Jag har många upplevelser jag bär inom mig som jag ofta tänker på. Jag ältar händelser som hände för över 30 år sedan när jag var barn och som jag av olika anledningar inte kan glömma. Det kan handla om personer som sårat mig eller saker jag har dåligt samvete över, osv.
Bara för att nämna några exempel.
När jag var barn, minns inte exakt hur gammal men kanske 8 år, så bevittnade jag hur andra barn stenade ett djur till döds. De försökte få mig att delta men jag vägrade och ville stoppa dem men jag fullkomligt frös och vågade inte göra något. Detta hände av alla dagar på min födelsedag, och de andra var kompisar jag bjudit in på mitt kalas. Efter detta kände jag mig fruktansvärd. Jag har alltid önskat att jag kunde gå tillbaka och stoppa dem och jag har dåligt samvete över detta än idag.
En annan sak som hände var i ung vuxen ålder på det jobb jag hade på den tiden där jag kom bra överrens med alla och fick ofta beröm att jag arbetade så effektivt osv. Men sedan fick jag en ny arbetskollega jag var tvungen att dela kontor med och denna person hatade mig av någon anledning (vet fortfarande inte varför) och vägrade kommunicera trots att jag bjöd till. Det var bara mig han uppträdde så mot. Chefen märkte att vi inte pratade med varandra så han kallade in oss till möte och efteråt (när chefen inte var närvarande) så blev den andra personen rasande på mig och anklagade mig för att allt är mitt fel osv, kallade mig mentalt störd och ännu värre saker jag inte vill skriva.
Jag blev sjukskriven pga depression efter detta och efter att jag kom tillbaka kände jag mig inte längre välkommen, personen hade fått alla de andra emot mig. Slutade på det jobbet kort därefter.
Hela min hjärna är fylld med negativa upplevelser jag ältar flera gånger i veckan, vissa dyker nästan upp i mina tankar varje dag. Men jag har aldrig sett dessa upplevelser som trauman, utan har bara trott att oförmågan att släppa negativa upplevelser har varit kopplad till min ångestsjukdom.
För mig har trauma alltid varit något som fysisk/psykisk misshandel, sexuella övergrepp, överfall, eller något annat chockerande. Läser man om trauma är det bl.a. dessa som ofta nämns som exempel.
Sedan pratade jag med en vän som också har problem med depression och ångest. Personen är i min ålder (40-årsåldern) och kommer från Iran ursprungligen men flyttade därifrån i 14-årsåldern. Han påstår sig lida av trauman orsakade av hans föräldrar under hans barndom. När jag frågade vad som hände (förmodade att han blivit slagen eller liknande) så gav han exempel som "mina föräldrar sa pinsamma saker inför mina kompisar", "mina föräldrar uppmuntrade mig aldrig att utforska mina musikaliska talanger", "mina föräldrar försökte få mig att besöka en psykolog när jag mådde som sämst", "mina föräldrar vägrade att erkänna mitt fulla potential", "de tog mig alltid för givet" osv.
Dessa saker låter inte som trauman för mig, men han påstår att hans upplevelser har konstaterats som trauman av en psykolog och att han genomgår s.k. EMDR-terapi som tydligen är för personer med ett traumatiskt förflutet.
Stämmer det, att även mindre allvarliga upplevelser räknas som trauman? Är det helt och hållet utifrån hur den drabbade personen upplever saker och ting? Vissa personer är känsligare och kan uppleva något trivialt som hemskt.
Bara för att nämna några exempel.
När jag var barn, minns inte exakt hur gammal men kanske 8 år, så bevittnade jag hur andra barn stenade ett djur till döds. De försökte få mig att delta men jag vägrade och ville stoppa dem men jag fullkomligt frös och vågade inte göra något. Detta hände av alla dagar på min födelsedag, och de andra var kompisar jag bjudit in på mitt kalas. Efter detta kände jag mig fruktansvärd. Jag har alltid önskat att jag kunde gå tillbaka och stoppa dem och jag har dåligt samvete över detta än idag.
En annan sak som hände var i ung vuxen ålder på det jobb jag hade på den tiden där jag kom bra överrens med alla och fick ofta beröm att jag arbetade så effektivt osv. Men sedan fick jag en ny arbetskollega jag var tvungen att dela kontor med och denna person hatade mig av någon anledning (vet fortfarande inte varför) och vägrade kommunicera trots att jag bjöd till. Det var bara mig han uppträdde så mot. Chefen märkte att vi inte pratade med varandra så han kallade in oss till möte och efteråt (när chefen inte var närvarande) så blev den andra personen rasande på mig och anklagade mig för att allt är mitt fel osv, kallade mig mentalt störd och ännu värre saker jag inte vill skriva.
Jag blev sjukskriven pga depression efter detta och efter att jag kom tillbaka kände jag mig inte längre välkommen, personen hade fått alla de andra emot mig. Slutade på det jobbet kort därefter.
Hela min hjärna är fylld med negativa upplevelser jag ältar flera gånger i veckan, vissa dyker nästan upp i mina tankar varje dag. Men jag har aldrig sett dessa upplevelser som trauman, utan har bara trott att oförmågan att släppa negativa upplevelser har varit kopplad till min ångestsjukdom.
För mig har trauma alltid varit något som fysisk/psykisk misshandel, sexuella övergrepp, överfall, eller något annat chockerande. Läser man om trauma är det bl.a. dessa som ofta nämns som exempel.
Sedan pratade jag med en vän som också har problem med depression och ångest. Personen är i min ålder (40-årsåldern) och kommer från Iran ursprungligen men flyttade därifrån i 14-årsåldern. Han påstår sig lida av trauman orsakade av hans föräldrar under hans barndom. När jag frågade vad som hände (förmodade att han blivit slagen eller liknande) så gav han exempel som "mina föräldrar sa pinsamma saker inför mina kompisar", "mina föräldrar uppmuntrade mig aldrig att utforska mina musikaliska talanger", "mina föräldrar försökte få mig att besöka en psykolog när jag mådde som sämst", "mina föräldrar vägrade att erkänna mitt fulla potential", "de tog mig alltid för givet" osv.
Dessa saker låter inte som trauman för mig, men han påstår att hans upplevelser har konstaterats som trauman av en psykolog och att han genomgår s.k. EMDR-terapi som tydligen är för personer med ett traumatiskt förflutet.
Stämmer det, att även mindre allvarliga upplevelser räknas som trauman? Är det helt och hållet utifrån hur den drabbade personen upplever saker och ting? Vissa personer är känsligare och kan uppleva något trivialt som hemskt.
