Hoppade av läkarprogrammet

Jaha, nu har jag då äntligen hoppat av läkarprogrammet. Började läsa sista terminen (t11) på läkarprogrammet efter att ha jobbat hela sommaren utan semester. Känt mig väldigt omotiverad ända sedan de kliniska terminerna började och tänkte egentligen avbryta förra hösten men visste att mina föräldrar skulle bli sura (de har varit väldigt pådrivande i att jag ska bli läkare redan från dag 1). Kan lista några orsaker till mitt avhopp:
1. Tar ca 9 år TILL tills jag är färdig specialist, tills dess kan jag i princip inte jobba utomlands, ha självständighet eller eget kontor. Får ej ta flextid, man hinner ofta ej ta rasterna etc

2. Lönen är undermålig tills man är färdig specialist [tar 15 år totalt att bli det]: AT-läkare tjänar ~29k, underläkarvik lägre än detta, ST-läkare [5 år] 41-44k. Samtidigt har man otroligt ansvar, kan bli varnad av IVO och uthängd i tidningen, måste gå nattjourer, stressigt arbetsklimat med överbeläggningar, riskera bli mordhotad av en amfetaminmissbrukare eller något kriminellt gäng på akuten, få influensa av någon smittsam person på sjukhuset, spendera stor del av tiden på att diktera och läsa journaler.

3. Tycker inte jag passar som läkare egentligen. Är väldigt temperamentsfull och har starka åsikter: de flesta patienter är överviktiga gubbar och läkarna/sköterskorna är antingen slitna kärringar eller någon ful flintskallig gubbe. Hade fått spader av att lyssna på någon gråsosses livsberättelse dag ut och dag in eller behöva undersöka analöppningen på en 140kg gubbe bara för att han har lite buksmärta. De flesta som jobbar i vården är jäkligt skitnödiga och alla "manliga" läkare är antingen fjolliga hipsters, blattar som betalt en utbildning i östeuropa för att det är "status brushan att vara läkare" eller bittra 60 åriga överläkare som man måste rumpslicka tills man är färdig specialistläkare. Föredrar klimatet som hantverkare har där man får skämta med sina kollegor och allt inte blir så skitnödigt.

Nu har jag tyvärr bara CSN kvar denna terminen och är så otroligt irriterad att jag valde detta yrke från första början. Med facit på hand borde jag valt en KY-utbildning eller ingenjör i typ väg & vatten/samhällsbyggnad och nu ha fast jobb, bil, massa pengar över. Istället har jag behövt leva på CSN i 5 år, pendlat varje morgon 2 timmar och harvat på en sjukhusavdelning medan jag servat läkarna med diktat. Inte särskilt givande. Var jävligt krävande dessutom att komma in på läkarprogrammet från första början.

Funderar på att jobba som läkarsekr eller gå någon KY-utbildning. Vet ej riktigt vad jag ska göra hädanefter..? Bryr mig inte så mycket om lönen så länge den är >22k med flextid och inte alltför stressigt.

Funderat på att börja blogga?

Lycka till med ditt nya liv! Spännande att följa hur det går om du skriver mer.

Vd ska du annars göra nu? Inte lätt att hitta ngt bra och kul jobb som outbildad. Kör klart läkarlinjen och jobba som du vill.
Du verkar ta yrket alldeles för seriöst och tro att det ska gå till på ett visst sätt. Om du inte bryr dig om pengar eller status så kör på att arbeta inom något som du tycker är lite okej och jobba bara dagtid,om det går dvs.

Så 29+ var inte så bra men det är okej under 22? Influensa kan du få vilken morgon som helst på bussen eller tåget så det undkommer inte vanligt folk heller. Var och en väljer sitt liv efter de möjligheter de har. Är du nöjd så är allt bra!

Var tror du är vanligast att bli sjuk: på ett sjukhus med massa sjuka patienter där du befinner dig 9h eller på en buss 1h/dag? Dessutom föredrar jag att ta bil så ja. Har blivit förkyld 5x samt fått halsfluss senaste året vilket jag aldrig blev under preklin.

Ni kanske har rätt, kan ju läsa klart läkarprogrammet men känner mig så otaggad att slava som underläkare—> AT-läkare i flera år till. Blir jäkligt mentalt frustrerad när jag tänker på att det krävts 5,5 år med massa pendlande till små byhålor kl 5 på morgonen och sedan få ett medelmåttigt yrke.

Läs klart sista terminen så du har din examen. Sen kan du skita i allt och fortfarande ha möjlighet att göra något inom området medicin, vilket är väldigt stort.

Om du tror det är tufft som läkare kan den vanliga världen bli en överraskning. Eget kontor, kom igen.

Jag tror läkaryrket först och främst är ett kall och man tänker inte som du om man verkligen vill. Möjligheten att hjälpa andra, emellanåt kanske rädda ett och annat liv och av många ses som så nära gud det går att komma på jorden kräver såklart en del uppoffring.

Sen är det ju inget fel på möjligheterna heller. Även om det är knapert nu så lär du ju inte dö fattig om du inte aktivt jobbar på det. Finns massor med möjligheter att tjäna rejält med pengar och du är inte dömd att slava på en vårdcentral i inre Norrland för evigt (vilket iofs betalar bra om du kör som stafettläkare).

Så lyft blicken, fixa klart det här nu och se fram mot ett bra liv.

Gör klart utbildningen. Sen om du vill jobba med något annat, så kommer din läkarexamen ändå vara ett plus. Jag skulle nog dessutom rekommendera att du gör klart din AT-tjänst.

"rädda andra" lol. Varför skulle jag vilja brinna för att "rädda" överviktiga gubbar som självorsakat sin diabetes eller höftvärk genom att ligga på soffan och äta bullar och röstat på sossarna sedan barnsben? Självklart får man göra sitt jobb men kan seriöst inte förstå vårdpersonal som är så engagerade i att hjälpa Bertil, 74 år med BMI 35, KOL och rökare sedan 50 år tillbaks. Allt för att hålla dessa patienter över vattenytan så att sossarna kan säkra ännu en röst. Samtidigt kommer det in någon ung patient och då är den unga patienten bortskämd och kan gott klara sig själv i klassisk jantelagsanda.

Bryr mig inte ens om lönen då jag inte vill ha barn, vill inte heller leva efter jag blivit gammal dvs ~30-35 år och är inte så kräsen av mig vad gäller prylar. Vill egentligen bara ha ett lugnt arbete med eget kontor nu när jag tänker efter. Kan ju bli psykiatriker men vet inte om det är värt att riskera livhanken genom att arbeta med paranoida psykotiker och borderline patienter. Fast det verkar vara det lugnaste fältet vad jag sett och man får mycket autonomitet.

Bli färdig läkare och flytta till Kina eller USA där man kan tjäna pengar, klart det är tråkigt att jobba som läkare i Sverige där du max har råd att köra en gammal BMW med din skit lön. I USA kan du ha modell fru och köra Ferrari utan problem.