Enorma problem med bonusbarn.

Sen ca ett år tillbaka är jag sambo med en tjej med 2 barn, jag älskar verkligen den här tjejen men har jätteproblem med hennes ena barn.
Jag själv har 2 barn sen en tidigare relation.

Tjejens ena barn funkar fint med mina barn, men den andra... kaos!
Det Har gått så långt mina barn inte vill bo med det barnet och jag förstår dom tyvärr.
Min stora tjej kan inte öppna munnen eller göra något utan hon ska kommentera eller störa på nått sätt.
Likadant med min lilla grabb.
Senast ikväll grät hon på sitt rum för det andra barnet varit på henne. Julafton förstörde hon totalt genom att bete sig illa med resultat min tjej grät i soffan när vi väl kom till att öppna paket.
Hon är extremt dominant, spela ett spel är en ren plåga för alla då allt måste ske på ett speciellt sätt annars drar det igång direkt.
Hon svarar mig ytterst sällan på tilltal, hon har slagit mig, kastat grejer och visar med hela sitt kroppsspråk hon inte gillar mig eller mina barn.
Just nu är dagen innan barnen kommer(vartannan vecka) total ångest. Veckan med barnen blir bara ett enda långt försök att inte råka göra barnet surare för då blir det ännu mer outhärdligt. Tyvärr låter jag henne komma undan med mer just för jag inte orkar gapandet mm..
Min sambo har många fina sidor men när det gäller barnuppfostran ligger vi mil från varandra.
Jag är hård, alltid sagt till direkt om mina inte sköter sig.
Min sambo säger ytterst sällan till för hon "orkar inte skrik".
Hon är extremt konflikträdd och super känslig lixom sina barn. Kritiserar man hennes barn håller hon distans ett tag och pratar inte med mig.
Man får inte höja rösten till hennes barn även om man sagt till lugnt och stilla fler gånger än vad som ska behövas. Sjukt frustrerade!
Idag efter min dotter blivit ledsen och sagt hon vill flytta gick jag in till sambon och hennes dotter och förklarade att nu räcker det med sura miner, elakheter mm!(lugnt och sansat)
Kan man inte uppföra sig kan man vara på sitt rum och går man inte själv kommer jag lyfta in.
Jag väntade nån timme och frågade henne vad hon tyckte om det jag sagt..
-" jag orkar inte med det här nu" svarar hon då.
-" vill inte prata om det med dig" fortsätter hon och går in till sin dotter och lägger sig för natten.

Vartannan vecka när vi är själva har vi det bra.. men När dom är här blir det ofta osämja mellan oss pga hennes dotters beteende. Känner det blir sån fokus på det barnet mina egna får inte den närvaron jag vill ge dom

Va fan ska jag göra?!

Familjeterapeut.

Håller med föregående talare.

Har svårt o tänka mig att hennes barn helt oprovocerat startar igång bråk.
Vad göra dina barn?
Sen, din kvinna verkar alldeles för laidback för föräldraskap. Gör hon hushållssysslor och annat i huset? Eller är det gnäll där också?

Låter som att hon inte alls är lika imponerad av sin mamma som du är och det betyder att hon ser smuts när hon ser dig.


Hon är skitförbannad över att hennes familj är förstörd och du är ju inte bättre själv då du kommer med 2 bonusbarn själv in i leken.


Jag tycker du lämnar mamman av respekt för hennes dotter och dig själv.


Fast det är klart, begagnad fitta smakar ju såååå gott eller hur?

Har barnet någon diagnos? Kanske bör råda sambon att ta med barnet för någon utredning så att hon kan få riktig hjälp. Alternativt: Ta ett allvarligt snack med sambon att hon måste börja sätta gränser för sina barn, dina barn tar ju uppenbarligen skada av situationen. Man up.

Dina barn, mina barn och våra jäklar ungar.

Problemet ligger i att den du bor tillsammans med agerar "hon och barnen" när det borde vara Hon, du och barnen.
Vilket är ganska vanligt och barn spelar ut de vuxna direkt.

Ni borde kalla till familjeråd runt köksbordet med endast en sak på bordet.. exempelvis saltkar. Den som har saltkaret talar o resten håller käft. I tur och ordning vandrar saltkaret runt medsols. Den som kallat till familjeråd är den som börjar.

Eller så får ni gå till terapi för det kommer i slutändan att kosta er förhållandet för att barnen spelar ut er.

Som sagt Ni vuxna och barnen inte EN vuxen och barn..

Bortskämd unge, jag har ett liknande problem, fast ändå inte..
Ni kanske ska testa med att ha ungarna olika veckor?

Vill påstå hennes dotter går in för att störa och förstöra.
Mina barn är sociala och pratar gärna med dom andra men den här tjejen säger knappt ett ord till mina annat än när hon ska säga nån dum och onödig kommentar.
Mina stora tjej kommer helst inte ut från sitt rum under veckan för hon tröttnat på att bli hackad på.
Märkligt nog lyckas dom andra 3 alltid välja en film alla vill se men hon sätter sig alltid på tvären.
Envisare och surare barn har jag aldrig träffat på.
Åka bil går knappt.. då sitter hon och kör armbågen i sidan på den bredvid till den blir tokig, äta vid matbordet sitter hon och duttar med benet på mina barns ben under bordet, hela tiden nått för o störa.

Självklart har mina barn sina sidor med men att medvetet försöka reta upp sker ytterst sällan.
Mina barn har varit ute och campat mycket med andra familjer med barn och det märks i den hänsyn dom visar i den här nya familjekonstellationen, men det här för något enormt på dom.

Min sambo är inte den mest aktiva i hushållet kanske, tror inte hon dammsugat huset sen vi flyttade in för 8 månader sedan 😂

Vissa barn måste ha stryk, enda lösningen på problemet.

Ojdå! Sorry för att du har det jobbigt!

Men det framkommer inte riktigt hur gammalt "problembarnet" är i din text.
I alla fall ser jag inte detta jättetydligt.

Hur gammalt är barnet som "krånglar"?
Jäkla skillnad mellan 2-4-6-8-10-12-14 år alltså. Kan du återkoppla?

Var ska man börja...


Kanske värt med familjeterapi som någon skrev? Jag har inte gått den stigen efter den monsterhistorien.... Jag skulle låta dethär skeppet gå... eftersom VH till barnet inte vill ta tag i problemet, vid något tillfälle verkar det som.
Jag skulle ta mitt pack och dra, bespara barnen ytterligare misär och elände.
Utifrån TS beskrivning tror jag inte att VH(vårdnadshavare) till flickan ens skulle vilja gå på nån terapi heller.. Tror inte heller att det finns nån lösning eftersom VH vägrar prata om det...tyvärr...Bättre att låta skutan sjunka medan man försvinner i livbåten.....