleder ditt argument? Vilken logik förklarar det? Definiera den logiska härledningen.

Enligt matematiken så har, såvitt jag vet, du fel.

Varför skulle det finnas i en loop under de av TS presenterade premisserna? Det är långt ifrån självförklarande.


Om vi talar om någon av någon av de mera kända multiversumteorierna så har dessa absolut ingenting med "individen" att göra. Vad som delar ett universa är resultat från osäkerheter i kvant.

Menar du att medvetenhet skulle vara mekanismen som delar ett universa?

Kvantfluktuationer som inte är föremål för tid kan inte ge upphov till något "tillfälligt" som existerar nu och aldrig igen. Varför? Därför att om kvantfluktuationerna är oföränderliga till följd av avsaknad tid, då är även det som följer kvantfluktuationerna oföränderligt. Det är en väldigt enkel kausal princip.

Inte bara måste kvantfluktuationerna ge upphov till ett nytt universum, det måste vara samma universum eftersom det är samma initialvillkor, om tid inte existerar.

Därav måste universum återgå till punkten där det började och punkten där det började gav upphov till Big Bang.

Och när jag syftar på "började" är det en sekventiell referens, inte tidsmässig. Sekvensen som inte föregås av någon annan, dvs kvantfluktuation - Big Bang - observerbara universumet - värmedöden eller vad nu sekventiella slutet är-

Kvantfluktuationen - Big Bang - Observerbara Universumet - Värmedöden/slutet.

Detta är summan av all existens enligt min teori. Det går i en framåt riktning på grund av entropi, annars hade det lika gärna kunnat gå i bakåt riktning.

Det kan per definition inte existera en tidsoberoende fluktuation, eller någon annan händelse.

En fluktuation är per definition inte oföränderlig, vilket per definition implicerar att den då inte heller kan vara oberoende av tid.

Förstår jag dig rätt om du säger att någonting som händer utan tid innebär att allt som följer detta statiskt? Du får nog allt ta och utveckla det där lite mer, för det där är långt ifrån någon "enkel kausal princip". Det är inte enkelt, det är inte kausalt och det är ingen princip.

Att därifrån hoppa till att vi måste ha ett cykliskt universum, och mena på att det på något sätt är självförklarande utifrån det du säger är minst sagt märkligt. Det får du gärna utveckla.

Förklara allt igen, steg för steg, väldefinierat och utelämna inte några mekanismer.


Sekventiell men inte tidsmässig? Då pratar du om en tidstolkning där tiden endast är en illusion och då egentligen inte existerar som fenomenologiskt naturfenomen eller?

Hur är fluktuationernas slumpmässighet direkt ekvivalent med att inte vara sekventiellt? Vi kan påverka fluktuationers frekvens även om den slumpmässiga faktorn inte tillåter oss veta exakt ögonblicket det sker. Hur är detta relevant till det du säger?

Varför likställer du en slumpmässig fluktuation med universums död? Jag förstår inte den logiska kopplingen däremellan.

Att universum är summan av allt är inte din teori, utan ordets definition.

Entropis relation till tid är komplicerad. Vi lämnar det därhän så länge tycker jag då jag är nyfiken på det du sagt hittills.