Dumbphone - Det Senaste?

Mycket intressant tråd!
Trodde nästan att jag var ensam om detta fenomen, med att överge smartphoneträsket för en dumbphone
Sålde min smartphone och köpte en Nokia 800 Tough.
Är verkligen supernöjd med både telefonen och mitt val att lämna smartphoneträsket

Citerar här en recension från prisjakt:
EXAKT HUR JAG KÄNNER OCH TÄNKER OM MIN NYA NOKIA 800 TOUGH


"Detta är för mig mer än en ny mobil, det är en ny livsstil. Bakgrund: Jag behövde en enkel TÅLIG mobil med bra batteritid för att ringa och skicka SMS, praktiskt taget ingenting annat. Har en liten bebis som med lätthet (kast på trägolv från 30cm) lyckats ha sönder 3 stycken överdrivet dyra smartphones i rad. Smartphones vars funktioner jag till 99% inte ens har tid eller lust att använda. Måttet var sannerligen rågat och det var dags för en förändring! Fördelar:

* Tålig! Klarar tapp på betonggolv från 1.8 meter.

* Vattentät, klarar 40 minuter på 1,2 meters djup (mer än vad jag klarar). Reptålig, dammtålig, dimmtålig (ja vissa fancy dyra headsets och smartphones klarar förbluffande nog inte luftfuktighet), stöttålig, temperaturtålig etc.

* Grym batteritid! Laddade den 16 december direkt efter inköp. Det är idag den 29 december och har ej behövt ladda den igen! Står idag på drygt 50% efter ~10st medellånga samtal samt ett par rejäla sessioner med KaiOS testning.

* Inget fancy stuff som distraherar och stjäl värdefull tid!

* Google Assistant för enkla röstkommandon (ej ännu för svenska så kör engelska vilket är fine-by-me).

* Google Maps och GPS finns för nödfallsnavigering. Ren bonus för min del (papperskarta och observationsförmåga funkar även utmärkt).

* E-post och webbläsare finns för de som verkligen alltid behöver detta. Jag har inget behov av detta då jag sköter sånt under begränsad dedikerad tid på en riktig dator.

* 3,5 mm stereouttag för enkel lyssning.

* Stöd för minneskort där man enkelt kan lägga sin musik, talböcker mm.

* FM-radio när man vill ha omväxling till ovannämnda.

* KaiOS känns enkelt och tydligt. Gillar skarpt deras förhållningssätt. Det är f.d. Firefox OS som har vidareutvecklats och har en egen enkel app store, KaiStore, för enklare appar (Google har nyligen investerat så det ska tydligen komma mer med tiden).

* Den kostar vad en telefon ska kosta, max en tusenlapp.

* Den stör inte och låter mig leva i nuet! Inget konstant tjatande "läs mig, ladda mig, uppdatera mig, läs mig igen och acceptera att jag äger din själ och hela ditt privatliv!"

* Det är precis som Bruce Lee säger: "Keep it simple stupid". Jag skulle modifiera detta lätt till "Keep it simple, smart" Om du transfererar all smarthet till dina prylar, vad finns då kvar hos dig? Prylarna som du äger ska aldrig börja äga dig!

Nackdelar:
* Ingen touchscreen vilket tar lite tid att avvänja sig vid. Detta är dock ingen big deal. Dels känns back-to-basics ärligt talat rätt befriande. Dels funkar Google Assistant utmärkt om och när man inte vill använda de fysiska knapparna.

* Mobilt BankId och Swish finns ej (ännu?) för KaiOS så du behöver spara en platta eller gammal "smartphone" för dessa ändamål. Detta är dock ingen big deal då det är ett ytterst sällsynt behov för min del.

Sammanfattning:
delete.facebook
delete.twitter
free.your.mind
free.your.time"

https://www.prisjakt.nu/produkt.php?o=4935720

Jag gratulerar dig till din insiktsfullhet, och en förmodat lugnare + klarare hjärna?

Jag är 100% säker på att fler och fler kommer välja att hoppa av det här social-media-nofikatins-24-7-träsket kring "smarta" telefoner osv.: ut ur notifikationshetsmatrixen. Jag har ju aldrig varit inne i det ordentligt, men var på väg in i det ett par veckor då jag hade en iPhone XS. Jag hoppade av rätt snabbt. Urgh.


Mycket bra recension, särskilt det där sista.

Anti-intellektuell när det gäller sådant som appar avser sådant som kraftigt förenklade mobilspel (alltså mobilspel på ungefär samma kraftigt förenklade nivå som det gamla hederliga barnspelet Hugo) men som ändå på något vis hamnat i "vuxensfären" (Candy Crush är ett exempel), appar som ger "roliga ljud" ifrån sig (iFart är ett klassiskt exempel), lek-appar i största allmänhet, kvällstidningsdito (Aftonbladet-appen t.ex) och liknande. Tänk apparnas motsvarighet till Hänt i Veckan och Big Brother.

En iPhone är med tanke på hårdvaran värd lite drygt $300-400 vilket är dess Cost of Goods Sold på enhetsbasis. Den kör ett extremt begränsat, nedlåst operativsystem som mest liknar gamla Enea OSE och påminner väldigt mycket om en feature phone med pekskärm snarare än en handdator. Priset på den har inget med vare sig kvalitet eller prestanda etc att göra utan beror på att det är en trendig hypad produkt.

Jag skulle också lägga till - när vi talar anti-intellektuella appar - diverse proprietära klienter i stil med Storytel och liknande. D.v.s att man villigt accepterar att låsas in i ett proprietärt system och där man för att kunna nå innehållet MÅSTE köra med just den klienten och även väger in detta i valet av system (d.v.s man kan inte använda något annat än Android/iOS eftersom Proprietära Klienten X endast finns till det). För egen del ratar jag proprietära klienter och kör enbart standardiserade mediafiler jag kan spela upp på valfri enhet.

Smartphones är idag engångsartiklar med kort livstid:

1. Uppdateringar som gör enheten långsammare.
2. Påtvingade uppdateringar vilket gör att man inte kan komma undan punkten 1 (antingen slutar appar att fungera p.g.a "för gammal version" eller så installeras systemuppdateringen automatiskt).
3. Fast inbyggt batteri som inte kan bytas ut enkelt (i värsta fall fastlimmat eller sandwichat mellan skärm och moderkort).
4. Skör glaskonstruktion som lätt skadas.
5. Låst bootloader och uteblivna uppdateringar, d.v.s man kan inte få en ny systemversion ens om man skulle vilja och har inga alternativ heller (custom ROM).
6. Funktioner som slutar fungera permanent om man tar kontroll över sin smartphone (låser upp bootloadern).
7. Sköra konstruktionslösningar i allmänhet, t.ex knappar som är medvetet svaga för att hålla garantitiden ut men haverera efter denna.
8. 24-månadersabonnemangen som leder till att smartphonen "förväntas" bytas ut efter den tiden.
9. Frånvaro av expanderbar lagring (alltså ingen minneskortplats) vilket skapar behov av en ny smartphone om man behöver mer utrymme.
10. Appar som måste utvecklas för nya systemversioner och artificiella API-begränsningar vilket gör att enheten som annars fungerar måste pensioneras eftersom X slutar fungera fr.o.m version Y.

Då förstår jag vad du menar. Jag har inte spelat Candy Crush själv men jag har ett litet grepp om vad det handlar om. För övrigt vill jag minnas att Thomas Arnroth på SVT gav "senaste" (!!!) Candy Crush 0 av 5 i betyg och kallade det för "bedrägeri" i SVT Morgon för något år sen.


Så pass lite alltså. Den jag hade (iPhone XS) tog dom ca. 11.000kr för på Webhallen. Jag kände att den definitivt inte var värd 11.000kr i alla fall.


Det låter vettigt att använda standardiserade mediafiler.


Intressanta saker här. Många av punkterna har jag aldrig riktigt reflekterat över. Något jag tyckte var extremt värdelöst med en iPhone var att jag faktiskt hade en (dyr) leksaksmonjäng med medioker kamera som jag inte ens kan utnyttja fullt ut eftersom det är så mycket som är låst. Plus att jag, mer eller mindre, var tvungen att använda Safari, utan adblocker. Jag orkade aldrig Jailbreaka (eller vad man gör?!) den.

Man kan säga att iPhone aldrig varit min melodi (avskydde den redan 2007 vid lansering eftersom det är en leksak p.g.a alla begränsningar). Android var OK fram t.o.m Nougat under förutsättning att man kör en bra custom ROM med PrivacyGuard och Kiwi Browser (den browsern hanterar Chrome-plugins så Nano Adblocker etc funkar). PrivacyGuard gör att man kan ta kontroll över spionerandet hos olika appar genom att strypa rättigheterna.

Xposed Framework med modulen XPrivacy är också bra då den lurar appar med random-data (appen tror att den samlar in data men i själva verket får den falsk sådan). Adblock via hostsfilen (AdAway) är också ett utmärkt verktyg.

Idag har dock Google övergått till att köra en Apple-liknande väg där funktionalitet som fanns eller kunde läggas till i tidigare Androidversioner nu är blockerad. SafetyNet är ett exempel där man omedelbart blir av med Google Pay om man tar kontroll över enheten (förlusten av kontroll innebär också att man tvingas acceptera datainsamling etc).

Ovanpå detta har vi de hårdvarumässiga försämringarna och prishöjningarna som gör att man får mindre för de dollar man lägger ner (jag använder alltid dollar som prisindikator eftersom en vanlig ursäkt annars är värdet på den svenska kronan, Copyswede etc när dessa prishöjningar skall ursäktas och försvaras).

Trots det tämligen miserabla tillståndet inom smartphones ser jag inte den enkelriktade vägen till stationär dator utan snarare konvergens - alltså en kompakt burk man kan ta med sig. Internetstress lider jag inte av, däremot vill jag kunna komma ut på nätet via en adblockad browser även på språng.

Man kan säga att jag idag är anti-smartphone p.g.a den negativa utveckling som skett på området men pro-handdator/mobila datorer à la Surface Go, One Netbook Mix 3, GPD Pocket o.s.v.

Smartphonen har blivit kraftigt fördummad och framstår som en leksak, lite som ett sätt att hålla massnorna "drogade" via appar och asociala medier. Däremot ser jag utmärkta användningsområden för kompakta handdatorer av olika slag samt "mobilt Internet" via webbläsaren. En gång i tiden var handdator och smartphone i princip synonymer men idag är det inte så tack vare att den sistnämnda kategorin snarare låsts ned till att bli en feature phone fast med "appar" istället för Java Midlets.

På feature phones storhetstid fanns en del av "app-beroendet" också fast då i form av mobilspel (Java) och "loggor och ringsignaler".

Det måste också påpekas att dagens diskussion om "skärmtid" fanns men om datorer tidigare. Jag minns fortfarande som igår när det "larmades" om datorspel och en massa påstått negativa effekter från persondatorn. Visserligen är situationen med smartphonen en annan men jag skulle ändå flagga för att en del av de som idag sågar dessa produkter och framhåller sin stationära dator förespråkade skrivmaskinen framför ordbehandlaren när persondatorerna kom.

Man kan säga att det finns tre sorters kritik:

1. Teknikkonservatism
2. Kritiskt ifrågasättande
3. Konstruktiv kritik

I den första kategorin finner vi idag en falang som t.ex inte för sitt liv kan förstå finessen med VR och fällbara skärmar. Där har vi även anti-smartphone-argument av typen "varför skulle man ha Internet med sig ut när det år 1996 räckte med Internet hemma" o.dyl, alternativt "varför köpa biljett via en handhållen enhet när man kan köpa den via dator eller automat?"

Sedan har vi kategorierna kritiskt ifrågasättande och konstruktiv kritik som mer handlar om effekterna av asociala medier och smartphonens utformning, konsumerism o.dyl.

För egen del har jag stora problem med att smartphonen blivit en direkt fördummande, konsumentfientlig apparat, däremot uppskattar jag det grundläggande konceptet med en dator man kan ha med sig överallt snarare än att den är fast på ett skrivbord.

Edit: Jag ser en starkt medveten strategi med smartphonen som "drog" eftersom det skapar en lydig, lättkontrollerad och fördummad befolkning som gladeligen betalar. Den "oheliga treenigheten" med Operatör, OEM och Systemleverantör, t.ex Telia-Samsung-Google har ett starkt intresse i kunder som villigt köper en nedlåst datainsamlande leksak under två år.

Nokia 800 Tough, en helt okej mobil, men inte mer. Kunde varit den perfekta telefonen.
Saker som buggar, har buggat eller bara störande saker:

-Seg ibland, hatar när det är en halvsekund respons efter man tryckt på en knapp.
-har låst sig nån gång. startade om.
-En snabbvalsmeny försvinner. (vänster på fyrkantsknappen) om man avinstallerar whatsup eller facebook.
-displayen slocknade aldrig ibland och dränerade batteriet. löste sej med fabriksåterställning.
-Den är onödigt ruggad. min gamla Nokia 301 är typ tillräckligt oförstörbar, och mycket smidigare. 800 Tough är stor och klumpig.
-Den inbyggda radion kräver headset som antenn för att ens starta. Sätter jag i headset så tänds en liten headset-symbol uppe i fönstret. När jag går in i radioappen säger den likförbannat att radion kräver headset och stänger ner appen.
-webläsaren suger rejält. man styr runt en liten muspekare med piltangenterna. Kan kanske vara bra i nödfall, fast jag hade hellre varit utan den helt så man slapp bry sej.
-Google Assistant-grejjen man ska tala in. verkar inte kunna gå att avinstallera eller avaktivera. lite störande ibland.
-Finns ingen högtalartelefon,så man kan lägga mobilen på bordet och gå runt hemma och prata.


Det enda jag saknar är spotify i hörlurarna på jobbet. Kommer förhoppningsvis. KaiOS är en stor marknad.

Bankid och swish klarar jag mej numera utan. Hade jag haft kvar min iphone hade jag inte klarat mej utan bankid eller swish. Man har tid med sånt hemma framför datorn. Man vänjer sej fort.

Edit: Glömde att det är 3 jävla spelDEMON installerade i menyn som inte går att avinstallera.
edit2: Snake-spelet hackar. Inte för jag hade spelat det ändå men.

Edit3. Faktiskt mycket bra ljud när man pratar med någon. kanske är för att det är en 4G.

Summan av kardemumman så får Nokia 800 Tough 4 pepparkakor av 10.
Jag håller ögonen öppna efter en bättre buggfri 3G/4G-mobil, med knappar.

KaiOS är hyffsat bra. Jag hade velat haft större frihet och kunnat avinstallera de appar jag velat. Användarupplevelsen blir säkert bättre på en telefon där hårdvaran är lite kvickare.

EDIT4: går inte ställa in SMS-ljudsignal? Finns några notisljud att välja mellan. (blir samma ljud för alla notiser, sms, mail, updates osv.) Väckarklockan är jag helt säker på att den buggar ibland. Den ringer ibland 10-15 minuter senare än inställt. Vågar inte lita på den. Frugan får ställa sin iphone också.

Jag har prövat dumbphone men det går fan inte, man blir helt socialt isolerad.
Dessutom gör de telefonerna sämre med avsikt, jag hade en gammal pensionärstelefon och där kunde man bara läsa sms:en ett och ett istället för att ha dem ihop som en konversation.

Det finns ingen som vill göra vettiga dumbphones och dessutom ska tågbiljetter numer betalas via appar och man ska verifiera med bank-id.
Det blir alltför krångligt att inte ha smartphone, vi är redan fast och kan aldrig gå tillbaka.

Det enda jag kan rekommendera är att ta bort så många tidsödande appar som möjligt och ladda ner en app som stänger ner vissa appar efter inställd tid. Då kan du kontrollera ditt användande bättre.

Jag visste givetvis hela tiden att jag skulle bli trendig förr eller senare. För jag har också en dumfån, med den lilla skillnaden från trådstarten att jag aldrig har haft en smartfån. Jag är antagligen en ovanligt vrång typ men smartfånar har för mig alltid känts som något för folk som är för dumma/fattiga för att använda datorer. En smartfån är ingenting annat än en mycket dålig dator som man kan stoppa i en ficka. För min del, som har ett hem fullt med datorer och dessutom nästan alltid är hemma, har det aldrig funnits särskilt stora incitament att skaffa en smartfån. För de tillfällen då jag lämnar hemmet och behöver mobil kommunikation har jag en dumfån från Nokia med de båda goda egenskaperna att den kostade 150 kr att köpa och har en batteritid på tre veckor, den fungerar lika bra att ringa på som en femtio gånger så dyr smartfån.

Kort uppdatering, ska läsa ikapp senare:
förde över ett foto från Nokia 3310 till en iMac. Det gick smärtfritt och fint. Den dök upp som "NO NAME" a la USB-minne. Jag tyckte fotona var av helt ok kvalité också faktiskt. Men några av dom var väldigt suddiga (hade kanske fem foton). Jag raderade dom.

Har nästan mardrömmar om att försöka föra över filer från en kass Huawei (som egentligen är min enda riktiga smarttelefonupplevelse, använde dock inga Appar direkt) till iMacen. Tror det gick ett par gånger i början, sen blev det ingen kontakt alls. Jag fick gå över till grannen (han kör Windows) för att föra över filer.

Mycket läsvärt inlägg, i sedvanlig ordning...

Första gången jag såg en iPhone (bör ha varit sommaren 2007) gick den sönder efter några sekunder bara, som jag minns det. Det var underbart att se. Jag och några vänner satt på ett par klippor på västkusten. Min vän som hade köpt en iPhone i USA skulle visa den. Han tappade den och glaset kraschade sönder mot klipporna.


Men det beroendet kan väl inte riktigt mäta sig med dagens appberoende direkt?


Haha. Tom. jag tycker att en sk. persondator är bättre än en skrivmaskin. Det är ju bra att förbereda det man ska skriva på sin skrivmaskin, på persondator.


Mycket läsvärt inlägg, i sedvanlig ordning.


Inom 1. Teknikkonservatism finns ju den här det-var-bättre-förr-mentaliteten som kanske är en subkategori till Teknikkonservatism tror jag. Generellt tycker jag nog faktiskt att det var sämre förr, men jag gillar mycket gammal teknik. Som t.ex. gammal (inspelnings)ljudteknik som ju är bra mycket bättre än dagens digitala blaha. Personligen tycker jag gammal stereoutrustning låter bättre också.

Däremot är digital inspelning och mixning betydligt mycket bättre (egentligen!) än analog sån. Rullband ÄR bättre än data, men det är knappt hörbart. Där gäller det dock att inte gå överstyr med att dra i streck och kurvor så det tappar sk. "känsla" och "liv", anser jag iaf. Men det beror ju också på vilken musikgenre man håller på med.

Det gäller väl att använda ny teknik på rätt sätt, och med måtta? I alla fall (minst) inom ljud och bild. Jag vill verkligen inte se fler superhjältefilmer som slutar i något slags PS6-spel med rymdskepp som skjuter hit å dit. Ingen bryr sig...

Jag är också lite bekväm av mig. Jag orkar inte släpa runt någon slags handhållen enhet + att jag blir frustrerad över hur ineffektivt "nätet" blir på en liten handdator eller liknande. Jag är rätt fumlig med olika interface och det slutar oftast med att något hänger sig eller kraschar då jag ska göra något på en liten sk. "enhet". På en Macbook har jag iaf. hyfsat näteffektivitet, men det är ju inte riktigt som på en 27" iMac heller direkt.

Eftersom jag lider av Internetstress (det är pga. arbete i massor av år i den sk. IT-branschen) vill jag verkligen separera internet från verkligheten, sisådär. Då jag fått bukt med min IT/Internet-stress (och blivit mindre bekväm) är jag kanske redo för någon slags handdator?! Vi får se. Behovet bör ju finnas också, och frågan om det behovet kommer vara viktigare än sk. "mänsklig kontakt" som att t.ex. prata med någon främling på tunnelbanan ibland?!

Jag känner inte att jag har behovet av att släpa med mig en handdator nu iaf. Vet inte vad jag ska göra med den ärligt talat. Jag kan nödduckduckgoa på Nokia 3310. Det går också alldeles utmärkt att betala för SL i spärren (betydligt mycket bättre än automaterna iaf. är det). Än så länge.

Jag befinner mig nog tyvärr inte mycket inom 3. Konstruktiv kritik. Smarttelefonandet ratar jag i alla fall, generellt, som någon slags missbruk som skadar mänskligheten rätt mycket nu. Och det ÄR ju inte telefonerna i sig som är problemet. Den värsta boven kanske är dom sociala medierna ändå. Förbjud lajks (som väl är på gång lite smått i England iaf. tror jag)!!! Då löser man säkert en ganska stor del av problemen iaf.

Det är mkt bra att man kan diskutera saker på internet iaf. Som t.ex. på det här sk. "nätforumet" (där det ju faktiskt citeras ganska bra) - ny teknik ÄR bra då den används på rätt sätt!

Jag klarar mig fint utan smartphone tycker jag. Men BankID-snaran kommer kanske dras åt då. 🥶

PS. Hur har egentligen bankerna lyckats få till det så att dom får betalt då "vi" (massan, alltså) loggar in på t.ex. statliga grejer (för det får dom väl?)? Är det bara för att Staten är så dålig/efter tekniskt eller finns det mer bakom det här? DS.

Japp. Om man aldrig ändrar sig (eller iaf. en del av sig) blir man förr eller senare trendig! Det inträffar dock ofta(st) i graven tror jag.