Citat:
Ursprungligen postat av
DrDregel
Mitt intryck av hennes sätt att sköta problemen inom SA är att hon inte skötte det särskilt bra och tog det hela till en för personlig nivå i samband med att hon fick med sig så stora delar av folket och även akademiens största kritiker. Jag tror hon förblindades något av detta. Högst mänskligt dock och fullt förståeligt, men lite synd för hennes final i akademien verkar inte gjort gott för någon egentligen.
Jag tycker dock om henne annars, tycker hon hade en cool värdighet och utryckte sig oftast på ett eget och snyggt sätt.
Tråkigt att hon gick bort.
Det är mitt intryck också.
Samtidigt bör man nog understryka att det handlar just om ett
intryck. Sanningen är nog att vi vet rätt lite av vad som hände internt i SA under denna tid. Men det hela blev så sanslöst uppblåst i media att ingen brydde sig om denna okunskap, utan folk tog ställning precis så som de ville ändå. Som om de där tomtarna som dök upp på den där "knytblusmanifestationen" verkligen visste vad som försiggick, eller ens vad de demonstrerade för. De flesta fick bara för sig att Horace var skurken och Danius det oskyldiga offret, sen körde man på stenhårt på den linjen. Och Danius spelade med.
Oerhört vad man smäller upp detta nu på SVTs webbsida, tex. Det här med att Danius var "folkkär" lär ju vara en sanning med mycket stor modifikation.
Ebba Witt-Brattström:
– Det här är en tragedi för den svenska kulturoffentligheten. Vi behöver våra kulturkvinnor och Sara Danius hade kunnat tillföra så otroligt mycket mer, säger hon.
Ebba Witt-Brattström tror att Sara Danius hade kunnat reformera Svenska Akademien om hon fått arbetar kvar. Att hennes chefskap ifrågasattes tror hon beror på att Danius styrde Svenska Akademien så som ständiga sekreterare har gjort före henne. Skillnaden är att de var män.
– Hon hade kunnat göra stor skillnad. Inte minst i prisgivande kommittéer för att låta kvinnor åtnjuta utmärkelser. Vi hade hoppats att det kunnat vara annorlunda. Nu handlar hennes arv istället om mod och sanningslidelse. Att inte bry sig om att förlora allt, för att man inte vandrar den traditionellt manligt dominerande kulturtraditionens vägar. Det är en stor inspiration för unga kvinnor, unga intellektuella.
Whatever. Brattström kör som vanligt med sin egna käpphäst om "kulturkvinnor och -män". Tror det där "arvet" om "sanningslidelse" etc kan bli rätt kortlivat. Inget ont om Danius, men hennes berömmelse hänger intimt samman med att hon blev nån slags symbolfigur i fighten mot Horace i JCA-affären. Knappast så att särdeles många har läst hennes böcker. Skulle tex tippa att hon är långt mindre "folkkär" än Witt-Brattström, som varit känd och läst mycket längre, och som tveklöst har nått ut till en mycket bredare läsarskara.
Citat:
Ursprungligen postat av
HenrikN96
De har ju bråkat väldigt mycket. För något år sedan så var man ju antingen team Danius eller för Horace. Men de kanske blev vänner på slutet av hennes tid.
Engdahls besök av henne på sjukhuset var som sagt innan krisen bröt ut. Tvivlar nog på att de blev vänner, men omöjligt är det inte. Tror egentligen de hade mer respekt för varandra än många av deras rabiata påhejare har haft. Annars är det sånt som händer, att människor bråkar med varandra och blir ovänner. Besattheten med att man nu måste ha ett uttalande från Engdahl är rätt pueril. Som om man ville beskylla honom för hennes död.
Och som sagt, sanningen är att vi vet väldigt lite av vad som försiggick inom SA under de senaste åren.
