Citat:
Om vi tar mig själv som exempel så fick jag denna insikt allt för sent i livet, efter att ha skaffat barn och familj. Jag har ingen rätt att hyvla på dem mina åsikter, men samtidigt vill jag inte leva utan dem. Så jag sitter där jag sitter. Dessutom handlar det inte om att leva isolerat på något vis.Men om vi återigen spånar fritt;
Det är omöjligt att leva på det sättet iom att vi redan lever inrutade under statlig regi.
Låt oss säga att jag har en lite bit mark ute i skogen, jag odlar min egen mat, har egna djur etc, fixar allt själv mm. Det är inte tillåtet. Statliga myndigheter kommer ha åsikter om djurhållningen, och kommer med stor sannolikhet ta djuren i beslag. Eftersom jag har en egendom ska den enligt lag beskattas. Egendomen kommer i så fall att tas i beslag eftersom det inte finns något att betala med. Alt att man belånar fastigheten och att den tillslut tillfaller banken, man blir av med den vilket fall som helst.
Eller tänker du dig att man ska leva på ett ställe, där mark mm tillhandahålls av någon som tycker det är ok att man bor där gratis? Det kanske skulle fungera ett tag, men då kvarstår problemen med djurhållning, eller att hela tiden leva med vetskapen om att stället man bor på kan tillfalla någon annan, vid tex ägarens dödsfall eller försäljning mm.
Finns exempel på människor i Sverige som levt sina liv avskilda, utan att störa någon, men som blivit av med egendom, djur etc, för att staten anser att deras sätt att leva inte "duger".
