De sedvanliga flosklerna på kommunens hemsida beskrev en skola med ett positivt arbetsklimat som utvecklade elevernas empatiska förmåga.
Jag har läst samtliga rapporter från Skolinspektionen om Storvretskolan. Utredarna har svårt att dölja sin frustration mitt i all myndighetssvenska. Att läsa beslutsrapporterna är som att ta del av en resa rakt ner i en mörk avgrund. Varför drog ingen i handbromsen tidigare?
I sagan om Storvretsskolan återkommer ett mönster. Det är de ständigt låga förväntningar på eleverna.
I samband med att rektorerna vill bjuda in en förebild så föreslås att man bjuder in en hiphopartist. Som om elevernas kulturella världsbild var begränsad enbart till rapmusik.
Vad säger ni om Hamid Zafars inlägg i debatten? Har politiker och tjänstemän låtit de låga förväntningarnas rasism styra denna skola? Har Hamid Zafar rätt i att det är dags att ta av sig tvångskoftorna?
Det är väl rätt lätt att svara på varför ingen "drog i handbromsen".
Det finns hundratals skolledare i Sverige lika kompetenta och insiktsfulla som rektor Hamid, men alla har effektivt snöpts de senaste 20-30 åren genom att det har hängt ett hot om att bli rasistanklagad, uthängd och jagad av en vänsterextrem inkvisition om de sagt så mycket som flaska om problem kopplade till invandringen. (Se bara på det dagsaktuella fallet Östling!)
Och har det inte varit hot om rasistanklagelser, så har det varit likadana hot från feminister för den som inte välkomnat snällism och genusanpassat tramsundervisning.
Det är först med en bl***e i ledande position med lite råg i ryggen som det går att börja åtgärda haveriet. Men med 20-30 förlorade år av skolans gravgrävande bakom oss, så är uppgiften övermäktig även om vi fick hindra bl***ar av Hamids kaliber som rektorer idag. Och så många finns förstås inte.
