Intelektuell funktionsnedsättning

Min kompis berättade att hennes son fått diagnosen "intelektuell funktionsnedsättning".Han är 3 år gammal,sen med språket men i övrigt beter han sig normalt..klarade ej de test bra men tror det beror på att de talar ett annat språk hemma och svenska bara på förskolan.Pojken har börjat tala,kan benämna säkert runt 50-60 ord nu ,och förstår en del(dock inte som en 3 åring bör men lite förseningar har väl många utan att få en så seriös diagnos??)

Det första jag kom att tänka på är att det är väl för tidigt att sätta en sådan diagnos på en 3 åring? de har dessutom bara träffats 4 gånger och så satte man en sådan diagnos? ska man inte följa upp längre perioder? tankar? mitt försklag var sök second opinion.Pojken är helt normal i beteendet,har ögonkontakt ,kan förstå,leker med barn

Såvitt jag vet så är det inte endast språk och tal man bedömer i såna här fall. De kan t.ex. testa att han kan sortera saker efter färg, lägga enklare pussel, förstår enklare samband t.ex. om man häller ut mjölken så finns det ingen mjölk i glaset. Vet du vilka tester som gjordes?

Det sägs att intelligens ärvs från mamman...

Men jag håller med dig, tre år känns för tidigt. Men tanken med en diagnos är inte att vara elak, utan det krävs ofta en diagnos om man tex ska få extra hjälp, stöd eller insatser av det svenska samhället.

Sen ska ju varken föräldrar eller barn göra en diagnos till ens identitet. Diagnoser är ganska trubbiga verktyg som syftar till att hjälpa vid en behandling, och inget säger att barnet inte kan komma att utvecklas bra och även han bli ingenjör som vuxen. Så slappna av.

Pojkar ärver intelligens från mamman. När det gäller kvinnor finns det flera teorier. Att de båda x-kromosomerna tar ut varandra osv.

Tycker föräldrarna inte att det stämmer eller är det bara du som är fundersam? Pojken kanske fått denna diagnos i lindrig version? Den graderas i lindrig, måttlig och svår.

Pappan tycker inte det,han har varit ärlig med att han inte jobbat med barnet som han skulle.De är båda sådana och deras tankar är att det påverkat en hel del i hur han presterat på de prov som gjordes på honom.Han är helt klar försenad men att det skulle vara en diagnos med behov av habilitering tycker jag också verkar extremt.

Pojken förstår the basic stuff,han vet vad som efterfrågas,kan äta själv,kan fråga om vatten,mat och sådant..använder sig av 2 ords meningar typ "vill vatten" vill ut,vill inte osv

han leker högljutt hemma men hos läkaren var han helt tyst så hon utgick ifrån att han ej gör ljud ifrån sig.De har ej förklarat att de ej pratar på svenska med honom hemma,detta påverkar..han kan helt enkelt inte svenska lika mycket som sitt modersmål..och det kan ha påverkat hans prestation vid de test
I alla fall så sa läkaren att han är på en en 1 årings nivå

Ja och det gjorde de men hon förklarade på svenska,föräldrarna fick ej översätta eller förklara med gester.Pojken fattade att han skulle leka med henne och fortsatte sortera hennes saker men det hon ville är att han skulle imitera henne och sortera sin egen,det förstod han inte

Han klarade inte att pussla ihop enkla saker som typ en klocka,han kände igen klockan och började räkna på engelska där...men när han skulle fixa att pussla ihop det klarade han inte det(har inte haft de lek hemma,det han gör hemma är det han är intresserad av..där tycker jag att föräldrarna gjorde pojken en stor orättvisa..de har aldrig läst för honom eller lekt pussel med honom,jag känner att pojken orättvist bedömts helt enkelt).Min fråga är kan det ha påverkat ? vill inte att pojken ska gå runt med en diagnos om han inte har den

Vad gör han hemma då som han tycker om? Varför aldrig pussel och läsa med föräldrarna?

För att hans föräldrar är lata och hellre ger honom ett spel som han kan spela via ipad ,jag sa det till de..tycker synd om ungen