Ber om ursäkt för långt, raljerande och aningen spretigt inlägg, men orkar inte redigera
En utredning är väl det minsta man skulle kunna begära att det här landet skulle kunna göra i frågan, men inte ens det verkar man våga av någon anledning... Är man rädda för obekväma resultat? Osökt drar man lätt paralleller till det politiska etablissemangets ovilja att låta BRÅ utreda korrelationen mellan invandring och kriminalitet...
SD, vilka är de enda som ens vågade röra frågan om massmigrationens konsekvenser, borde ju på samma premisser kunna agera "barnet" även i denna sagan, där Kejsarens skräddare hette Bejerot, och påtala det absurda i situationen. SD påtalar ju ofta hur de andra skandinaviska länderna är goda exempel på hur man bättre hanterar sin migrationspolitik än vad Sverige lyckats med...åtminstone hittills, borde man inte våga ta i även denna frågan och agera föregångare också nu? Eller är det en utopisk tanke kanske...
Sverige, framgångslandet, världsamvetet, där vi accepterar pseudovetenskap såsom fakta och där vi är så progressiva att vi t ex skattefinansierar "new age"-behandling av narkomaner trots att det saknar legitimitet som vårdformer och där återfallsfrekvensen efter sådan behandling är 9 av 10 som återfaller i missbruk inom ett år varvid vi lika gärna nästan kunde eldat upp skattepengarna. Narconon skattefinansieras utan större rabalder(även om det kommit några kritiska röster senaste året) medan empiriskt vedertagna skadereducerande åtgärder bemöts med moraliskt underbyggdt motstånd.
Nollvisionen medelst förbudspolitik är en bomb som kommer att brisera och sparka oss hårt i röven om vi inte byter spår och satsar på förebyggande åtgärder medelst information och därigenom belysa riskerna med sinnesförändrande substanser på ett trovärdigt sätt vilket är ett måste för att hålla nere bruket, såsom det bedrivs nu har ungdomen(är ju främst den som skall värnas av fler anledningar än bara moraliska) noll förtroende för den undervisning och den information som skola och stat står för. "Knark är bajs!" eller "Jag tog syra 1973 och grävde ner spritflaskor i gräsmattan så jag kunde ligga med ett sugrör och supa utan att frugan såg nåt!" Detta leder, för den som inte kan dra slutsatser, till att man tappar all respekt, man kanske hade, för alla substanser, cannabis som heroin, när man inser att staten ljugit om t ex just effekterna av cannabis.
Man måste även se till att vårdgivare blir bättre på att snabbt se till att människor kan få hjälp innan dess man orsakat sig så signifikanta skadeverkningar att man kanske aldrig igen kan bli en produktiv samhällsmedborgare. Det är fullkomligt orimligt att någonting som klassas såsom en sjukdom bestraffas och handhas utav polis och medelst kriminalvårdsförvaring. Idag drar sig folk för att söka hjälp tills dess att de blir tvingade pga konsekvenser och ohållbara förhållanden när de istället kanske sökt hjälp frivilligt i ett tidigare stadium om de känt att de riskerat t ex goda framtidsutsikter. Sedan är det så att många mörkar sitt substansintag för vården, speciellt då inom psykiatrin, varvid vårdresultatet blir lidande istället för bättre anpassat. Psykisk ohälsa och beroendesjukdom går ofta hand i hand. Som det är nu dock så tillskrivs alltid substansintag vara boven i dramat även om diagnosen kanske existerat även innan en eventuell självmedicinering. Detta får som konsekvens att många aldrig ges chansen till behandling eller ges felaktig sådan. Proppa i folk lite mer SSRI förresten, eller det är väl snart obligatoriskt från tre år och uppåt för att få folk att kunna existera här i dårhuset som Gud glömde uppe i den kalla norden...
Jag får nog ge mig där innan det blir för invecklat, men varför motstånd mot ens en utredning? Är SD ett enfrågeparti eller ett "sunt förnuft"-parti? Hur progressiva kan vi anses vara om vi ska vara mer restriktiva än Ryssarna?
Frågorna är många som behöver utredas, speciellt då det handlar om vilket samhälle vi vill ha samt hur vi bäst spenderar våra skattepengar, surt förvärvade under världens högsta skattetryck.