Svårare acceptera att man är vacker än ful.

Att man tycker att man är vacker och duktig på något är ju svårare att acceptera än att acceptera fetma eller ett kasst självförtroende.
Kan det vara att förolämpa sinnet att påstå att det är bra på något?

Det svåraste att acceptera är att man inte förstår det man tror sig förstå.
Att acceptera att man inte förstår det man inte förstår är svårt,
Men att acceptera det man inte förstår, det är omöjligt.



Vad som är vackert eller fult är en subjektiv bedömning, ingen sanning.

Man accepterar det man finner trovärdigt.


”Är jag vacker?” Är samma fråga som ”är jag ful?”
Svaret är alltid både ja och nej, beroende på vem som svarar.

Själv får jag ofta höra att jag är vacker, och de flesta jag träffar verkar finna mig behaglig att interagera med, ock kvinnor i alla åldrar tittar på mig. Då är det svårt att inte acceptera att det kanske ligger något i det, även om jag själv mest kan tycka att jag inte är så vacker som jag kunde vara..
Men
”Jag är ful enligt vissa” är nog dock ett svar jag finner bekvämare än ”tack” om någon skall komma och anklaga mig för att vara vacker.

Det är mina två cent.