Hoppade av läkarprogrammet

"rädda andra" lol. Varför skulle jag vilja brinna för att "rädda" överviktiga gubbar som självorsakat sin diabetes eller höftvärk genom att ligga på soffan och äta bullar och röstat på sossarna sedan barnsben? Självklart får man göra sitt jobb men kan seriöst inte förstå vårdpersonal som är så engagerade i att hjälpa Bertil, 74 år med BMI 35, KOL och rökare sedan 50 år tillbaks. Allt för att hålla dessa patienter över vattenytan så att sossarna kan säkra ännu en röst. Samtidigt kommer det in någon ung patient och då är den unga patienten bortskämd och kan gott klara sig själv i klassisk jantelagsanda.

Bryr mig inte ens om lönen då jag inte vill ha barn, vill inte heller leva efter jag blivit gammal dvs ~30-35 år och är inte så kräsen av mig vad gäller prylar. Vill egentligen bara ha ett lugnt arbete med eget kontor nu när jag tänker efter. Kan ju bli psykiatriker men vet inte om det är värt att riskera livhanken genom att arbeta med paranoida psykotiker och borderline patienter. Fast det verkar vara det lugnaste fältet vad jag sett och man får mycket autonomitet.

Jag tycker TS ska hoppa av, och sätta siktet mot något annat. Han hade ju några ideer redan...

Livet är för kort för att läsa en låååång utbildning, så man kan bli något man inte vill bli, och sedan kasta bort livet genom att jobba med något man starkt ogillar.

Så hade jag gjort, om jag haft TS kapacitet för studier (som jag utgår ifrån är goda).

Lev livet som du vill, inte som andra möjligtvis önskar att ditt liv ska se ut.

Vad kan man jobba med förutom läkare efter examen? Vill ej bli forskare.

Nej, du ska nog inte bli läkare.

Jaha, nu har jag då äntligen hoppat av läkarprogrammet. Började läsa sista terminen (t11) på läkarprogrammet efter att ha jobbat hela sommaren utan semester. Känt mig väldigt omotiverad ända sedan de kliniska terminerna började och tänkte egentligen avbryta förra hösten men visste att mina föräldrar skulle bli sura (de har varit väldigt pådrivande i att jag ska bli läkare redan från dag 1). Kan lista några orsaker till mitt avhopp:
1. Tar ca 9 år TILL tills jag är färdig specialist, tills dess kan jag i princip inte jobba utomlands, ha självständighet eller eget kontor. Får ej ta flextid, man hinner ofta ej ta rasterna etc

2. Lönen är undermålig tills man är färdig specialist [tar 15 år totalt att bli det]: AT-läkare tjänar ~29k, underläkarvik lägre än detta, ST-läkare [5 år] 41-44k. Samtidigt har man otroligt ansvar, kan bli varnad av IVO och uthängd i tidningen, måste gå nattjourer, stressigt arbetsklimat med överbeläggningar, riskera bli mordhotad av en amfetaminmissbrukare eller något kriminellt gäng på akuten, få influensa av någon smittsam person på sjukhuset, spendera stor del av tiden på att diktera och läsa journaler.

3. Tycker inte jag passar som läkare egentligen. Är väldigt temperamentsfull och har starka åsikter: de flesta patienter är överviktiga gubbar och läkarna/sköterskorna är antingen slitna kärringar eller någon ful flintskallig gubbe. Hade fått spader av att lyssna på någon gråsosses livsberättelse dag ut och dag in eller behöva undersöka analöppningen på en 140kg gubbe bara för att han har lite buksmärta. De flesta som jobbar i vården är jäkligt skitnödiga och alla "manliga" läkare är antingen fjolliga hipsters, blattar som betalt en utbildning i östeuropa för att det är "status brushan att vara läkare" eller bittra 60 åriga överläkare som man måste rumpslicka tills man är färdig specialistläkare. Föredrar klimatet som hantverkare har där man får skämta med sina kollegor och allt inte blir så skitnödigt.

Nu har jag tyvärr bara CSN kvar denna terminen och är så otroligt irriterad att jag valde detta yrke från första början. Med facit på hand borde jag valt en KY-utbildning eller ingenjör i typ väg & vatten/samhällsbyggnad och nu ha fast jobb, bil, massa pengar över. Istället har jag behövt leva på CSN i 5 år, pendlat varje morgon 2 timmar och harvat på en sjukhusavdelning medan jag servat läkarna med diktat. Inte särskilt givande. Var jävligt krävande dessutom att komma in på läkarprogrammet från första början.

Funderar på att jobba som läkarsekr eller gå någon KY-utbildning. Vet ej riktigt vad jag ska göra hädanefter..? Bryr mig inte så mycket om lönen så länge den är >22k med flextid och inte alltför stressigt.

Du är bara en ful nolla som är bitter, hade skrattat ihjäl mig om jag såg ditt ”vackra” ansikte

Jag börjar mer och mer tro att du trollar.

Du uttrycker dig på ett sätt som jag aldrig någonsin sett hos varken läkare eller läkarstudenter.
Läkarstudenter är raka motsatsen till hur du skriver och beter dig.
Din argumentation är minst sagt på ett barns nivå.

Efter att ha läst dina inlägg hoppas jag innerligt att du inte fortsätter läkarbanan.

Nu skriver du så för att du har ett icke-attraktivt utseende (kanske tunnhårig)

Men du har rätt, jag har jäkligt taskig människosyn. Kan inte hjälpa det. Skrev ju det redan i OP.

Var tror du är vanligast att bli sjuk: på ett sjukhus med massa sjuka patienter där du befinner dig 9h eller på en buss 1h/dag? Dessutom föredrar jag att ta bil så ja. Har blivit förkyld 5x samt fått halsfluss senaste året vilket jag aldrig blev under preklin.