The Egg - Meningen med livet!

Sant.

Själv vet jag att döden inte finns, och jag är nog inte ens andligt upplyst.

Och ändå vet du att döden inte finns, trots att du aldrig varit död? Hur är detta möjligt?

Jo jag har varit död.
Det var jag innan jag föddes.

Jaha, så hur upplevdes det då? Hur kändes det? Hur såg det ut?

Döden är som evig medvetslöshet. Det är nästan löjligt enkelt.

Det har alla varit. Och ingen minns det - av samma skäl som man inte kommer att förnimma något när livet är slut.

Om du säger det så, jag har ingen erfarenhet, inget sinnesintryck, absolut ingenting att använda mig utav för att beskriva hur döden upplevs som direktupplevelse, alla beskrivningar skulle bli spekulationer eller rena fantasier.

Ingenting.
Precis.
Och voilà.

Lägg märke till hur besatta ni är av upplevelser, känslor, syn, minne, istället för det mest uppenbara, det som föregår alla de sakerna: Medvetande/Existens.

Medvetandet är just det som upplever saker. Det upphör för alltid när hjärnan förstörs.

Ja det har i allra högsta grad mer ärlighet att göra och att vara sann inför det man vet och inte vet, jag upplever starkt att om jag skulle försöka beskriva vad döden upplevs som eller vad döden innebär, så skulle jag inte bara ljuga för mig själv, jag skulle ljuga för de som upplever mig beskriva det också eftersom jag aldrig har upplevt döden.

Jag skulle aldrig försöka beskriva hur man kör bil till någon om jag aldrig själv har kört bil, jag skulle aldrig försöka beskriva hur en vattenmelon smakar om jag inte smakat en vattenmelon, jag skulle inte försöka beskriva hur det känns att vara förälskad om jag aldrig varit förälskad.

för att va Youtube-filosofi - hilarious o inte alls utan insikt!

påminner om grundtanken i Nietzsches mest gåtfulla begrepp ”den eviga återkomsten av det samma”.

men om vi finner några hål, bedömt som riktig filosofi?

ja en hel del, både uppåt o neråt. för feg o slarvig i sin realism och för fantasilös, begränsad o dataspelslik i sin idealism.

finns ingen anledning att släppa ner oss som random avatarer i en helt annan tid o miljö i nästa liv. alla karmiska prövningar kan ordnas så gott ändå, med stark mening o kontinuitet mellan liven att upptäcka för den som söker. vilket även bättre förklarar varför vi sällan bemöter andra exakt så som vi skulle vilja bli bemötta i deras situation utan oftare som vi själva förtjänar att bemötas på den nivå av evolution där vi just nu befinner oss.

o att en fullvärdig gud är det första vi möter efter döden som förklarar att vi snart blir som denne om vi bara ”beter oss tillräckligt moraliskt oklanderligt” betvivlar jag också - det vore att både förmäta det mänskliga o förminska det gudomliga. människan har många steg bakom sig i evolutionen och säkert lika många framför sig, som vi ännu inte känner, innan hon blir en gud.

men grundprincipen om icke-dualitet och att vi i nån tid och nåt liv får vara beredda på att möta livet ut de mest främmande vinklar delar jag, även om skapelsen enligt mig är en betydligt mer mångfaldig, gåtfull o oförutsägbar uppfinning än att traggla tjatiga läxor som i en 1800-talsskola.

Ta bort.