Citat:
Ursprungligen postat av
godboy
Ja, själva upplägget låter ju "romantiskt" och "mysigt" i teorin. Men i det verkliga livet är det en helt annan sak.
Mycket av det jag säger har redan nämnts i tråden men ändå:
- För det första så måste du hitta en extremt avlägsen plats. Det kan inte gå någon knappt använd skogsväg dit och det duger inte med att stugan ligger hundra meter bortom denna. Många markägare kollar ju av sina marker lite nu och då. Sen finns det ju de som inte gör det.
- Blir en mardröm att frakta dit allt du behöver då det inte kan finnas farbar väg dit. Svårare än man faktiskt tror.
- Försörjning. Att jaga och fiska är svårare än man tror, f f a om man ska få ihop till mat under alla årets dagar. Dessutom ökar risken betydligt för upptäckt om du har huset nära en sjö, vilket man nog vill. Tillgång till vatten är en grej med, vi gör åt med mer vatten än vad vi tror, på vintern kan det ju bli än värre. Jakt med vapen, okej det underlättar ju, men skottlossning hörs extremt långt.
- Sen kommer man ju behöva åka in och proviantera då och då. Även om du nu bryter ny mark, så kommer det sannolikt ta tid innan du kan få ut tillräckligt av den.
- Du kommer behöva elda för att tillaga maten och rök ses lång väg, f f a om du använder surved.
-Uppvärmning är nästa grej.
- Personlig hygien. Visst, att man luktar satan stör ju ingen då man är ensam, men det gäller också att hålla sig frisk.
Problemen är betydligt fler än dessa, men som en romantisk dröm låter det trevligt.
Om man bara tänker på det som kan vara svårt så kommer det såklart att bli svårare än vad man tror att man kan klara av.
Men de flesta av dina invändningar behöver inte vara så stora problem som du antar.
Som tex det där, som så många i tråden yppat, om risken för upptäckt.
Men jag tror faktiskt att den risken är överdriven.
För det första kommer ju de närmast berörda ägarna med detaljerad lokalkännedom om sina ägor inte ens att vara där och spana.
De sitter hemma i Stockholm eller nån annan stans och häckar istället.
Så om det "syns" rök eller hörs skott nån gång så kommer ingen som råkar se det att automatiskt koppla det med just ett tjuvbygge.
De kommer bara att se det om en rökstrimla, som ett skott.
De kommer inte ens att lägga det på minnet.
Och om nu någon verkligen råkar trampa förbi rakt utanför farstutrappen, så kommer de ju inte heller att ens tänka tanken på att huset är något annat än ett fullt normalt, lagligt, hus.
Mysigt, kanske de tänker, men det stannar där.
Maten är viktig, såklart.
Det handlar om att kunna lagra de olika råvarorna på bästa tänkbara sätt.
Som andra skrev så blir det att torka, att röka, att gräva ner under jord, att lägga in (om man har den möjligheten).
Men själva införskaffandet av provianten är nog inte den svåraste.
Tänk på att folk bott ute i skogarna sen urminnes tider.
Det man måste lära sig, det är att bli så välbekant med skogen och dess liv och rörelse att man Vet vad som kommer att hända - och var.
Då är man förberedd och man ökar sina chanser för att få tag på något.
Det finns både stor- som småvilt.
Det finns fågel i massor.
Fiskarna simmar i sjön likaså, liksom kanske några kräftor.
Bär och mossar växer om knuten, svamparna kommer varje höst.
Blad och nässlor kan plockas också, och kanske nötter att hämta med.
Ägg kan man hitta om man är välbekant med sitt närområde.
Det måste, som sagt, inte bara vara stora älgar som släpas hem.
Utan det finns ... ekorrar som skuttar i träden.
Det finns bävrar kanske.
Det finns tjädrar och orrar. Kanske ripor och lämlar också.
Dessutom så ser man givetvis till att anlägga sig ett litet grönsaksland, för rädisan och rabarberna.
Man kan piffa upp med pepparrot också.
Pepparroten tycker ju om att växa i stora klasar.
Det jobbigaste blir väl att fälla och såga och hugga all den Ved som behövs för både kyla och för matlagningen.
Sen bör man nog också vara beredd på att försvara sin rätt att bo där.
Kommer det nån sur gubbe och hotar med fogden, då måste man ta sin chans när man väl har den.
Dvs ute i storskogen vet ingen vad som sker. Bara trädens alla fåglar kan se.
Och gräver man ner gubbstrutten så kommer ingen, någonsin, att ens veta vad som hänt.
