Social fobi/Social ångest

Hej flashback.

Jag har haft social fobi/social ångest i snart 6~ år nu och det bokstavligen äter upp mig inifrån. Exakt alla sociala situationer känns jobbiga.. Jag har tidigare pratat med psykolog och jag vet exakt vad jag behöver jobba på och jag vet att jag måste utmana mina rädslor.. trots det så blir det ändå inte bättre. Har jag till exempel något jag ska göra om vi säger på en onsdag nästa vecka så går jag konstant och tänker på denna sociala händelse. Hela kroppen blir som sönderstressad och jag kräks, blir lös i magen etc. När jag kräks så brukar det oftast även komma massa blod. Detta har gjort att jag rasat otroligt mycket i vikt vilket har försämrat min självbild ännu mer och jag får ännu mer uppmärksamhet av omgivningen eller folk som jag känner. Jag var på sjukhuset igår och då vägde jag 56 kilo.. på 196cm. Det kändes sjukt förnedrande att stå på vågen inför en sköterska tillsammans med 5 blivande sköterskor i min ålder (kring 20) som ska utbilda sig. Jag kände mig som ett slags provdjur och sköterskan sa att jag är den smalaste personen hon någonsin har haft...

Jag bor fortfarande hemma och skäms otroligt mycket för det också. Så fort det kommer folk på besök eller ska komma folk på besök så blir kroppen helt jävla stressad. Detta påverkar också mitt mående och jag kan inte ens minnas då jag hade vanlig härlig sömn med drömmar på nätterna. Det är bara mardrömmar nuförtiden och det är inte sällan jag gråter mig själv till sömns. Har aldrig funderat i banorna att ta självmord eller skada mig själv då jag älskar mina närstående alldeles för mycket för att kunna göra något sånt. Jag vill dessutom inte ge upp, trots alla motgångar. Alla i min närhet försöker stödja och hjälpa mig, de känner till mitt mående men de står ungefär som handfallna. Jag vill bara kunna leva ett "normalt" liv..

Att kräkas blod har Inget med fobi att göra.

Du får fortsätta jobba på det kognitiva, dvs att börja tänka på rätt sätt. Det går att lära sig, men tar tid.

Ha tålamod och kämpa på, så kommer det bli bättre och bättre.

Syftade mer på att min hals/strupe har kräkts så mycket så att jag får sår(?) i halsen gällande blodet.

SSRI kan hjälpa väldigt mycket.

Är du i tjugoårsåldern? Du vet väl att många i den åldern bor hemma idag även ännu längre. Inget att skämmas för och ingen som bryr sig. Det råder bostadsbrist.

Social fobi lider jag också av känner igen mig förutom att jag inte spyr. Det har gått så långt att jag undviker högtider. Jag kan undvika och undviker födelsedagar för familjen. Kommer efteråt någon dag efter. Julafton stannar jag hemma. Vad ska man göra mer än att utmana sig själv som du skriver. Jag var tvingad att gå på bröllop i år för min bror jag har oroat mig sen han sa att han ska gifta sig. En brors bröllop kan man inte undvika. Jordan Petersons videor om social fobi, ångest hjälpte mig

https://youtu.be/R6MasOctLkY

Söker du inte hjälp om du spyr blod så är du dum och ploppa lugnande om du får tag i det.
Gäller att du återhämtar dig efter varje socialt tillfälle. Du ska utmana och bygga upp inte bryta ner, överanstränga dig. Social fobi är den värsta fobin. PS stressmage finns inte. Alltså att du får magsår eller liknade av stress.

Hej, det där låter väldigt jobbigt. Kanske bristen på hälsa i magen och tarmarna påverkar ditt psyke långt mer negativt än någon tänkt på, så här långt? Är magen glad så är hjärnan glad. Kanske man har börjat i fel ända, ursäkta vitsen. Tarmfloran påverkar hur hjärnan fungerar, det kanske du har hört tidigare. Så din första prioritering kanske ska vara att återställa hälsan i mage och tarmar? Du är ju även undernärd, och då får du säkert i dig för lite näringsämnen, vilket inte kan göra hjärnan gladare direkt. Kan det vara så att det är något som du inte tål? Celiaki eller laktosintolerans? Dagliga tarmtömningar, två fina korvar, typ 4 på Bristolskalan, är målet.
Jag har en simpel laktosintolerans som påverkade mig mycket innan jag förstod vad det var som var fel.

Tycker inte du ska skämmas vare sig för att du bor hemma, har social fobi eller för att du är smal. Tänk egoistiskt att du nu ska återvinna din fysiska hälsa.

Har käkat en hel del olika läkemedel, men ingenting har riktigt hjälpt mot den sociala fobin och nervositeten. Den har bara dämpat sorgen under kortare perioder för sedan inte ha någon påverkan alls.


Ska kika på Jordan Petersons videor och kolla om de kan hjälpa mig också. Tack för tipset! Jag är 25 ska fylla 26, skäms mestadels för att andra i min ålder har egna lägenheter med mera. Vilket jag själv vet är helt dumt för det är något jätte korkat att behöva bry sig om.. men ändå så reagerar kroppen..


Har sökt hjälp tidigare, men läkaren ville inte kombinera lugnande med antidepressiva tror jag det var, så han rekommenderade andningsövningar och hur man ska försöka byta kognitiva(?) tankemönster.. Vilket är ganska svårt när hela kroppen är på helspänn.


Hade tidigare misstankar om allergier eller om jag var extra känslig mot särskilda saker, men har gjort alla möjliga tester hos sjukhuset om min mage. Läkarna har inte tidigare kunnat se om jag hade något brist. Har haft problem med magen sen jag var ungefär 9-10. Många sjukhus besök med oförklarliga smärtor. Grejen är att jag har haft magproblem tidigare och mått bra psykiskt, haft ett aktivt socialt umgänge med festande och allt som hör till. Men ungefär stegvis på senare år så har jag börjat må sämre och sämre psykiskt. När jag inte behöver göra något "socialt" på några veckor lugnar magen ner sig och jag bajsar bra fina korvar, men skulle exempelvis någon under den perioden säga "vi kommer och äter hos er om 3 dagar" så blir det mest bara diarré och kräkningar. Inte på direkten, utan första dagen av väntan får jag i mig kanske 75% av det jag brukar få i mig, sedan nästa dag 50% och slutligen sista dagen kanske 10%. Skulle jag få kontroll över den sociala fobin så skulle jag förmodligen även gå upp i vikt och få någorlunda bättre mage. Tacksam för stödet!

Så som du skriver att du mår så borde du få lugnande med! Det stämmer med att andningstekniker finns. Försök analysera varför dom tankarna kommer som gör att det utlöser en attack. Kan du bryta tankemönstret i tid så kan du hindra attacken.

Ok. Bra att du skäms. Att du inte är nöjd som det är. Känner mig lugn med att det kommer driva dig ur situvationen till slut. Så behövs inga råd.

Såhär är det med. Nu pajjar jag skiten. Men ok. Ibland behövs det att allt känns precis omöjligt och hopplöst. Så vill inte inge hopp då. Haha. Ironiskt nog. Har själv levt totalt isolerad i flera år. Gav upp totalt. Försökte ta livet av mig på alvar. Det blir bättre. Men som sagt. Vill inte komma och ge dig hopp. För det behövs att det är totalt hopplöst ibland. God kväll.

Socialfobi är som att möta ett lejon. Springa eller slåss. Du har även ett spjut i handen så du kan anfalla eller springa. Det du kan göra är att bygga upp en mental vägg så du inte kan springa. Då måste du anfalla och till slut försvinner rädslan. För detta tankesätt så är får folket nästan droga dig för att du ska springa och inte slåss. Skämt å sidor. Tekniken fungerar.