O.t.o. Ordo Templi Orientis

Någon som har någon insikt i vad dessa lirare sysslar med?

Har de sex på altaret, slaktar getter, och dricker deras blod ur en bägare?

Vad tycker ni om den gnostiska mässan?

https://www.youtube.com/watch?v=amykXjr7Q6k

Snabbkollade igenom videon och kan inte säga annat än att det såg ut som en riktigt dålig plot till en änne sämre p-rulle.

Sökte medlemskap där för en massa år sen. Total tystnad.

De påstår att de besitter den universella medicinen, graalen och de vises sten.

Gubbklubb

OTO var från början något slags gnostiskt frimureri. Sen dök Aleister Crowley upp och började stöka om. I princip använde han orden som ett verktyg för sitt sexmissbruk och påstod att han kom närmare sanningen om han bara fick ha obegränsat sex med medlemmarna. På det viset var han knappast mer annorlunda än valfri annan sektledare med storhetsvansinne och gubbsjuka.

Crowley satte någon sorts ockult prägel på församlingen. Inte sådär Hollywoodmässigt att de slaktade hönor och målade pentagram i blod. Men tillräckligt kontroversiellt för sin tid med att söka högre sanningar i gamla egyptiska hieroglyfer och sumerisk gudadyrkan. Lite Evil Dead light sådär, med att översätta antika sumeriska hedniska skrifter och ritualer. Det i kombination med rykten om att Crowley mycket riktigt satte på medlemmarna i källaren under mässorna gav hela prylen ett extremt rykte om djävulsdyrkan och blodsoffer. De verkar dock inte direkt ha dyrkat varken nån gud eller demoner. Det lutade mer åt samma tankegång som inom buddhismen med att finna någon sorts sanning om universum.

Aleister Crowley var fram till sin död förmodligen den mest inflytelserika personen inom ockultism. Han var åtminstone ökänd som pervers knasboll som läste demonverser och åt barn. Oavsett hur sant det var. Efter hans bortgång axlade Anton Lavey den manteln. Han var dock aldrig inblandad i OTO, men presenterade en slags satansim som fick stor spridning och hade stor influens på församlingen som nu saknade knasig ledare.

Laveys satanism gick trots namnet aldrig ut på djävulsdyrkan. Det var mest någon slags hedonistisk tankegång om att göra lite vad man vill som känns bra. Även om, t om i synnerhet om, det stred mot samhällets principer och moral. T ex att supa ner sig en tisdagkväll klockan två på eftermiddagen. Eller ligga med grannens fru. Eller duscha med strumporna på. Hela den där prylen rimmade väl med Crowleys principer att vara en excentrisk knäppgök som ställt sig utanför samhällets regler och principer.

Under sextiotalets USA fanns det inte mycket mer kontroversiellt än att ha konstigt sex. Med grannens fru. Eller ha gruppsex. Som alltså OTO och herr Lavey tyckte att man absolut kunde syssla med om man nu kände för det. Att de förvisso också tyckte att man kunde ha saltgurka till sin glasstallrik kom lite i skymundan. Och strumpor i duschen om man ville var för all del märkligt men inte lika fasansfullt som att suga av brevbäraren. Mycket av kritiken mot OTO bottnade alltså i att församlingen inte hade några strikta moraliska regler runt sex. När det i själva verket handlade om att de inte hade några strikta moraliska regler runt någonting alls. Men det där med sex var tydligen allvarligt.

Att medlemmarna sedan har gruppsex i källaren och regelmässigt gör milkshakes på öl och saltgurka i någon större utsträckning är väl högst tveksamt. Man kan ju vara för kärnkraft utan att själv bygga kärnkraftverk i källaren i hemlighet. Så troligtvis går deras möten ut på att läsa gamla latinska konstiga böcker och studera antika persiska verk om andar och gudar. Men de tycker sannolikt att alla som vill dricka blod bara borde göra det och skita i vad folk anser om det. Det betyder inte att någon av dem faktiskt själva vill dricka blod. Eller vill ha sex med en get. Men de har inga åsikter om att ha sex med getter.

För att skapa sig en bra bild om Aleister Crowley:
https://youtu.be/DDPikKxW6AU

Om du vill lära dig lite om hur OTO-medlemmarna själva tänker om sig själv och sitt livsstilsval, och om vad de gör för något under sina möten osv, så kan du med fördel läsa de självbiografier som ändå har publicerats.

Framför allt kan jag rekommendera det som en viss Lon Milo Duquette har skrivit.
Han har gett ut två (eller något sådant) självbiografiska böcker som tar upp hans liv och hans medlemskap i OTO.

Det är inte så dramatiskt som du föreställer dig att det är.
Tänk dig istället att det är ett gäng "Lajvare" som tycker att det är det roligaste som finns att göra ceremonier och klä ut sig i rituella kläder, och diskutera ockult filosofi och historia med varandra.

Roligare än så blir det inte.
Iaf inte för en utomstående - som kanske inte förstår detta på samma sätt som de aktiva medlemmarna, sympatisörerna och utövarna själva tycker och tänker, och känner för det de gör.

Vissa saker måste man alltså vara en del av för att kunna förstå på "rätt sätt."


Men, Lon Milo Duquette är en begåvad skribent som skriver kåserier närmast.
Dvs det är lustig läsning emellanåt.

O.T.O är en orden för människor som bekänner sig till, gillar eller är nyfikna på Thelema. En religion/mysterietradition som har Aleister Crowley att tacka för mycket. Det finns ett svenskt tempel som varit aktivt i snart 30 år med medlemmar som inte särskiljer sig särskilt mycket från befolkningen i stort. Ganska jämn könsblandning och medelålder runt 40 skulle jag tro. De flesta är akademiker. som fungerar väl i samhället. Ambelain formulerar det bra. Det är precis så som han skriver, vill jag påstå.

Sexualmagi är mycket riktigt centralt för vissa ceremonier men ska förstås som ett ockult koncept snarare än sexuell praktik. Mycket mer avklätt än i mässan det länkas till i första posten tror jag inte att det blir, i ordens regi. Många blir besvikna på att det inte är mer som i Eyes wide shut... Mässan ska jämföras med en katolsk mässa eller nattvard och är rätt trevlig enligt mig. Man måste inte vara medlem i O.T.O för att få delta i den. Varje lite detalj i ceremonin har en innebörd.

Man måste också förstå att detta är en orden där mycket handlar om initiationer, man stiger i graderna, precis som frimurare och medlemmar i andra ockulta ordnar, och det finns ritualer som markerar en övergång från en grad till en annan. Det är en koncis och stark form av "utbildning" genom upplevelser som faktiskt inte förutsätter en tro på det "övernaturliga".

Ursprungliga O.T.O, verkar numera mer i det fördolda än den gruppering som Crowley gjorde till sin och som jag skrivit om här. Det finns alltså mer än en orden som använder namnet. Crowley grundade även Argentum Astrum en orden som också finns kvar idag där det är starkare fokus på rituell magi och personlig utveckling. Alltså den resa som inom ockultismen kallas för det stora arbetet. O.T.O är mer avslappnat, ett forum för Thelemiter helt enkelt.