Citat:
Ursprungligen postat av
RainOfMisery
Det har angivits fler och bättre skäl till att bilda familj än "den vita människans överlevnad" i denna tråd... Låter som att du har skapat en halmgubbe för att förlöjliga din meningsmotståndare.
Att bilda familj:
1. Det är en evolutionär fördel.
2. Det ger dig mening.
3. Det ger dig lycka (fast inte nödvändigtvis nöje!).
4. Familjen är en väldigt viktig faktor i samtliga delar av livet. Inga barn -> Ingen familj -> Inget intimt trygghetsnät, över tid.
5. Av ganska abstrakta moraliska skäl. Det är svårt att formulera något så uppenbart, men det har säkerligen med begreppen kärlek, mening, samhörighet och familj att göra. INGET av dessa ting kommer finnas kvar om godhjärtade människor slutar bilda familj. När man sprider idéer som står i strid med kärlek, samhörighet och familj så bör man fråga sig vad man håller på med. Varför försöker ni övertyga potentiellt godhjärtade människor om att överge familjen?
Den enda gången jag skulle uppmana någon till att INTE skaffa barn är om personen i fråga är inkompetent, illvillig, oempatisk och fullkomligt hedonistisk. Det är väldigt få personer som är allt detta.
Att påstå att familjebildande är icke önskvärt på grund av att det inte leder till "nöje" är lite som att påstå att det är icke-önskvärt att jobba av samma skäl.
Vi ser saker och ting ganska annorlunda.
1. Evolutionär fördel. Kan jag på sätt och vis förstå tänket med.
Men i tidspannet jag har, så gör det ingen skillnad. Att jag skall skaffa barn för generationer längre fram, och deras tillvaro, känns dumt.
2. Jag har massor med saker i mitt liv, som jag känner ger mig mening. Jag har känner inget behov av att skaffa ytterligare en, som kräver så pass mycket ansvar att jag måste lägga ner flera av de andra.
Känns lite magstarkt också att du skall förklara för mig vad jag ser som meningsfullt.
3. Jag ÄR lycklig redan. Kan i vissa fall kanske låta som en bitter pessimist.
Men jag är fullkomligt nöjd, som det är, med mitt liv.
Återigen så uppfattas det som något magstarkt när någon annan förklarar för en, vad som gör en lycklig.
Framförallt någon som inte känner mig alls.
4. Vi har alla olika familjer, och olika syn på familjer, och dess medlemmar.
Det du skriver och påstår är ingen gyllende regel som gäller för alla.
Jag vet inte heller vad "intimt-skyddsnät" är, eller vad du menar med det?
5. Svår att bemöta, då det blir lite "svävande" för mig.
Men visst, kärlek, samhörighet, mening och familj har jag.
Det är ingen religion, jag försöker få någon annan att anamma, om du tror det. Skaffa ni era barn. Jag bryr mig inte det minsta.
Om någon skulle få ideér av mitt sätt att se på saker och ting, så för denne stå för det.
Undrar lite själv över hur det kan vara så viktigt för dig, att andra (godhjärtade) skaffar barn och bildar familj?
Det sista var en så konstig jämförelse, så jag vet knappt vad jag skall svara...
Arbete och jobb leder till att man får lön, och kan betala för sin existens.
Ett nödvändigt ont, ser jag det som.
Mitt jobb ger mig en del nöje, och jag tycker att det till viss del är meningsfullt. Så känner kanske inte andra över sina yrken.
Men jag hade ju inte gått dit om jag inte fick betalt, eller haft sådan ekonomi att jag inte behövde. Så jag måste! Att skaffa barn kan jag själv välja att inte göra...
Skaffa barn och familj är inget man kan göra för att bli så lycklig att man slipper arbete.
Jag skulle tro att det snarare är tvärtom.
