Citat:
Ursprungligen postat av
HasseBanan
Jag gillar inte dessa låtar som många gillar:
Scorpions - Wind of change - En känslodrypande, ångestskapande låt som deprimerade typer verkar älska. Flyr fältet så fort jag hör den, den får det att vända sig i magen av ångest och tar ner humöret 90 grader. Särskilt visslandet i början av låten är extra provokativt.
Håller med! Hemsk! Det är så att man vill bli frivilig arbetare för återuppbyggnaden av Berlinmuren.
Vad hände med bandet som innan Metallica var det hårdaste som fanns?
Citat:
Uno Svenningsson - Under ytan. Också en fruktansvärt ångestskapande låt och som lök på laxen Unos ångestladdade nästan gråtande röst. En av de värsta patetiskt känslodrypande låtar som gjorts. En låt som säkert kvinnor vill att män ska lyssna på för att de ska känna sig små och ynkliga, så att de kan få övertaget över dem.
Är inte allergisk till den. Helt ok.
Citat:
Queen - I want to break free. Brukar ofta älskas av människor som av olika anledningar vill "bryta sig fria" (t.ex. från ett dåligt förhållande), men som aldrig lyckas göra det, för att de faktiskt vill ha drama och eländen i sina liv. Dessutom ett solo som många tror är ett gitarrsolo när det är spelat på keyboard. Komiskt när folk börjar spela luftgitarr till det. Dessutom var ju Mercury gay, vilket drar ner den ytterligare.
Helt sjukt att stora massmedier med filmen börjar hylla Queen och Mercury på ett störande sätt då så många rock och hårdrockshjältar får nöja sig med ytterst diskreta hyllningar. Nu är det självklart att det finns en knäpp heterofobi annars skulle Bon Scott, Joe Strummer, Ronnie James Dio mm. ha fått minst lika stora hyllningar. Hatar såna där jävla rock anthems "ooooohooooo" som Queen var specialister på! Räknar även med "We will rock you", "Radio gaga", "We are the champions" mm.
Dock så har jag redan tränat till "One Vision".
Citat:
Gyllene Tider - har aldrig kunnat med Gessles målbrottsröst och att han verkar vara en egotyp som har haft en frånvaro av motgångar i sitt liv. Har aldrig för mitt liv kunnat förstå var tjejerna ser hos honom.
Blir rädd då jag hör Roxette. Undrar hur det egentligen var fatt med den tidens amerikaner som gillade det där hemska soundet.
Angående Gyllene Tider så gillar jag deras namn och kommer alltid att vara tacksam för hur roligt det är då man är bland folk att plötsligt skrika med hes röst orden "läppar mot läppar" eller med världens Stockholmstugg en fredagskväll "snurra rönt i en stad som glöder".
Och var det inte lite farligt på den tiden i Sverige då Noise och Gyllene Tider gjorde det nära till inbördeskrig?