Har jag social ångest? Snälla hjälp.

Hej!

Först och främst kan jag påpeka att jag träffar en KBT1 terapeut sen en tid tillbaka. Ska berätta något som jag tycker är ganska roligt men märkligt.

Sedan en tid tillbaka upplever jag en överdriven rädsla och försiktighet p.g.a av social ångest. Eftersom det ge byggts upp under en längre tid så sitter rädslan fast i huvudet. Jag kan gå till jobbet eller sticka iväg för att träna. Men det är vägen dit som är jobbigast. Min däremot när jag och min terapeut träffas kan vi snacka hur länge som helst. Jag upplevs social och superbra ögonkontakt. Jag kan upplevas som hur social som helst mellan 1 och 1. Men inte i samspel med mycket folk närvarande. Känns på något sätt som jag rodnar, handsvett, nästan som om man e gråtfärdig.

Varför känner jag såhär? Vad kan jag göra? Snälla ge mig råd då jag vill göra mycket i livet.

Sluta övertänk. Ingen bryr sig om dig egentligen. Man tror man har alla ögon på sig, nej, du är inte speciell.

Skulle tipsat om att fortsätta socialisera i praktiken, tvinga dig själv ur comfort-zonen. Vem fan bryr sig om man gör bort sig då o då eller säger nåt konstigt. Skratta åt det själv.
Tillslut blir det en naturlig vana man inte tänker på alls tänker jag.

Lovar jag försöker göra det hela tiden. Men hamnar konstant i den negariva spiralen. "Det syns Att jag har ångest" "man kan de att jag är rädd". De liksom inte alla sociala situationer jag upplever detta. När jag känner mig bekväm är jag hur cool och lugn som helst. Men det är bara ibland. Jag är liksom rädd för att bli dömd på förhand känns det som. Fattar inte ens vad jag är rädd för.

Du är helt normal! Du tänker bara för mycket.

Det bästa tipset som alla med social fobi borde ta till sig "ingen bryr sig i slutändan".

Men hur kan man jobba med att få bort sin sociala fobi? När känslorna och kommer och att inte vara rädd.

Lättare sagt än gjort..

TS, ska du köra exponeringar som en del av din KBT? Det är bra grejer.

Man låser fast sig i tron att folk lägger fokus på dig som person, försök att konfrontera en situation som du känner obehag för, så märker du snabbt hur obefogad din rädsla är.

Vi försöker med exponeringen. Men de alltid i början de som jobbigast. Ni vet hur ångest pilen ser ut? Just nu har jag ingen ångest men vi säger att jag ska göra någonting typ dra ut eller så. Då dyker ångesten upp.
Eftersom jag har gått med sån här rädsla länge har de ockuperat mig på något konstigt vis.


Exakt så jag menar. Jag konfronterar varje situation men ångesten dyker ändå upp. Men däremot efter en stund är rädslan obefogad och försvunnen.

Låt mig ge ett bra exempel. Jag älskar träning och tränar hela tiden. Påväg till ut från henne och under hela vägen till gymmet kan jag känna av ångest, rädsla. Jag upplever att alla lägger fokus på mig, kanske inte nöjd med hur jag ser ut eller liknande. Men så fort jag befinner mig på gymmet stiger ångesten ner och rädslan är som bortblåst.

Det är inte att bara ”tänka bort det, det är inte så farligt att inte göra bort sig”, för någon med social fobi vill oftast inget annat än att kunna fungera normalt och vara social med ett stort kontaktnät men deras hjärna sätter stopp för det. Det är någonting du måste jobba med, och din behandlare kan hjälpa dig. Det finns ju olika typer av social fobi, och du kanske har den typen av mer torgskräck, att det är mycket folk som gör dig stressad och du känner dig granskad. Däremot ska du försöka fortsätta utsätta dig för dessa situationer och jobba dig genom dom för att inse att det inte är så farligt. Har själv haft grov social ångest (generaliserad och inte specifik) och det tog ett tag men har gett resultat

Jag har gått från att ha svår social ångest (där jag knappt vågade ta mig utanför hemmet) till en mer hanterbar ångest som bara blommar upp ibland i särskilt ”svåra” situationer.

Själv gick jag ett halvår i KBT-behandling och jag kan inte nog betona vikten av att arbeta med dem negativa automatiska tankarna. Exponeringen kommer inte att fungera så länge du inte jobbar aktivt, kontinuerligt och på rätt sätt dina tankar. Förhoppningsvis har du redan fått verktygen för att göra detta av din psykolog. Om inte så kan jag varmt rekommendera boken ”Social fobi - effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi” skriven av Tomas Furmark mfl. som är en arbetsbok specifikt för KBT. Det var den jag använde mig av när jag gick i behandling och jag använder mig fortfarande av arbetsbladen därifrån så snart jag känner att min ångest blommar upp på nytt.

Jag medicinerar också en låg dos SSRI (både för ångest och depression) sedan ungefär ett år tillbaka. I mitt fall vågar jag iallafall påstå att det har varit hjälpsamt. Jag upplever min ångest på ett helt annat sätt sedan jag började medicinera. Vissa kroppsliga symptom har blivit starkare (svettningar i mitt fall) medan andra helt försvunnit. Min kropp reagerar fortfarande på tidigare ångestladdade situationer som av en gammal vana men utan att min hjärna nödvändigtvis registrerar situationen som obehaglig. Detta är framförallt något jag lagt märke till den sista tiden (har ju som sagt medicinerat i ett år nu så det har tagit sin lilla tid att ge effekt).

Självacceptans är en annan viktig aspekt. Att acceptera ångesten när den kommer och att lite som en förälder ”älska sig själv” igenom den. Innan var jag väldigt kritisk och hård mot mig själv i situationer där ångesten dök upp men det gör bara ångesten värre. Nu försöker jag istället att vara snäll mot mig själv i dem situationerna. Jag ”håller min egen rygg” och lite som en vän försöker jag påminna mig själv om att det är okej oavsett hur mycket mina händer skakar eller rösten darrar. Oavsett vad min omgivning tycker. Jag har rätt att ta plats även när jag har stark ångest och den syns.

Sist men inte minst är det viktigt med balans i vardagen. Särskilt om man har ett överaktivt nervsystem som du och jag har. Basbehoven: sömn, kost och träning är key. Jag kan även rekommendera yoga och meditation. Jag yogar nästan varje dag numera och det har hjälpt mig något oerhört i att kunna grunda mig själv (dvs. lugna ner mig) även utanför yogamattan.

Hoppas att något av mina tips kan vara till hjälp! Det hann gå 10 år av mer eller mindre dagligt lidande innan jag tog tag i skiten. Idag är jag så himla glad att jag gjorde det - allt jobb och slit är verkligen värt det! Det går att vända! (även om jag hade påstått det motsatta för bara ett halvår sedan)

Nu blir det en bump av en äldre tråd, men jag kan bara säga att jag håller med dig till 100%

Mycket av ditt inlägg skulle lika gärna kunna vara skrivet av mig. KBT hjälpte mig enormt mycket, det var verkligen värt alla jobbiga timmar och ångesfyllda exponeringar.

Brottas ni med social ångest, ge kbt en seriös chans! Jag är helt utan medicin och större problem idag, allt tack vare kbt.