Framgång föder motstånd.

Varför är det så att priset blir högre och motståndet större ju mer man har att förlora?
Den som tar den enklaste vägen och är lättjefull, struntar i det mesta frånsett flykt och har sällan mkt motstånd som sådant. Dom lider, och det är någonting annat.

Strävan möter även motstånd bland många människor. Är det bara avundsjuka?

Kanske d kan jämföras med ren fysisk träning. Men särskilt intressant (tycker Jag iaf.) är den konkurrens spm blandas med "småfolket" som gör allt för att dra ner dig.

Vad har du för erfarenheter av detta!?

Jag har inga personliga erfarenheter alls av detta, vilket nog mycket kommer av att jag aldrig haft så värst stora ambitioner. Min allmänna reflektion är emellertid att mycket handlar om att utse en lämplig syndabock. Om min revolutionerande nya uppfinning/affärsidé misslyckas totalt med att slå igenom och göra mig till mångmiljonär kan det naturligtvis inte bero på att produkten i sig är skräp eller att jag är en dålig marknadsförare! Hellre skyller jag på det avundsjuka "småfolket" (eller, med en alternativ förklaringsmodell som torde ha ungefär samma verklighetsförankring, på "storföretagen" som ständigt strävar att sätta käppar i hjulet för mig och förtala mig)!

Det är en aspekt du kommer med. Jag tror förresten att du missuppfattade "småfolket". Jag gör inte skillnad på folk och folk. Jag menade att de som utgör ett motstånd av okänd anledning är småsinta och förmodligen lurade.

Har du aldrig märkt att någon som har en revolutionerande affärsidé motarbetas och det massivt!?

Tyvärr....
på alla nivåer, dess mer man lyckas med dess mer vill folk se en falla.
Har aldrig fattat det riktigt ,vad i det mänskliga psyket som gör detta`?
men det är farligt att vara duktig / ambitiös.
Ett konkret exempel är Zlatan, vissa journalister / klubbar gjorde allt för att såga honom.......
Det gäller att vara stark gå med rak rygg, skit i alla horor som försöker dra ner dig i skiten.
Säg som Zlatan, jag snackar inte med horor som er, jag ska visa er.

https://www.youtube.com/watch?v=3N_rNz2oAGA

Bra sagt, du har fattat vad jag menar!

Kanske förtydligar och påminner man om deras svagheter som de vill lägga locket på.. De som drar ner brukar vara väldigt duktiga på att se ens akilleshäl, och de kan infektera den också. En sak är säker. De kan inte hantera Makt.

Det TS beskriver är jantelags-sossen. Har känt några sådana personer i mitt liv. Alla politiskt till vänster såklart(suprise suprise). När man har framgång hos kvinnor eller ekonomiskt så kommer inget "grattis!" utan något uttryck för missunsamhet och avundsjuka. Sådan är jantelags-sossens natur. Alltid bitter, missunnsam och avundsjuk.

Något som är lite komiskt i Sverige är att jantelags-sossen inte skäms över sin missunnsamhet och avundsjuka även när den är extremt tydlig och uppenbar.

Idén om jantelagen är en stor myt. Jag ser ingen väsentlig skillnad mellan människors attityd till framgång beroende på land.
Det är inte framgång som människor känner negativitet kring, det är vad en framgångsrik människa ofta vill förmedla med sin närvaro och aktioner.
Avundsjuka existerar inte annat än som en protest mot något instinktivt hotfullt. En människa som ”lyckats” i diverse områden i livet ser sig själv som överlägsen andra människor och vill visa upp sin status. Idén om sig själv som en respektfull individ är en fasad som spricker när dennes framgångsbild är hotad av kritik i omgivningen, indirekt eller inte.

Jag vet inte hur många gånger jag hört folk förklara bort avundsjuka på ”jantelagen”. Jantelagen får en viss känsla att uttryckas något tydligare och teatraliskt kanske men känslan i sig, roten till att uttrycket uppstår överhuvudtaget existerar i ALLA samhällen där stora samhällsklyftor existerar.

En stolt människa är en fiende för flockens välmående som helhet, så enkelt är det faktiskt och detta reflekteras i de allra flesta människors beteenden.

Tycker du är rätt borta. Jantelagen är ett väl dokumenterat samhällsfenomen, speciellt i Skandinavien och Sverige. Alla som har tagit del av vårt civilsamhälle har upplevt det. Sådant är alltså inget nytt för de flesta endast för folk som lever på marginalerna

Ett annat väldokumenterat fenomen är hur den största typen av rasism är en förnekelse att det förekommer rasism. Det grundar sig på att personen i fråga försöker täcka sig gentemot andra för att inte exponera sin samhällssynd (tänk exempelvis hur alla VD:er in i det sista förnekar olika skandaler som deras företag genomfört trots att praktikanten har bildbevis på hur VD:n ollar gästerna i ansiktet på personalfesten)

tack förresten ska läga till en länk i min sig nu

Du gör som de flesta självupptagna människor, du väljer att specifikt leta efter en mening i en text som ger dig utrymme att skina med kunskap istället för att granska helheten.

Inget av det du skriver går stick i stäv med vad jag råkade skriva innan. Det jag säger och som en feg jävel som du förmodligen aldrig någonsin kommer att våga erkänna är att fenomenet ”avundsjuka på framgång” är ett globalt människofenomen som uttrycker sig överallt där klyftor existerar. Må hända att manifestationen ser olika intensiv ut utåt sett på grund av kultur men dessa skillnader är ytliga.

Att tro att ”jantelagen” skulle beskriva något unikt för människorna i Skandinavien är skrattretande.
Men tankeverksamheten handikappas något enormt av att vara missbrukare och det är vad de flesta människor är, man är slav till idén om sig själv i kontroll vilket betyder att allt man gör, oavsett om det är att svara på ett sketet inlägg på flashback eller knulla frugan handlar om att tillfredsställa idén man har om sig själv.

För att klargöra, det du anmärker på är alltså min första mening som löd ”jantelagen är en myt” men du vägrade försöka relatera den slarvigt ihopsatta meningen med resten av inlägget som pratade om fenomenet som ett välkänt människofenomen under vissa samhällsförhållanden.

Edit: Jag ser att du hade noterat att det är ett väldokumenterat samhällsfenomen.
Faktum kvarstår dock att du av någon mindre smickrande anledning inte brydde dig om att granska hela mitt inlägg.
Jag låter min förolämpning stå kvar i original inlägget, så kan folk som läser bli lite underhållna.

Avundsjuka är så att säga futtig per definition. Om någon som gör motstånd mot en idé eller någons framgångar har något slags legitimt skäl till detta så är det inte längre avundsjuka.

Medelmåttor vill naturligtvis alltid dra ner folk som är bättre. Man måste inte ha gjort något revolutionerande. Ett av mina ex blev mobbad i skolan för att hennes föräldrars jordbruk var väldigt lönsamt...

Jag tror att det är rätt allmänmänskligt att vara avundsjuk, förutom just det där svenska att rentav vara stolt över sin missunsamhet.

Det är nu jag inte förstår varför aga är förbjudet...,)