Så jävla less på att vara en "medel-Svensson" och aldrig kunna unna mig nåt själv

Jag är 47 år. Bara att erkänna att man börjar bli gammal även om man i huvudet alltid är 25.
När jag skilde mig för ett par år sedan så hade jag ingen aning om hur mycket det skulle påverka min privata ekonomi. Jag tjänar "ok". Bor i en småstad i mellersta sverige och tjänar runt 39000 kr i månaden. Ska väl egentligen inte klaga.
Mitt X tjänade mycket bättre, runt 45 och hade förmånsbil. Tillsammans hade vi ett liv som hade det gott ställt men som många andra levde vi över våra tillgångar men dyra viner och många middagsbjudningar och helgresor hit och dit

Sen kom skilsmässan med tre barn varannan vecka. Jag tog över kåken och var tvungen att köpa ut henne och köpa en äldre billig bil som drar soppa som bara fan.
Det blev en ny dyster verklighet.


jag pensionspar 1000 kr i månaden, dyra viner köper jag aldrig längre. Det är väldigt sällan man går ut och äter och tänker varje månad att nu ska jag försöka lägga undan lite.
Alltid händer det nåt. Bilen måste på verkstad, nåt måste fixas till kåken. Nån jävla oförutsedd räkning på 500 kr hit och dit och ungarna behöver och måste ha det och det.

Kontentan är att man är black varje månad innan lönen kommer. Ingen buffert. Bara hoppas på att inget allvarligt går sönder i huset eller att bilen lägger ned. Köper man sig en ny t-shirt eller ett par brallor till sig själv så får man dåligt samvete.
Jag fucking hatar det här.

Nu blir det jul! Julklappar och dyr jävla julmat och dyra räkningar för värme.
Känns som att livet bara är en sträcka för att hålla sig vid liv och att ge barnen så bra förutsättningar som möjligt.
Mitt X lever bra! Var otrogen med chefen och bor nu med honom i en stor villa med ett lika stort garage. Två förmånsbilar modell -18 och reser i europa var och varannan vecka.

men jag är inte bitter...

Flytta till mindre och billigare

Sälj huset, köp ett billigare boende och börja spara undan pengar till en buffert.

Du har ok lön och borde klara dig varje månad fast du har barnen varannan vecka.

Om det är nån annan som känner igen sig och bara vill klaga lite allmänt!

Har själv inte kunnat unnat mig något på flera år som jag velat. Vill inte ens tänka tanken på att ha barn och vara i denna situation, lider med dig. Hur gamla är barnen? Kan tänka mig att julen är ett helvete med små ungar och inga pengar.

Visst, alltid tråkigt när man är tvungen att byta ner sig.
Hur viktigt är huset? Kan du tänka dig att sälja och skaffa dig ett billigare boende?

Känner inte alls igen mig, men jag ser dig i många av mina kollegor som bara måste ta bilden till arbetet och bara måste bo i en dyr hyresrätt eller i eget dyrt hus.

Sälj bilen och huset, köp en cykel och en billig bostadsrätt, plötsligt kan du lägga undan tio papp i månaden. Det handlar inte om raketforskning.

Har själv haft dålig ekonomi ett par år. Nu 2019 har det gått bättre. Som andra säger får du nog skaffa billigare boende, kanske planera ditt körande mer så du sparar på soppan. Vill du unna dig något får du skaffa en budget så tillåter dig lägga undan ett par lappar varje månad, så kan du sen ta därifrån utan att det påverkar vardagsekonomin, så gjorde jag iaf.

Hade jag tjänat 39000 i månaden så hade jag kunna levt som en kung. Jag tjänar 28000 men har små utgifter. Därför har jag jäkligt god ekonomi.
Allt handlar om utgifter. Du kan tjäna 300 000 i månaden men samtidigt vara belånad upp över öronen.
Du måste minska utgifterna. Flytta till nått billigare kanske är en bra blrjan.

Ligger väl där också, och har riktigt bra ekonomi - men ser vänner med det dubbla som alltid har tomt på kontot den tjugotredje. Varför har jag aldrig förstått, de verkar inte köpa mer än jag.

Jag hade varit glad om jag hade tjänat så mycket pengar som dig, slutar vara så himla bortskämt, pengar är inte allt.

Vilken billig bostadsrätt får TS plats med 3 barn i?