Definitionen av "friend zone"

En rätt oviktig fråga, men jag är lite nyfiken hur ni ser på grejen.

Titt som tätt dyker begreppet att fastna i "friend zone" upp i olika trådar när man läser olika relationsforum (ofta med bittra anglagelser mot de personer som är föremål till attraktionen). Tycker själv att begreppet som sådant är lite fånigt men framförallt verka innebörden skillja sig mellan olika människor.

Några exempel.

1. Man lyckas aldrig utveckla mer än vänskap till de man är intresserad av, dvs inte lyckas skapa sexuell attraktion hos personen man vill mera med.

2. Man umgås med någon som an är förtjust i men som aldrig förstår det av olika anledningar.

3. Något jag tycker är ett mer svinigt beteende hos den man är intresserad av, är att personen ifråga vet om intresset och utnyttjar det genom att få den andra att hjälpa dem på olika sätt. Ofta genom att ge spela på den andres föhoppningar om att det ska bli mer än vänskap och på så sätt hålla dem kvar.
Hoppas att jag lyckades förmedla vad jag menar med denna punkt (Känner att jag kanske uttryckte mig lite luddigt).

Punkt 3 är nog rätt ovanlig även om det finns en del svin, och är i mitt tycke den enda av punkterna som berättigar att folk blir arga.

Hu rser ni på begreppet "friend zone" och brukar ni själva "fastna" där? Skriv gärna om ni är tjej eller kille (känns som att killar oftar klagar över att fastna i zonen).


Är själv kille och känner igen mig mycket i punkterna 1 och 2, men beskyller ingen annan än mig själv för det. Folk kan ju inte hjälpa om de inte blir attraherad av någon annan.

Man får inte ligga på sin höjd en kompis kram.

Friendzone är precis som det låter. Man kysser, knullar inte med vänner.
Skillnaden mellan friendzone/icke-friendzone är att med icke-friendzone:ade killar så finns det sexuellt attraktion mellan tjejen/killen.
Har en kille på jobbet som charmar trosorna av tjejerna där, han får tjejerna att bli naturligt attraherade av honom sexuellt med hans speciella charm, men oftast är det INTE vad han vill....han blir i princip nästan aldrig "friendzoned".

Allt handlar om charm, utstrålning, aura & personlighet. Dessa saker avgör friendzone/icke-friendzone. Du kan vara hur snygg som helst, men har du inte egenskaperna ovan så skapar du INTE naturlig sexuell attraktion med honor. De kan ligga med dig bara-för-att få bekräftelse på att de har legat med en snygg kille, utan att du nödvändigtvis har lyckats få de upphetsade sexuellt....

Tror du det finns någon tjej i världen som inte förstår när en snubbe är intresserad ?
Möjligtvis om hon lider av asperger eller har under IQ70. Men i alla övriga fall så är detta något de kan avgöra på en sekund
Du är väldigt naiv om du tror detta.

Jag ser inte friendzone som nån slags omöjlighet att avancera från särskilt inte för killar tjejer beskriver som "älskar honom men inte på det sättet" eller "han är som en bror för mig". Det känns säkert hopplöst för de killarna, men det är det inte.

Jag säger inte att det är vanligt, men jag vet mer än ett par där det var precis så. Killen är jättekär olyckligt i åratal, men tjejen anser att han är "min bästa vän som jag älskar men inte på det sättet". Nånstans vid c:a 28+ blir sådana vänner ihop, gifter sig, skaffar barn. Det låter som en usel romantisk komedi-plot men det är faktiskt så ibland. Hon älskar tryggheten det innebär att någon kan vänta 10-15 år och uthärda olycklig kärlek men som ändå finns där när HON vill. Det är på sätt och vis attraktivt. Inte sexigt bli blöt i trosan attraktivt, men attraktivt på ett annat sätt.

Så det kan vara en BRA sak att i unga år vara den toffligaste av toffliga vänner som alltid ställer upp för henne, tröstar när hon surar över andra killar och villkorslöst älskar henne djupt och patetiskt. Just det där alfahanarna säger "nej gör aldrig så" åt. För vad vet de egentligen? Inte ett dugg mer än någon annan. De får brudar utan att behöva anstränga sig.

Handlar snarare om att man inte varit tydlig med att visa sitt intresse även om man trott det. Det finns många som har väldigt svårt att läsa av andra om de inte är övertydliga.

Vad jag menar är att det inte spelar någon roll om du visar det eller inte. De vet ändå.

Snubbar som väntar i flera år i hopp om att något ska hända under tiden hon hånglar, ligger och blir tsm med gud vet hur många snubbar under tiden är definitionen av 0 självrespekt. Hur kan man nöja sig med att uppenbart vara någons 2a, 3e, 5e, 10e eller 100de val? Då har man knappt ens något värde i tjejens ögon och hon kan göra lite som hon vill i en sån relation.

Men yes, finns många fall där man gått från att vara vänner till något mer, så det är inte något man ska tappa hoppet över.

Jag har känt av intresse men sett till att inte ge dem några förhoppningar.

Detsamma har jag känt från brudar. Jag har ett intresse men de ger inte mig några förhoppningar.

Något sex blir det därför inte tal om. Inte ens en fika, aldrig och det är väl samma sak som att vi inte ens upprättar en "vän-zon". Har faktiskt "vän-zoner" med brudar som har pojkvänner och barn. Det betyder inte att vi tar en fika ihop. Det betyder bara att jag är avslappnad med dem. "Haru fått nåe ståkuk ida rå?" skulle jag kunna fråga dem med ett leende (fast gör inte det).

Jag håller med om att det är 0 självrespekt, men jag försöker tänka såhär, vem är jag att döma ut en snubbe som älskar en tjej så intensivt, villkorslöst och så länge? Det är fint på något sätt.

Tänk att ha det så själv, omvänt. Tänk en tjejkompis som älskat dig i tio år och trots minimalt hopp ändå väntat på dig, alltid ställt upp osv osv. Jag tror du hade känt att det här, den damen, hon älskar verkligen mig på riktigt.

Hmm, jag har alltid hängt mycket med killar, mer än tjejer. Antar att jag är i zonen hos många av dessa.
Vissa har de blivit intima stunder med men dom är ett otroligt ovanligt scenario.
Jag brukar inte dejta folk jag känner eller som mina vänner känner.

Men visst kan vi tjejer också hamna i friendzone fast vi är "påsattbara"?

Dock märker jag inte när folk flörtar, tittar på mig eller raggar. Så jag kanske har fått allt om bakfoten.

Man kan vända på det och se det som att nån blir "girlfriendzoned" eller "boyfriendzoned".

Klart det är taskigt att utnyttja nåns intresse för en men samtidigt måste var och en ta hand om sina egna känslor.
Jag har varit både "friendzoned" och upplevt att nån känt sig friendzonad av mig, sånt är livet. Ibland känner folk inte samma sak och då får man lära sig att handskas med det.

Jag vet en annan kvinna som alltid känt sig friendzonad men hon har jättesvårt att visa känslor, är ganska stel och blyg av sig. Jättesöt tjej men lite för dålig självkänsla för att lyckas med snubbar.

Vissa tycker bara det är kul med uppmärksamheten, i slutändan är det inget fel med det. Det skulle däremot bli fel om man låtsas vara intresserad bara för att mjölka folk på uppmärksamhet utan att vilja ta det längre.