När är det dags att sjukskriva sig (för utmattning)?

Jag känner att jag håller på att bli utmattad. Att få ihop arbete, oregelbundna arbetstider, lång pendling och familjeliv samt hushållsarbete börjar bli för mycket.

De senaste 2-3 veckorna har jag haft huvudvärk och ont i ryggen dagligen. Jag sover oroligt om nätterna och är ständigt trött. Sista dagarna innan helgen är det oerhört svårt att motivera sig till att åka till jobbet, och när helgen väl kommer bryter jag ihop och gråter och orkar inte göra nånting. Sen börjar veckan om igen...

Jag har börjat fundera på att byta jobb, för att få bättre arbetstider och kortare pendling. Men det finns inte en uppsjö av jobb på rätt ort inom mitt yrkesområde. Sen känner jag också att jag inte kan byta jobb än, eftersom jag nyss får anställning. Började jobba i slutet av augusti, och kommer göra många besvikna om jag säger upp mig.

Jag har också funderat på att sjukskriva mig. Men hur länge ska man vara hemma då? Efter en vecka behöver man väl intyg från läkare, och en vecka lär väl varken göra till eller från för mitt mående. Jag vill inte vara sjukskriven någon längre period heller, har ju ansvarsområden på jobbet och känner att jag sviker kollegor.

Hur länge orkar man fortsätta på detta sätt?

När man sitter och skakar på sin arbetsplats och knappt vet vad man heter, då har det gått för långt. Det är bra att du snappat upp varningssignalerna tidigt om du nu är på väg att gå in i väggen.

Boka in ett möte på vårdcentralen och prata med en psykolog på måndag.

Försök att ta det lite mer lugnt kanske? Jag gör personligen ingenting på helgen nästan, bara ligger ner i min säng, är jävligt skönt faktiskt. Försök att inte jobba för hårt.

Om det inte funkar kan du ju sjukskriva dig. Du kan alltid hitta ett nytt jobb längre fram, inga problem liksom.

"oregelbundna arbetstider, lång pendling och familjeliv samt hushållsarbete" är detta någonting som här förändrats sedan augusti? Om inte, varför tog du då jobbet?

Pendlar du varje dag? Om ja kanske du kan, i alla fall tillfälligt, hyra typ ett rum på arbetsorten. Det verkar ändå svårt som det är nu för dig att ”få något gjort” på hemmaplan. Då skulle du också få chans att få sova ordentligt. Att sova dåligt är roten till mycket ont. Vad du än gör: börja inte med insomnings- eller sömntabletter. När du går och lägger dig så lyssna istället på avslappnade musik eller ljud eller gör avslappningsövningar för att varva ner.

Lycka till!

Kan du inte planera in att sjukskriva dig en måndag och tisdag nu i början av december. Då får du en långhelg. Se till att göra värdefulla saker med familjen så du återhämtar livslust. Håll sen ut på jobbet och njut av lite julledighet. Efter nyår så kan du ta en vecka i slutet av januari som du sjukskriver dig vanligt. Återhämta dig och få tillbaka livslust.

Sen kan du börja se fram emot våren. Då planerar du för hur du skall kunna fixa ett nytt jobb, utbildning, starta eget eller vad som är rätt för dig. Jobba aktivt med din plan en viss avsatt tid varje dag. Kanske skulle det kunna räcka? Så får du hålla ut lite. Det borde du kunna lösa på 6 månader och det borde du kunna hålla ut?

Att börja planera och arbeta för framtiden kan du så klart göra redan nu. Vilket är rekommenderat. Men ställ inte för höga krav.


Skulle vara intressant att veta vilken vårdcentral du har som låter dig se en psykolog under samma dag? På min vårdcentral så måste man först gå igenom en diagnosutredning. Kommer dom fram till att man har en diagnos så får man automatiskt träffa en psykolog några gånger som gör att man skall förstå sin diagnos. Har man inte diagnos så måste man först börja med piller och följa upp det. Skiter det sig så kan dom skriva remiss till samtalsterapi. Alltså inte psykolog.

Jag har samma vårdcentral som en god vän som föll ihop på jobbet och kunde inte resa sig. Ambulans fick hämta honom och han fick åka hem dagen efter. Innan han åkte hem så fick han träffa en allmänläkare som kom fram till att han förmodligen var deprimerad/utarbetad. Sen började resan jag beskriv i stycket ovan.

Läkaren på vårdcentralen sa att det var uppenbart att det handlade om den där väggen som alla går in i. Men reglerna gjorde att han var tvungen att genomgå en diagnosutredning. Men först så var han tvungen att träffa en under 3 träffar som skulle avgöra om han var psykotisk.

psykotisk - 3 veckor
diagnosutredning - 5 veckor
piller antidepressiva - flera månader
pillar för att kunna sova på dom antidepressiva - flera månader

Ingen psykolog hur mycket han än ber om det. Han har blivit erbjuden samtalsterapi i grupp.

Finns ingen som kommer tacka dig den dagen du sabbat dig själv.

Sätt din egen hälsa främst. För din egen och dina näras skull.

Detta är egentligen det enda ärliga att göra även mot din arbetsgivare eftersom något uppenbarligen inte fungerar.

Lycka till.

Förlåt, var nog lite för snabb. Jag tror det var en psykolog jag fick träffa, men nu när du säger det så var det nog snarare en "samtalsterapeut" eller liknande jag fick träffa. Och anledningen till att det blev på dagen var garanterat att min kollega ringde ner till vårdcentralen och beskrev situationen. Alla har förstås inte sån tur att man har kollegor som ställer upp på det sättet, men det hjälpte mig.

Trådstartaren verkar tack och lov vara ungefär ett halvår ifrån sammanbrott men mitt råd är ändå att försöka vända skutan NU innan det blir akut. Jag hoppas det går bra för dig!

Ryck upp dig! För fan!

Sjukskrivning kan väl vara ett alternativ, men det viktigaste är att du tar det på allvar. Jag kom ur min utmattning genom att byta till ett jobb där jag pendlar väldigt mycket, så jag vet inte riktigt om det är just pendlingen som är problemet(?).

Se till att äta nyttigt, träna och planera din sömn. Det är så mycket kraftfullare än vad man tror.

Du kommer inte att få sjukpenning med dina symtom. Sjuklön kan du däremot få 7 dagar. Tveksamt om ngn läkare vill skriva något intyg, kanske Kry.

Detta är mitt första jobb som nyexaminerad. De senare åren har jag studerar samt varit föräldraledig, det har varit lättare att anpassa studietiden då jag inte behövt vara på universitetet dagligen. Sen var jag tvungen att ta det jobb jag kunde få efter examen, det är konkurrens om jobben och de flesta vill anställa någon med erfarenhet.

På jobbintetvjun sa de att jag skulle få jobba kontorstid men att det någon dag i veckan kunde bli till 19. I själva verket blev det så att jag jobbar till 18-19 tre dagar i veckan. Ovanpå det tillkommer det faktum att bussar och tåg går mer sällan efter 18. Flera dagar i veckan är jag inte hemma förrän 20-20:30, och övriga dagar runt 18.

Min partner tar stort ansvar för yngsta barnet, och mina äldsta barn är tonåringar så de klarar sig. Men det känns trist att inte hinna träffa dem. Sen orkar man ju inte med hushållsarbete förrän på helgen, så det blir ingen återhämtning där heller.