Aldrig velat ha barn, kommer aldrig skaffa barn, kommer aldrig ändra mig.
Har inget intresse för det, ser inte ungar som roliga, gulliga, intressanta eller liknande, har NOLL intresse av att lära upp dem och uppfostra dem eller sprida generna vidare eller sånt machoskit massa män har.
Snarare ogillar jag barn, för jag har många barn i mitt liv så att säga, många nära vänner har barn som jag träffar ibland när jag ses med vännerna och deras familj. Barn skriker, stinker, förstör saker, springer runt och är allmänt dryga, de är inte smarta (av naturliga skäl) och man har inget gemensamt och inget att prata om (när de kan börja föra diskussioner), sedan är de smutsiga och kommer hem med massa sjukdomar från dagis, usch, vidrigt. Nej, inget som lockar alls.
Men sedan kan jag erkänna att jag är självisk. Jag vill inte spendera varken tid eller pengar på barn, jag vill spendera all min tid och mina pengar på mig själv och mina intressen. Jag har vänner och familj jag spenderar tid och pengar på men det är ju på mina villkor och på den nivå jag tycker är bra. Har man barn har man inget val, du kan inte bara sluta vara pappa några dagar i veckan. Då är man fast och man kommer inte undan. Jag har 100 hobbies och redan nu för lite tid och pengar tycker jag, med ungar så är det kört att leva det liv jag älskar. Friheten att gå ner och dricka öl på en bar precis när jag vill ska inte underskattas, eller att se varje match i fotbolls VM på sommaren, att när som helst kunna resa på semester, att köpa ett nytt TV spel och spela nonstop varje kväll och helg etc, det ger mig livskvalitet som ungarna skulle förstöra.
Jag skiter i om folk tycker jag är omogen. Jag är lycklig, livet är kort, blir inga ungjävlar för mig