Mår killar mer psykiskt dåligt än tjejer om dem är singel?

Får jag fråga hur gammal du är? Tror detta är ett problem för män i relativt ung ålder och om det inte löser sig före 30 så gör det nog aldrig det. När kvinnor blir äldre och börjar förlora sitt utseende blir det blir jämställt.

Jag är 46. Jobbar på en mansdominerad arbetsplats, men precis varenda man verkar vara/ha varit gift med nån av kvinnorna.

Den stora explosionen av intresset från det kvinnliga könet, det kom när de visste att jag redan var upptagen med min kvinna och fru, som de säkert gärna skulle viljat ursupera för sina egna intressen. Den saken fanns många bevis på. Precis som abborrar som hugger som fan på betet, bara de ser en som hugger först.

Män kan ägna sig åt andra saker om de vill eller vid behov.

Problemet är ändå inte detsamma eftersom jag antar att du någon gång har haft en pojkvän eller män som visat intresse. Är snart 25 år och oskuld, inte pratat med en tjej sen högstadiet. Ser rätt mörkt ut.

Försöker inte säga att ditt problem är mindre men bara att det är två väldigt olika situationer.

Men oj, vad jobbigt!
Ja, jag har ett vuxet barn och har haft tre längre förhållanden. Men nu verkar det vara stopp, inget förhållande på många år.

Bara här kan du få 100 killar om du ville 😁

Får se till att ordna kölappar och börja vänta då! 😁

Hur ser du ut?

Tror inte på dig. En kvinna kan inte va ofrivilligt singel.

Här säger jag inte emot dig. Bägge könen har av rent logiska skäl ungefär lika mycket sex, skillnaden i hur många som skaffar barn är inte gigantisk (cirka 12 procent), och eftersom de flesta oavsett kön är heterosexuella och de flesta verkar vilja ha någon typ av förhållande så kommer naturligt nog lika stor andel av både män och kvinnor vid ett givet tillfälle ingå i ett förhållande. Många vill få diskussion till att bli väldigt svart-vit, men vad vi talar om är givetvis en gråskala.

Men låt mig likna det vid arbetsmarknaden. Ungefär 98 procent (eller däromkring) av alla läkare har en anställning. Och ungefär 96 procent (eller däromkring) av alla verkstadsarbetare har en anställning. Kan man utifrån denna information påstå att den enskilda verkstadsarbetaren har en lika stark position på arbetsmarknaden som den enskilde läkaren? Nej, givetvis inte. Bara för att deras sysselsättningsgrad skiljer sig åt väldigt lite kan man från det inte dra några slutsatser om hur eftertraktade de är. Om de båda blev arbetslösa, vilken av dem tror du enklast skulle kunna skaffa ett nytt jobb?

Fast om kvinnor väljer att vara singlar i mycket högre grad än män gör så förstår jag inte varför de skulle må lika dåligt av singellivet. Hade du däremot påstått att kvinnor mår sämre i otillfredsställande förhållanden skulle jag haft lättare att förstå ditt argument.

Tror det är beror mycket på åldern.

Inställningen hos singelkillar i 20-årsåldern: "MÅSTE hitta tjej"

Inställningen hos singelmän över 40 år: "FYFAN vad skönt att slippa kärringen"

Jag tror inte kvinnor väljer att vara singlar i ”mycket” högre grad än män. Det finns självklart en massa ”incel”-kvinnor därute men de märks inte för de har inte bildat bröliga hatgrupper på nätet.

Det är säkert som du säger att kvinnor i någon mån har något lättare att ”välja” partner men många män vill framställa denna minimala skillnad som ett avgrundsdjupt hål. Detta vänder jag mig bestämt emot.

För vissa är det ett avgrundsdjupt hål, hur ska man hitta en flickvän eller kompisar med noll social förmåga och när man inte heller har utseendet? Det är just där många 'incels' är.