Hej Bjerne.
Beklagar det inträffade med din pappa. Jag är en som själv varit i din fars situation. Jag kan egentligen bara ana vad ni anhöriga går igenom när sådant här inträffar..
Mitt råd är att försöka vara så neutral som möjligt vid ert möte här nu idag. Att vakna upp på psyk/sjukhus efter ett misslyckat självmordsförsök innebär sådan extrem ångest redan som det är, och det blir bara för övermäktigt när man ligger där att kunna hantera anhörigas chock, sorg och ångest också. Försök att inte pressa och kräv inga svar från din far just nu., om han själv inte vill Finns där bara för han som stöd, och låt din far få ta imitativ till det som han klarar av att prata om just nu här idag. Det viktigaste är att han i varje fall får höra och veta att du finns där som stöd den dagen han vill prata om det inträffade, och säg att du har frågor och saker som du själv kanske vill ha svar på eller förstå över det han gjort. Det jag försöker säga är, pressa inte han nu, men visa dit stöd bara genom att finnas där(om du vill ge det även om er relation inte är bra).
Skulle din far uttrycka tankar/hot om självmord idag, så försök att bara låta det passera dig just där och då. Det enda svaret man kan ge i en sån situation är väl kanske bara att uttrycka att det är bra att nu kanske han kan få den hjälp du behöver. Självfallet kommer han bli förflyttad till psyk efter sjukhusvistelsen. Känner du att du har ilska och besvikelse du känner att du behöver få ut dig, så skulle jag rekommendera dig att du ta det med din far när han väl är förflyttad till psyk. Där är väl den bästa och tryggaste miljön för han att hantera anhörigas känslor, kanske!?..
Ta hand om dig!