Citat:
Ursprungligen postat av
GeorgMurvell
Danska folkpartiet och Pia Kiersgaard har vänt politiken i Danmark. Man har räddat Danmark och fått de andra partierna att också ta ansvar. Det har skett när DF bara haft kring tio procent och inte varit med i någon regering eller haft egen majoritet. Nu har partiet förlorat i senaste valet, men DF skulle kunna upphöra idag utan att det gjorde någonting, för politiken och samhällsutvecklingen har ändrats totalt i Danmark. Förändringen har skett genom att DF har varit ett fokuserat enfrågeparti !
I Sverige är Sverigedemokraterna fortfarande ett ämne i sig. Det är SD och relationerna till SD som diskuteras - inte SD:s frågor. Så är det fortfarande hela nio år efter att man kommit in i riksdagen. Trots att SD vikit sig för fientliga intressen inom politik, media och på andra håll. Trots eller på grund av att SD övergett sitt fokus på den samlande, vikitiga frågan.
Din beskrivning av DF är så full av missuppfattningar, halvlögner och hellögner att det är svårt att veta var man ska börja. Du framställer det ungefär som att DF har styrt politiken genom att Kjaersgaard fäktat så mycket med armarna och gapat så mycket i megafon att övriga kopierat hennes politik i blotta förskräckelsen.
DF:s inflytande har helt och hållet utövats genom samarbete med Venstre, Danmarks ungefärliga motsvarighet till M även om de tekniskt sett står närmare L, historiskt. Samarbetet har fungerat ganska precis som samarbetet mellan S och V i Sverige - dvs man sitter inte i regering tillsammans men vid budgetförhandlingar kohandlar man. S köper V:s röster genom i utbyte mot att V får igenom förslag. På samma sätt har DF fått igenom mer och mer av sin migrationspolitik. Den samarbetsformen inleddes 2001, fortsatte obrutet till 2011 då S fick regera i 4 år. Sedan återupptogs det när S förlorade makten igen 2015. Danska S har i sin tur tvingats anpassa sin migrationspolitik till den som Venstre genomfört å DF:s vägnar.
Hade samarbetet mellan DF och Venstre inte existerat skulle DF inte ha påverkat dansk politik nämnvärt mer än SD har påverkat den svenska.
DF behövde bara 3 år i folketinget för att det samarbetet skulle komma till stånd. De valdes in 1998 med 7,4%. Inledningsvis försökte man blocka dem med den gamla vanliga cordon sanitaire-metoden, men man insåg snabbt att det inte skulle fungera - de fick 12,0 i valet 2001 och då inleddes samarbete. Att tröskeln för samarbete var mycket lägre i Danmark än i Sverige har både historiska och kulturella orsaker. Det var svårt att hävda att DF var särskilt “smutsiga”. De bildades av utbrytare från Fremskridspartiet, Mogens Glistrups populistparti som brydde sig betydligt mer om skattepolitik än invandring. Att de saknade SD:s ökända “rötter” i kombination med att danskarna rent kulturellt inte är lika rädda och skitnödiga som svenskar var allt som behövdes.
Hade SD varit mindre kontroversiella är det möjligt att alliansen skulle ha övervägt att luta sig på deras 12,9% efter valet 2010. Men nu har de istället varit utestängda och deras påverkan har därför varit passiv och begränsad till att M och S gör kosmetiska anpassningar för att bromsa SD:s tillväxt.
Den dag som samarbete med SD inleds på motsvarande sätt kommer deras inflytande att få DF-dimensioner. Efter valet 2018 har M och KD visat tydliga tecken på upptining av samma art som hos Venstre under mandatperioden 1998-2001. Fortsätter det i den takten kommer Sverige i september 2022 att nå den milstolpe som danskarna nådde 2001.
)