Orolig

Så långt jag kan minnas har vi i min familj (jag, mamma, pappa och storasyster) alltid sett efter varandra och varit oroliga för varandra. Kanske lite mer än andra familjer, alltid kollat så den andra kommit hem ordentligt, men oftast hämtat och skjutsat hem personen osv. Men ändå inte till överdrift.
Nu på senaste tiden har jag blivit så extremt orolig av mig. Att det ska hända min familj nåt. Att nån ska bli svårt sjuk eller vara med om en olycka. Också oro över att de ska må dåligt, eller vara utanför och känna sig ensamma på tex jobb osv. Jag har svårt att lägga ifrån mig telefonen ifall de skulle behöva nå mig. Jag kan inte sluta tänka på det.
Ringer mamma och säger att hon ska åka till köpcentret blir jag direkt orolig och tänker ”bilolycka”, ringer pappa och säger att han börjar känna sig sjuk och febrig tänker jag ”cancer”. Jag har ju uppenbarligen förstått att det är hos mig problemet ligger. Att mina tankar och att mitt mående styr det här. Nån annan som kan relatera eller kan komma med tips på hur man får bort de här tankarna?
Kram på er

Sluta läs så mycket negativa nyheter.

Se mer komedier filmer och serier .

Du ser säkert mycket deckare serier , thriller filmer och läser för mycket negativ media.

Vanligt att tänka så om man lider av ångestproblematik.

Har själv varit sådär. Katastroftankar hela tiden.

Men försvunnit mer och mer med tiden.

Hoppas på detsamma för dig.

Finns det något som heter positiva nyheter idag? Aftonbladet, expressen osv handlar ju bara om död och sjukdomar, våldtäkter och mord.
Men du har helt rätt, jag tittar mycket på dokumentärer. ”Svenska fall”, ”i huvudet på en mördare” osv. Läser mycket artiklar om människor som haft en anhörig som gått bort i nån sjukdom. Har kanske inte insett vilka konsekvenser det fått..

Ja du ser

Se/läsa sånt e ok i små mängder men inte för ofta .


Så gör en ändring där och se/läs mer om positiva saker .

Jag fick sådana katastroftankar när jag åkte på en depression! Så gå på psyket och få hjälp mot ångest/depression!